I det senaste numret av den utmärkta tidskriften ”Vi Läser”, finns en artikel om s.k. kvinnolitteratur. Som exempel nämns författare som Nora Roberts, som aldrig omnämns på kultursidorna, men som läses av miljoner runt om i världen. Man intervjuar några personer i bokbranschen om detta, och bokklubben Svalans chef Maria Capor säger: ”Bokutbudet ska vara lättillgängligt, men den nedre gränsen går vid Agneta Sjödin”.

”Nedre” gränsen? Vad menar hon? Att Agneta Sjödins böcker ligger på gränsen för vad som är läsbart/bra/kulturellt/fint? Jag vet inte, men jag anser att jag själv ska få avgöra vad som är bra för MIG. Det är förmätet att tycka åt andra människor, och även om man som bokklubbschef har ett ansvar för att ta in böcker man tror ska sälja, ska man passa sig för, och vara smartare än att, uttala sig nedlåtande om viss litteratur.

Eller missförstår jag? Betyder inte en ”nedre gräns” att allt under är sämre eller svårare att acceptera?