Semester påbörjad

Nu är den här – semestern. Alltid lika välkommen, även om den i år liksom mer smugit sig på eftersom jag inte arbetar mer än halvtid för tillfället. Så det har varit en mjuk och varsam övergång till helledigt denna sommar.

Vi bor mestadels i stugan i tallskogen, det jag kallar Skogsbo eller mitt tuskulum. Där latar jag mig, tar en och annan promenad, läser (just nu Lundells senaste), virkar (just avslutat en CAL-sjal och pågående arbeten är årets temperaturfilt, juldukar till Sara och sommarprojektet; en filt av restgarner), glor på molnen, njuter av doften från tallbarken, ser på fåglarna och fjärilarna som frekventerar vårt fågelbad… Kort sagt mår jag fantastiskt gott att få vara här!

I några dagar fick vi också rå om de käraste, när Sara och Affe besökte oss och bodde i gäststugan. I morgon reser vi några dagar till saftlandet för en roadtrip och utforskande av Norduppland – denna del av mitt ursprungs landskap som jag vet så lite om. Vi ska resa i mina förfäder vallonernas spår, en smula. Kommer ett inlägg om det så småningom.

Igår (torsdag) var vi inbjudna till landshövdingens sommarträff, som alltid lärorikt, matigt och många möten, samtidigt också en prövning för en som jag just nu. Vi smet ganska tidigt från middagen, och flanerade lite i kvällssolen i hamnen för att vila öron och själ innan vi åkte hem.

Så rik jag är, så bra jag har det!

Vill du hjälpa mig att utveckla bloggen?

enkät

Den här bloggen är min egen vrå i sajberspejs, där jag skriver och publicerar precis det jag vill när andan faller på. Men faktum är att det betyder jättemycket för mig också hur det jag skriver och förmedlar tas emot. För att jag ska få lite vägledning och inspiration, finns en enkät som ger mig en vink om vem du är, vad du är intresserad av och vad du vill läsa om. Jag behöver också veta hur du hittar mina inlägg, etc.

Hjälp mig att få syn på dig!

Det skulle betyda mycket för mig om du ville hjälpa mig genom att fylla i nedanstående enkät! Kanske är du en av dom som redan gjort det (för rätt länge sen nu), men jag vet att det är många som ännu inte gjort det.

En virtuell blomma av vackraste sort till dig som vill hjälpa mig. Tack!

Virkad dödskalleduk

rosa dödskalleduk

De senaste månaderna har jag virkat, virkat, virkat. Världens bästa terapi! Att sen hänga på Facebookgrupper och Pinterest och få inspiration till nya alster, former och färger, gör att jag inser att även om jag slutade både arbeta och sova, skulle inte tiden räcka i alla fall till allt jag skulle vilja skapa.

Men jag är glad och tacksam att jag plockat upp det här igen, på riktigt den här gången. Nu släpper jag det inte!

Dödskalleduk

Under våren har jag utmanat mig själv och gjort en duk efter ett engelskt mönster. Mycket enklare än jag trodde! Virkad i ett rätt fint garn, 12/3, med en gammaldags virknål jag fått av min gammelfarmor – Boye nr 8. Dukarna blev knappt 50 cm i diameter.

Den vita fick Lotta, och den rosa blev present till svägerskan Teo.

vit dödskalleduk

Hurtigruten del II

Nu är vi hemma sedan ett par dagar, maj har ändat och sommarmånaderna har börjat. För några dagar sedan skrev jag om första delen av resan med Hurtigruten, och här kommer bilderna från den sista delen.

Det fantastiska vädret, som gjorde att vi kunde se varenda skiftning i naturen på nära håll och uppleva midnattssol, gjorde resan magisk. Det var först sista dygnet som det blev dimma och så småningom regn, blåst och bara fem grader varmt. Men då var vi allra högst uppe vid Nordkap och så småningom Kirkenes. Och fortfarande ingen sjögång!

Här kommer några bilder från de sista dagarna. Hurtigrutenresan var ett minne för livet, och jag är så tacksam att ha fått göra den!

Jodå, det blev ett och annat canastaspel också, men inte så många. Vi hade jämnt sjå att titta på utsikten!

Mååånga bilder blev det, vi såg ständigt människor som fotade. Trots rena fönster så blev de bästa bilderna ändå från däck, utan glasfilter.

Det var visst en fotbollsmatch en av kvällarna…

Alltså – midnattssolen! Den här och följande två bilder är tagna strax före midnatt. Det är så att en glömmer att gå och lägga sig!

Tromsø

I Tromsø fanns en väldigt trevlig och välsorterad garnaffär. Det blev en härva norskt ullgarn.

Honningsvåg

Till slut kom vi till ön där Nordkap ligger. Det var nu vädret bestämde sig för att sluta skämma bort oss. Duggregn, snålblåst och kallt. Men ändå!

Slutligen anlöpte vi Kirkenes, varifrån vi tog buss till flygplatsen för förd till Oslo och så småningom Arlanda.

Tack för nu, Hurtigruten!

Hurtigruten del I

Är just nu ute på en fantastisk resa, tillsammans med käre maken och goda vänner. Att få åka Hurtigruten, hela vägen från Bergen i söder till Kirkenes i norr, är en ynnest.

Det norska landskapet

Jag har mött och upplevt Norges natur och landskap förr, Bosse och jag har bilat åtskilliga gånger i olika delar av landet. Och att få se det storslagna och mångskiftande från sjösidan är lika magiskt det. Fartyget vi färdas med, MS Trollfjord, glider överraskande tyst mellan bergsmassiv och klippor. Ibland undrar en verkligen om kaptenen vet vad han gör när han styr rätt emot ett gatt till synes för trångt för att passera. Det är vid dessa tillfällen den annars så lugna passagerarskaran får något vilt i blicken och börjar yra omkring på de olika däcken med kameror och mobiltelefoner, i jakten på den perfekta fotovinkeln.

Lugna gatan

Annars är det ganska lugnt på fartyget, även om antalet passagerare har ökat under resans gång. Medelåldern är tämligen hög, och en åker inte heller Hurtigruten för att festa. Det finns en uppsjö av sittplatser för att kunna njuta av naturen från alla tänkbara vinklar. En skön känsla att inte tvingas slåss om de bästa platserna; dessa finns överallt.

Inte bara ett kryssningsfartyg

MS Trollfjord är ett av elva fartyg som trafikerar Hurtigruten, som är så mycket mer än en kryssningssträcka. Fartygen fraktar gods och varor till de många hamnarna där vi lägger till, och det är åtskilliga passagerare som använder Hurtigruten som ett sätt att pendla och till exempel ta sig mellan bostad och arbete.

Personalen ombord är trevlig och serviceminded. Det finns en huvudmatsal, en á la carte-restaurang, en liten butik med kafeteria och smårätter och flera barer. Det finns ett bibliotek med böcker på flera språk och ett par spelbord, det finns även varma små pooler på soldäck samt bastu och träningslokal. Ska jag ge ett lite sämre betyg åt något (om det nu ska behövas) skulle det vara att informationen kanske inte är den allra tydligaste. Det krävs att en får leta och ta reda på mycket själv, men personalen är som sagt väldigt behjälplig och trevlig.

Utflykter och upplevelser

Det anordnas organiserade utflykter på flera ställen utmed rutten. Bosse och jag har valt att inte delta i någon av dessa, i stället tar vi egna promenader på de stopp vi gör. Hittills har vi promenerat i Ålesund, Trondheim och Bodø. Dessemellan sitter vi gärna i någon skön fåtölj någonstans på fartyget och ser landskapet tyst glida förbi. Det skiftar hela tiden, och upphör aldrig att fascinera. Kombinationen av det tystgående fartyget, avsaknad av en massa ljudbilder (spelas nästan ingen musik alls), avsaknaden av stress över att hitta någonstans att sitta och gott om tid, gör att det här är de vilsammaste dagar jag har upplevt på mycket länge.

Jag är väldigt, väldigt tacksam att få göra den här resan. Det är verkligen once in a lifetime.

HurtigrutenVi lämnar Bergen, vår utgångspunkt för resan.

Ålesund

I Ålesund la vi till mitt i stan, kändes det som. Ett fantastiskt väder för promenad och en god (och dyr!) öl på uteservering.

Trondheim

Trondheim var en trevlig bekantskap, vi besökte bland annat 1100-talskatedralen Nidarosdomen.

Polcirkeln

Så här ser det ut när en passerar polcirkeln till sjöss!

Bodø

När vi klev iland i Bodø kunde vi konstatera att allt var stängt och det var tämligen dött. En trevlig hamn och snygg graffiti var väl det som går att skriva hem om.

Nu är vi drygt halvvägs, jag återkommer med bilder från andra halvan av resan när vi kommit hem!

Kvalitetstid

Tillbringade ett par dagar i Stockholm i helgen, dagar som vi planerat sedan länge, Sara och jag. Såna gånger brukar vi sällan ha några särskilda planer, utan snarare lite lösa tankar. Sen får väder, lust och ork avgöra vad som händer.

Kvalitetstid

Det enda vi hade säkert på agendan den här gången var att jag ville besöka Stockholms stadsarkiv, för där hade jag aldrig varit. Det var dessutom ett par uppgifter jag saknar i min släktforskning som jag hoppades på att hitta där. Fick en halv framgång, eftersom en av uppgifterna plockade Sara fram med blixtens hastighet! Resten får jag försöka på annat sätt att ta reda på.

Lördagen bjöd på strålande väder nästan hela dagen, så vi vandrade ut till Djurgården och besökte Prins Eugens Waldemarsudde, bland annat. På vägen gick vi genom Kungsträdgården där körsbärsträden börjat blomma, och stannade utanför Galärparken och bara satt på en bänk och njöt en stund. Det blommade av vårblommor och var så vackert.

Lika oplanerat var att vi råkade passera Gröna Lund exakt i det ögonblick de öppnade för säsongen! Det förklarade den massiva folkvandring vi hade suttit på nyss nämnda bänk och funderat över…

Prins Eugens Waldemarsudde

På Waldemarsudde var två utställningar; Sigrid Hjertén och Alexander Klingspor. Den första ett känt namn med verk som dock inte berörde nämnvärt. Den andra för oss ny bekantskap, men oj vilka målningar! Vi gick från rum till rum och njöt, det var tavlor som lyste av sig själva. Där fanns även en skulptur av konstnären, som heter Face of love. Trots att den var rätt konstig (konst ska väl vara konstigt, förstås…) så talade den till mig. Det där med fjärilarna…

Givetvis tittade vi också in till själva Prins Eugen, i slottet. Strosade lite i de vackra rummen och njöt av ljuset i salarna. Waldemarsudde har den sällsamma blandningen av att både vara pampigt och kännas mysigt!

Vi fikade i solen på Waldemarsudde, drack vin på Lilla Parkcaféet, spontanköpte French hotdogs vid Galärparken, och köpte spetsade milkshakes på Flippin’ Burgers. Vi åt middag på Söder ena dagen, och på kvarterskrogen den andra. Vi slötittade på naturfilmer (BBCs Blue Planet, fantastiska) i soffan medan vi vilade, och vi pratade. Kort samvaro, men både innehållsrik och värdefull. Vi gillar att upptäcka saker tillsammans Sara och jag, det har vi gjort ända sen hon var liten. När hon var barn följde hon med mig till Stockholm där jag arbetade – när hon blev stor nog tog hon bussen själv från Norrtälje – och så upptäckte vi saker tillsammans. Nu är rollerna ombytta; jag tar båten till Stockholm där hon bor. Men vi upptäcker fortfarande tillsammans.

Och jag är rik.

Mysig påsk

I påskhelgen har vi haft Sara och Alfred hos oss, alltid lika mysigt. Det är så himla roligt när de tar sig tid – och råd! – att ta båten över till ön för några dagars samvaro. För fy sjutton, vad dyrt det är för dom som inte är skrivna på Gotland att åka! Pinsamt och dumt.

Vi har ätit påskbuffé och lamm, druckit vin och whisky, spelat kort och frågespel, promenerat och kollat på Netflix, handlat ost och te. Vi hann också med att hälsa på familjen på Själagott; såväl två- som fyrbenta. Jag har varit invirad i värme, omgiven av de käraste jag har. Så gott.

I går reste de hem, och vi avrundar påskhelgen på tu man hand. Det är fint det också!

Min Marigold bag CAL är klar!

Marigold bag CAL

Det är på intet sätt så, att jag behöver fler väskor. Inte alls. Snarare behöver jag nog se över förrådet av väskor och tygkassar, och göra mig av med några.

Marigold bag CAL

Men sen är det ju så att jag på senare tid tagit upp det här med att virka igen, och tycker det är något av det mest avkopplade en kan hålla på med. Helst skulle jag alltid sitta med en virkning i handen. Att få botanisera bland garner, färger, modeller… en ren fröjd! Och då gick det ju inte att låta bli att skicka efter garnpaketet på en av de Facebooksidor jag följer, som skulle bli just en väska. Garnpaketet kommer från Favoritgarner, och du hittar det här. Jag valde färgpaketet Autumn, en bukett av ljuvliga höstfärger förstås. En CAL – Crochet Along – som det är är, innebär att du förutom garnpaketet också få beskrivning, men bara en del i taget. Varje fredag under fem veckor kom ett mejl med en del av beskrivningen.

Trots min faiblesse för virkning är jag verkligen inte den pyssliga typen. Så när det blir alltför pilligt, pyssligt och tålamodsprövande, brukar jag ge upp. Men inte den här gången! Trots rutor som frestade mitt tålamod ordentligt, kämpade jag på under TV-kvällarna. Rogivande ändå, på något sätt.

Och vips var det en väska. Nåja, vips och vips…

…och jag har gjort den själv

Den skulle inte vinna någon skönhetstävling om en granskar detaljerna. Men den är läcker och annorlunda, och jag har gjort den själv. Från början till slut!

 

 

 

Våreld

I söndags styrde vi kosan söderut, till Själagott i Fardhem. Där bor syster, svåger och numera också min mor. Det är en fantastisk lyx att ha fått dom så nära, tänk att de flyttat till Gotland!

Vi skulle bistå vid uppeldningen av en massa ris som legat och väntat hela vintern, och det blev ju en perfekt dag för det. Solen sken från en knallblå himmel, det blåste endast en lätt vind och det smakade jättegott med kaffe och ostmacka utomhus. Säsongspremiär!

Som kronan på verket innan vi for tillbaka hem morsade vi också på familjens nytillskott, 4,5 veckor gamla. Så söta att en fullkomligt smälter.

En härlig dag med massor av frisk luft, så skönt.

Lyxfredag

Som vanligt ett par timmars arbete på förmiddagen, denna marsfredag med aprilväder. Med mina nya mått mätt intensiva timmar, då jag brottades länge och mödosamt med sånt som jag förr raskade av rutinmässigt på några minuter. Svårt att förklara hur några papper så totalt kan förvirra mig, jag har svårt att få ordning på dom och förstå vad jag ska göra med dom. För att inte tala om att förstå vad det står på dom! Allt tar mångdubbelt så lång tid som förr.

Och detta mödosamma tar på krafterna, även det är lite svårt att både förstå och förklara. Men det känns efteråt.

Eftermiddagen bjöd på nagelfix, Lotta och jag hade slagit ihop våra tider och åkte ut till Monica för att bli vårfina. En härlig, skrattig och pratig eftermiddag med extra guldkant.

När jag kom hem var jag milt sagt helt slut. Hur roligt och trevligt det än var, så hade intrycken haglat i åtskilliga timmar, och min hjärna sa stopp. Så hur kunde jag tro att jag skulle kunna gå på Coop Gotlands rockfest Döskallen också på kvällen? Jodå, vi hade köpt biljetter.

Jag vill för mycket, och glömmer att jag inte kan.

Det blev soffan i stället, och tidig sänggång trots att det var fredagkväll. Men med ett nöjt leende på läpparna efter eftermiddagens påfyllning av girlpower.