Gå till innehåll

yinyoga
Här sitter jag i yogisk gemenskap och insuper nya kunskaper. Foto: Hanna Laine

Under helgen före påsk genomgick jag den sista utbildningshelgen i lärarutbildningen i yinyoga med ayurvedainriktning, som inleddes i augusti förra året. Det har varit omtumlande, rika, meningsfulla och lärorika månader. Jag har fått nya vänner, nya insikter, nya lärdomar och delvis ny livssyn.

Intention

Min intention och ingång i utbildningen var att göra det enbart för min egen skull. Jag ville fördjupa min praktik, lära mig mer och få nya kunskaper kring såväl asanas (positioner) som yogafilosofi och ayurveda. Liksom veta vad jag höll på med.

Men vartefter tiden har gått och kunskaperna och insikterna smugit sig på, så har också intentionerna förändrats. Möjligen började det med att personer i min omgivning har börjat fråga efter att jag ska instruera, men jag har också börjat känna ett behov av att dela med mig. Det yinyogan har gjort för mig, skulle jag vilja förmedla till andra som är i samma situation som jag har varit. Till dom som behöver ta bättre hand om sig själva, som behöver egentid och ge sig själva medkänsla, till dom som behöver släppa på spänningar. 

yinyoga
En av våra härliga "fröknar" Pernilla Cristvall, en av ägarna och grundarna av YogaDevi i Stockholm. Foto: Hanna Laine

Sätt att leva

Med en smula insikt i yogisk filosofi, så inser jag att det finns ett bättre sätt att leva. Ett lugnare. Ett coolare. Ett sätt där du tar ett andetag i taget, där du accepterar det som är och inte har något behov av att vare sig döma, fördöma eller värdera över huvud taget. Det gör att du blir mer uppmärksam och att du faktiskt får ut lite mer av det du har omkring dig. Det inte bara swishar förbi, du upplever din verklighet.

yinyoga
Ögonblicksbild; min matta, mina pryttlar. Foto: Hanna Laine

Något jag också uppskattar oerhört efter utbildningen, är mina nya vänner. Cilla, Agnetha och alla andra fina tjejer som omgivit mig med kärlek och värme. I er famn har jag känt trygghet, och jag har obetingat fått vara mig själv. Tack!

yinyoga
Foto: Hanna Laine

Så mycket mer än positioner

Kursen har varit så innehållsrik! Förutom att vi har lärt oss yinyogans positioner med variationer, så har vi också fått kunskaper i anatomi, bindväv, nervsystemet, yogafilosofi, ayurveda, chakran och energisystem, pranayama och meditation... en bred och - vad jag tror - rätt unik utbildning med dessa kombinationer.

Nu är jag redo att guida i yinyoga!

Jag har köpt in mattor och block. Är på väg att köpa kuddar och filtar. Därför att jag är redo att erbjuda det jag själv så generöst har fått, det som har hjälpt mig och som jag i dag inser att jag inte klarar mig utan. Jag vet att det kryllar av er där ute som behöver det jag behövde utan att veta om det, och jag vill så gärna erbjuda det. Därför är jag redo att ge tillbaka lite genom att komma ut till grupper som vill ha en stunds yinyoga - till arbetsplatser, kompisgäng eller i andra sammanhang där en stunds andning och eftertanke kan göra skillnad. Redan i maj har jag mitt första jobb, i en grupp som hört av sig. Och i höst - save the date 21 september! - kommer jag och ayurvedarådgivare Tia Jumbe att erbjuda en lördag eftermiddag med ayurveda och yoga i Visby. Mer info om det kommer.

Så oerhört tacksam över att ha fått den här möjligheten. Vid 57 års ålder har jag fått en ny chans till något jag aldrig hade kunnat tänka mig. Tack livet. Namaste!

yinyoga
Foto: Hanna Laine
yinyoga
Foto: Hanna Laine

yinyoga

yinyoga

2

Att vårda släktminnen

I början på veckan var jag och min mor och hälsade på en äldre släkting i Stockholmstrakten. Ulla - som är min morfars kusin - är en av de äldsta släktingarna i livet på den sidan släkten och min tanke var att prata lite om hennes minnen och också se om hon hade några fotografier som jag ännu inte sett.

Glömda fotoalbum

Det blev mycket prat, men faktiskt inte så mycket av hennes egna minnen. Det hanns liksom inte med. För när vi klarat av lunch och kaffe där hon konstaterat att några foton hade hon nog inte, så påpekade hennes man Kjell att det låg ju ändå några fotoalbum i bokhyllan. Hade hon tittat i dom?

När dessa kom fram, flög tiden iväg. Ulla hade ju själv uppenbarligen inte tittat i dom på evigheter - hon mindes ju inte ens att hon hade dom! - och för oss blev det mycket att se på och höra hennes kommentarer av varje foto. Det tog tid, men det var väldigt roligt.

Predikanten Manne

Många foton hade jag sedan tidigare, men några nya kunde jag fota av och få med mig hem.

Att vårda släktminnen

Som det här, till exempel. Ett fantastiskt foto på min morfars morfar Manne Lund (Emanuel hette han egentligen), som var baptistpredikant. Här kanske han sitter och skriver på en predikan, eller på någon av de små skrifter som han gav ut. Se hur han håller pennan!

Eller gruppfotot längst upp. Kvinnan längst fram i mitten är min morfars mormor Anna Lund (född Westerlund), och troligen är fotot taget i anslutning till hennes 50-årsdag 1925. Det konstiga är att Manne inte är med på bilden, han var fortfarande i livet då. Gåtfullt. Den lille pojken vid hennes sida är min morfar Seved, knappt 6 år gammal. Andra på bilden är troligen släktingar, några känner jag igen men det är flera som jag tyvärr inte kan identifiera.

Släktforskningen är en gåva

Det är en stor gåva att ha så mycket band bakåt, så många foton, så många minnen och starka rötter. Att faktiskt få känna rötterna. Att syssla med släktforskning ger mig så mycket glädje och energi, jag önskar det fanns mer utrymme för mig att umgås med "di gamle"!

Maria Björkman

Förra helgen var jag iväg på steg 5 i min 200-timmars lärarutbildning i yinyoga. Det är ett underbart inslag i min tillvaro, något som förändrar både mig och inriktningen på mitt liv tror jag.

Yogafilosofi

Utbildningen är omfattande, och den här gången ägnade vi oss uteslutande åt yogans filosofi baserad på Patañjalis Yoga sutras. En samling urgamla texter som förklarar yogan. Förutom vår egen lärare hade vi förmånen att få två halvdagar med Mr. Govind Radhakrishnan, en indisk man numera boende i Danmark. I det närmaste självlysande satt han framför oss i flera timmar och berättade om olika filosofiska system. På det mest självklara sätt hade han svar på alla våra frågor, och vände våra fyrkantiga och västerländska resonemang till något som på ett vidunderligt sätt föll på plats i det yogiska tankesättet. En sån person skulle jag vilja ha med mig dagligen, för att påminna mig om vad som är viktigt, och hur enkelt somligt ter sig om en har rätt förhållningssätt.

Yoga är ju så mycket mer än rörelser på mattan. Däremot är dessa rörelser en inkörsport till resten av yogan för många, och så var det för mig. Det väcker per automatik en nyfikenhet på resten.

Förnöjsamhet

En uppgift vi fick under den här delen av kursen var att hitta något område inom den yogiska åttafaldiga vägen som vi önskar att själva fokusera på. Jag hittade tre:

Ickevåld (ahimsa) - jag vill inte längre göra våld på mig själv.
Sanning (satya) - jag vill vara så sann mot mig själv och omvärlden jag bara kan.
Förnöjsamhet (santosa) - jag strävar efter en förnöjsamhet i det som är.

Det där med förnöjsamhet är intressant. Ur min utmattning föddes en stark längtan efter just förnöjsamhet. Lugn. Det behöver inte betyda att vara nöjd och slå sig till ro. Det handlar om vila och tacksamhet i det som är.

Smaka på ordet: FÖRNÖJSAMHET. Visst smakar det bra?

2

Jag går en 200-timmars utbildning till lärare i yinyoga med ayurvedainriktning. Den sträcker sig under hösten 2018 och våren 2019, och innehåller massor av spännande för mig nya kunskaper. Nästa kurstillfälle till exempel, står anatomi på menyn. Tänk vad jag lär mig!

En läxa just nu är att skapa och hålla ett pass. Härom dagen gjorde jag således premiär som yinyogainstruktör!

yinyoga

Försökskanin var Lotta. Eftersom passet skulle vara inriktat på någon av doshorna som ayurvedan talar om, och Lotta är en typisk vata, skapade jag förstås ett skräddarsytt pass för en vatapersonlighet. Det betyder mycket grundande och värmande, lugnande. En utmaning för en vata!

yinyoga

Jag hade förberett mig väl, och som alltid när det görs så blir det stort utrymme för improvisation. Själv blev jag nästan förvånad över att jag så enkelt talade och instruerade fritt, men det kändes förbaskat bra. Lotta gav mig feedback med goda råd utifrån sin upplevelse efteråt, något som ju också är meningen förstås. Allt som gör att jag blir bättre är välkommet!

yinyoga
Hunden Zoya ville också vara med.

Utbildningen går jag i första hand för mitt eget höga nöjes skull, för att kunna fördjupa min egen praktik och lära mig mer. Kan det sedan generera att jag också får möjligheten att ledsaga andra in i denna fantastiska värld, är det enbart bonus.

Ayurvedan är ett extra intressant område. Det är en flertusenårig indisk "vetskap", brukar jag kalla det. Ayurveda betyder läran om livet och är oändligt spännande. Vill du veta mer rekommenderar jag gärna Tia Jumbes blogg Ayurvediskt.

Varenda maska har varit terapi, varenda varv har gjort mig lugn.

Så blev den klar på höstens första dag, min sommarpläd av restgarner. Varenda maska har varit terapi, varenda varv har gjort mig lugn. Varje ruta som fogats till nästa har varit en tillfredsställelse. Den har - i sin enkelhet - gjort mig gott under tillblivandet. Den är fylld av goda vibrationer. En lyckopläd!

För ett år sedan hade jag inte de pengar som behövdes för att kunna gå utbildningen, så då började jag spara och satte målet ett år senare. Och vilken tur att jag inte hade råd då!

Att yoga i allmänhet har magiska egenskaper har jag vetat länge, och att yinyoga i synnerhet är det som många av dagens uppvarvade människor behöver har börjat sjunka in riktigt ordentligt.

Lärarutbildning i yinyoga

I helgen har jag påbörjat den efterlängtade lärarutbildningen i yinyoga hos YogaDevi i Stockholm. Utbildningen har ayurvedisk inriktning, är uppdelad på sju block och omfattar totalt 200 timmar. Dessa första fyra dagar har vi djupdykt i yinyogans olika positioner, övat på varandra, lärt oss variationer, alternativ och hjälpmedel. Kommande block kommer att bjuda på anatomi, yogafilosofi, ayurveda bland annat.

Det är något år sedan jag fick span på den här utbildningen, och insåg att det vill jag verkligen göra! Yinyogan hittade till mig för några år sedan när det visade sig att den mer fysiskt krävande yogan inte var något för en prestationsmänniska som jag. Kroppen började protestera å det bestämdaste och jag var tvungen att backa. Den fysiska ashtangayogan och även poweryogan jag hade praktiserat, är yang. Aktivitet. Nu behövdes yin, lugn, som motvikt. Så möttes yinyogan och jag. Läraren uppenbarar sig när eleven är redo, bara en är lite uppmärksam!

Rätt tidpunkt

För ett år sedan hade jag inte de pengar som behövdes för att kunna gå utbildningen, så då började jag spara och satte målet ett år senare. Och vilken tur att jag inte hade råd då! Då hade jag definitivt inte varit redo, i samma veva blev jag sjukskriven för utmattning och hade varit sjuk en lång tid innan fast jag bara inte förstått det. Hade jag påbörjat utbildningen då, hade jag presterat mig igenom den också. Med varenda muskel i kroppen på helspänn, med sinnena skärpta till sitt yttersta, hade jag rätt oödmjukt och oreflekterat tagit mig an även detta som en utmaning att övervinna och göra bäst. Gärna helt perfekt, om möjligt. Vad nu perfekt skulle betyda i ett sånt här sammanhang... Jag hade aldrig tagit till mig på riktigt, nått kärnan, i yinyogan då. Nu tror jag att jag kan göra det. Det känns så.

Tacksam

Om åtta månader har jag ett certifikat som ger mig möjligheten att instruera och undervisa i yinyogans magiska värld! Men framför allt har jag lärt mig massor om mig själv och hur jag ännu bättre kan ta hand om kropp och sinne på ett hållbart sätt, och det var huvudsyftet med utbildningen.

Jag är så oerhört tacksam!

Den här bloggen är min egen vrå i sajberspejs, där jag skriver och publicerar precis det jag vill när andan faller på. Men faktum är att det betyder jättemycket för mig också hur det jag skriver och förmedlar tas emot. För att jag ska få lite vägledning och inspiration, finns en enkät som ger mig en vink om vem du är, vad du är intresserad av och vad du vill läsa om. Jag behöver också veta hur du hittar mina inlägg, etc.

Hjälp mig att få syn på dig!

Det skulle betyda mycket för mig om du ville hjälpa mig genom att fylla i nedanstående enkät! Kanske är du en av dom som redan gjort det (för rätt länge sen nu), men jag vet att det är många som ännu inte gjort det.

En virtuell blomma av vackraste sort till dig som vill hjälpa mig. Tack!

2

De senaste månaderna har jag virkat, virkat, virkat. Världens bästa terapi! Att sen hänga på Facebookgrupper och Pinterest och få inspiration till nya alster, former och färger, gör att jag inser att även om jag slutade både arbeta och sova, skulle inte tiden räcka i alla fall till allt jag skulle vilja skapa.

Men jag är glad och tacksam att jag plockat upp det här igen, på riktigt den här gången. Nu släpper jag det inte!

Dödskalleduk

Under våren har jag utmanat mig själv och gjort en duk efter ett engelskt mönster. Mycket enklare än jag trodde! Virkad i ett rätt fint garn, 12/3, med en gammaldags virknål jag fått av min gammelfarmor - Boye nr 8. Dukarna blev knappt 50 cm i diameter.

Den vita fick Lotta, och den rosa blev present till svägerskan Teo.

vit dödskalleduk

4

Det är på intet sätt så, att jag behöver fler väskor. Inte alls. Snarare behöver jag nog se över förrådet av väskor och tygkassar, och göra mig av med några.

Marigold bag CAL

Men sen är det ju så att jag på senare tid tagit upp det här med att virka igen, och tycker det är något av det mest avkopplade en kan hålla på med. Helst skulle jag alltid sitta med en virkning i handen. Att få botanisera bland garner, färger, modeller... en ren fröjd! Och då gick det ju inte att låta bli att skicka efter garnpaketet på en av de Facebooksidor jag följer, som skulle bli just en väska. Garnpaketet kommer från Favoritgarner, och du hittar det här. Jag valde färgpaketet Autumn, en bukett av ljuvliga höstfärger förstås. En CAL - Crochet Along - som det är är, innebär att du förutom garnpaketet också få beskrivning, men bara en del i taget. Varje fredag under fem veckor kom ett mejl med en del av beskrivningen.

Trots min faiblesse för virkning är jag verkligen inte den pyssliga typen. Så när det blir alltför pilligt, pyssligt och tålamodsprövande, brukar jag ge upp. Men inte den här gången! Trots rutor som frestade mitt tålamod ordentligt, kämpade jag på under TV-kvällarna. Rogivande ändå, på något sätt.

Och vips var det en väska. Nåja, vips och vips...

...och jag har gjort den själv

Den skulle inte vinna någon skönhetstävling om en granskar detaljerna. Men den är läcker och annorlunda, och jag har gjort den själv. Från början till slut!

 

 

 

3

En av de mest avkopplande sysslorna för mig är att virka. Jag har skrivit lite om virkning tidigare, bland annat i inläggen Virkning är varken en trend eller något nytt, Emiliasjalen klar och Mitt allra första alster.

Virkning är hälsa för mig

Nu när jag råder över min egen tid under en period, och till och med är ordinerad att bara göra det jag vill och som ger mig energi, är virkningen en stor del av min tillvaro. Det är en helt sagolik lyx att få sitta i timmar med garn och nål, och se något växa fram. Det är ren meditation.

Crochet-a-long

Just nu har jag två projekt på gång, där jag virkar tillsammans med andra på distans. Dels gör jag en temperaturfilt för 2018, dels ägnar jag mig åt en Marigold bag CAL. CAL står för crochet-a-long, det brukar också kallas mysterievirkning. Det innebär att få beskrivning på ett arbete i omgångar, du vet alltså inte från början hur det kommer att se ut när det är färdigt. Det här vet vi nu bli en väska så småningom, men hittills har vi bara fått två veckobeskrivningar på lite olika rutor. Oerhört spännande att se hur arbetet växer fram!

Det här garnpaketet låg och väntade på mig när jag kom hem från Thailand. Det ska alltså bli en väska...

 

Än så länge har jag dessa tolv rutor, samt tolv nya på gång. Stor spänning över hur den kommer att bli. Dessutom en bra övning för mig som gärna vill ha överblick och veta vart jag är på väg!

 

Temperaturfilt

Temperaturfilten skapas genom att ha olika färgställningar för olika temperaturintervaller. Sen virkas ett varv per dag, med den färg som representerar den temperaturen som varit den dagen. Det finns många olika varianter på det här, men jag har valt en färgskala som motsvarar SMHIs färger på temperaturintervaller, och jag har också valt att ta den temperatur som är klockan 12 varje dag i Visby. Än så länge är den rätt enahanda... Ser fram emot vår och sommar då jag får använda lite gult, orange och rött!

Båda mönstren jag följer, kommer från Favoritgarner. Där kan en även köpa garnpaket för båda mönstren, jag har köpt paketet till bag cal där men har annat garn till temperaturfilten. Detta för att jag hade så mycket av det hemma, så jag valde därför att fylla på det förrådet i stället för att beställa det tänkta garnpaketet från Favoritgarner.

Det roliga är sedan att följa andras arbeten via de Facebookgrupper som finns för ändamålet. Inspirerande, in deed!