Gå till innehåll

yinyoga
Här sitter jag i yogisk gemenskap och insuper nya kunskaper. Foto: Hanna Laine

Under helgen före påsk genomgick jag den sista utbildningshelgen i lärarutbildningen i yinyoga med ayurvedainriktning, som inleddes i augusti förra året. Det har varit omtumlande, rika, meningsfulla och lärorika månader. Jag har fått nya vänner, nya insikter, nya lärdomar och delvis ny livssyn.

Intention

Min intention och ingång i utbildningen var att göra det enbart för min egen skull. Jag ville fördjupa min praktik, lära mig mer och få nya kunskaper kring såväl asanas (positioner) som yogafilosofi och ayurveda. Liksom veta vad jag höll på med.

Men vartefter tiden har gått och kunskaperna och insikterna smugit sig på, så har också intentionerna förändrats. Möjligen började det med att personer i min omgivning har börjat fråga efter att jag ska instruera, men jag har också börjat känna ett behov av att dela med mig. Det yinyogan har gjort för mig, skulle jag vilja förmedla till andra som är i samma situation som jag har varit. Till dom som behöver ta bättre hand om sig själva, som behöver egentid och ge sig själva medkänsla, till dom som behöver släppa på spänningar. 

yinyoga
En av våra härliga "fröknar" Pernilla Cristvall, en av ägarna och grundarna av YogaDevi i Stockholm. Foto: Hanna Laine

Sätt att leva

Med en smula insikt i yogisk filosofi, så inser jag att det finns ett bättre sätt att leva. Ett lugnare. Ett coolare. Ett sätt där du tar ett andetag i taget, där du accepterar det som är och inte har något behov av att vare sig döma, fördöma eller värdera över huvud taget. Det gör att du blir mer uppmärksam och att du faktiskt får ut lite mer av det du har omkring dig. Det inte bara swishar förbi, du upplever din verklighet.

yinyoga
Ögonblicksbild; min matta, mina pryttlar. Foto: Hanna Laine

Något jag också uppskattar oerhört efter utbildningen, är mina nya vänner. Cilla, Agnetha och alla andra fina tjejer som omgivit mig med kärlek och värme. I er famn har jag känt trygghet, och jag har obetingat fått vara mig själv. Tack!

yinyoga
Foto: Hanna Laine

Så mycket mer än positioner

Kursen har varit så innehållsrik! Förutom att vi har lärt oss yinyogans positioner med variationer, så har vi också fått kunskaper i anatomi, bindväv, nervsystemet, yogafilosofi, ayurveda, chakran och energisystem, pranayama och meditation... en bred och - vad jag tror - rätt unik utbildning med dessa kombinationer.

Nu är jag redo att guida i yinyoga!

Jag har köpt in mattor och block. Är på väg att köpa kuddar och filtar. Därför att jag är redo att erbjuda det jag själv så generöst har fått, det som har hjälpt mig och som jag i dag inser att jag inte klarar mig utan. Jag vet att det kryllar av er där ute som behöver det jag behövde utan att veta om det, och jag vill så gärna erbjuda det. Därför är jag redo att ge tillbaka lite genom att komma ut till grupper som vill ha en stunds yinyoga - till arbetsplatser, kompisgäng eller i andra sammanhang där en stunds andning och eftertanke kan göra skillnad. Redan i maj har jag mitt första jobb, i en grupp som hört av sig. Och i höst - save the date 21 september! - kommer jag och ayurvedarådgivare Tia Jumbe att erbjuda en lördag eftermiddag med ayurveda och yoga i Visby. Mer info om det kommer.

Så oerhört tacksam över att ha fått den här möjligheten. Vid 57 års ålder har jag fått en ny chans till något jag aldrig hade kunnat tänka mig. Tack livet. Namaste!

yinyoga
Foto: Hanna Laine
yinyoga
Foto: Hanna Laine

yinyoga

yinyoga

2

Att vårda släktminnen

I början på veckan var jag och min mor och hälsade på en äldre släkting i Stockholmstrakten. Ulla - som är min morfars kusin - är en av de äldsta släktingarna i livet på den sidan släkten och min tanke var att prata lite om hennes minnen och också se om hon hade några fotografier som jag ännu inte sett.

Glömda fotoalbum

Det blev mycket prat, men faktiskt inte så mycket av hennes egna minnen. Det hanns liksom inte med. För när vi klarat av lunch och kaffe där hon konstaterat att några foton hade hon nog inte, så påpekade hennes man Kjell att det låg ju ändå några fotoalbum i bokhyllan. Hade hon tittat i dom?

När dessa kom fram, flög tiden iväg. Ulla hade ju själv uppenbarligen inte tittat i dom på evigheter - hon mindes ju inte ens att hon hade dom! - och för oss blev det mycket att se på och höra hennes kommentarer av varje foto. Det tog tid, men det var väldigt roligt.

Predikanten Manne

Många foton hade jag sedan tidigare, men några nya kunde jag fota av och få med mig hem.

Att vårda släktminnen

Som det här, till exempel. Ett fantastiskt foto på min morfars morfar Manne Lund (Emanuel hette han egentligen), som var baptistpredikant. Här kanske han sitter och skriver på en predikan, eller på någon av de små skrifter som han gav ut. Se hur han håller pennan!

Eller gruppfotot längst upp. Kvinnan längst fram i mitten är min morfars mormor Anna Lund (född Westerlund), och troligen är fotot taget i anslutning till hennes 50-årsdag 1925. Det konstiga är att Manne inte är med på bilden, han var fortfarande i livet då. Gåtfullt. Den lille pojken vid hennes sida är min morfar Seved, knappt 6 år gammal. Andra på bilden är troligen släktingar, några känner jag igen men det är flera som jag tyvärr inte kan identifiera.

Släktforskningen är en gåva

Det är en stor gåva att ha så mycket band bakåt, så många foton, så många minnen och starka rötter. Att faktiskt få känna rötterna. Att syssla med släktforskning ger mig så mycket glädje och energi, jag önskar det fanns mer utrymme för mig att umgås med "di gamle"!

Maria Björkman

Förra helgen var jag iväg på steg 5 i min 200-timmars lärarutbildning i yinyoga. Det är ett underbart inslag i min tillvaro, något som förändrar både mig och inriktningen på mitt liv tror jag.

Yogafilosofi

Utbildningen är omfattande, och den här gången ägnade vi oss uteslutande åt yogans filosofi baserad på Patañjalis Yoga sutras. En samling urgamla texter som förklarar yogan. Förutom vår egen lärare hade vi förmånen att få två halvdagar med Mr. Govind Radhakrishnan, en indisk man numera boende i Danmark. I det närmaste självlysande satt han framför oss i flera timmar och berättade om olika filosofiska system. På det mest självklara sätt hade han svar på alla våra frågor, och vände våra fyrkantiga och västerländska resonemang till något som på ett vidunderligt sätt föll på plats i det yogiska tankesättet. En sån person skulle jag vilja ha med mig dagligen, för att påminna mig om vad som är viktigt, och hur enkelt somligt ter sig om en har rätt förhållningssätt.

Yoga är ju så mycket mer än rörelser på mattan. Däremot är dessa rörelser en inkörsport till resten av yogan för många, och så var det för mig. Det väcker per automatik en nyfikenhet på resten.

Förnöjsamhet

En uppgift vi fick under den här delen av kursen var att hitta något område inom den yogiska åttafaldiga vägen som vi önskar att själva fokusera på. Jag hittade tre:

Ickevåld (ahimsa) - jag vill inte längre göra våld på mig själv.
Sanning (satya) - jag vill vara så sann mot mig själv och omvärlden jag bara kan.
Förnöjsamhet (santosa) - jag strävar efter en förnöjsamhet i det som är.

Det där med förnöjsamhet är intressant. Ur min utmattning föddes en stark längtan efter just förnöjsamhet. Lugn. Det behöver inte betyda att vara nöjd och slå sig till ro. Det handlar om vila och tacksamhet i det som är.

Smaka på ordet: FÖRNÖJSAMHET. Visst smakar det bra?

Semestern slut, allt är uppackat och tvättat, och nu kämpar käre maken och jag mot jetlag. En vecka brukar det ta innan vi är i fas; vi vaknar mellan kl 3 och 4 på morgonen, och kroknar ohjälpligt rätt tidigt på kvällen.

Nu återstår att ta hand om fotona; rensa och redigera samt välja ut de bästa. Jag återkommer med ett inlägg med en minikavalkad så du också får hänga med på ett hörn och uppleva lite av det jag gjort den senaste månaden.

Jag gör ett aktivt val att inte uppdatera bloggen så mycket när jag är här. I stället blir det någon bild om dagen på Instagram, så vill du hänga med mig på min ledighet i Thailand så följ mig där, där jag heter @Mariayogini.

Nu när en vecka har gått, så har den första grisrosa hudnyansen övergått i lätt ljusbrun, sömnen börjar ordna upp sig och jag börjar fatta att jag är här och därmed njuta av det fullt ut.

Hoppas vi ses på Insta!

2

Här - i det närmaste huset - bor jag nu i tre veckor framöver. Till höger ligger havet, följ bara buskaget och gå ner i glipan mellan buskarna så är du på stranden. En smal strandremsa med väldigt lite folk. Här lyser bokade solstolar, strandförsäljare och skräniga barer med sin frånvaro. Här råder nästan Robinson Crusoe-frid.

Jag smörjer hud och hår med inhemsk, ekologisk kokosolja, vi vandrar på stranden, vi läser i palmskuggan. Och jag njuter. Jag är på rätt sida jordklotet - i ett klimat där kokosoljan aldrig stelnar!

En minuts glimt av min tillvaro kan du se i filmen nedan.

2

Det här är vårt gästrum. Oftast tjänstgör det som mitt yogarum, fast just nu har jag lite svårt att finna ro och harmoni där eftersom jag delar rummet med en växande samling kläder och saker.

Koh Samui - Thailand

Om några dagar bär det av på lång skön semester i ljuset och värmen. Jag är galet lyckligt lottad som får åka dit nu igen! Ska bli så skönt. Packar ganska lätt - ett gäng pocketböcker, ett par bikinis, flipflops och ett par klänningar. Allt som behövs!

Och jodå - det kommer både bilder och rapporter.

Jag känner stolthet över att min morfars farmor var en Belfrage. Ätten har även ett eget tartanmönster i dag, även om det har tillkommit på senare tid! 

Sara och jag har varit fem dagar på tågluff genom Skottland. Ja, kanske inte riktigt hela Skottland, men en stor del har vi fått se genom tågfönstret.

Skottland är vårt ursprung

Ett av skälen till att vi valde Skottland när vi reste tillsammans den här gången, var att vi har en del av våra rötter där. I början av 1600-talet kom en förfader och hans mor till Sverige från Kirkcaldy i Skottland, och han var den som lade grunden till släkten Belfrage i Sverige. Han blev så småningom adlad, och nu är Belfrage en jättestor släkt med många förgreningar. Jag känner stolthet över att min morfars farmor var en Belfrage. Ätten har även ett eget tartanmönster i dag, även om det har tillkommit på senare tid!

belfrage tartan

Så vi var lite nyfikna på just Kirkcaldy, och där såg vi till att stanna några timmar för att hinna se lite av staden. Där finns bland annat Beveridge Park, Beveridge är en av varianterna på det som i Sverige blev Belfrage. Och vid den förfallna kyrkogården vid Ravenscraig Castle stötte vi på en annan - troligtvis - släkting Beverigde. Så himla roligt!

Resrutt

Vi flög till Edinburgh, där vi övernattade. Reste sen med tåg via Glasgow till Mallaig för natt nummer två. Därifrån tog vi oss med färja till fots över till Isle of Skye där vi lyckades hoppa på en buss, byta buss och sedan komma över till fastlandet igen för tågresa till Inverness där vi tillbringade vår tredje natt.

Slutligen från Inverness ner till Kirkcaldy, och så småningom tillbaka till Edinburgh för den sista natten.

En fantastisk resa som jag är oändligt tacksam över att ha fått göra med min dotter!

Skottland
Hotellet i Edinburgh var så fint, med lugn atmosfär.

Skottland

Skottland

Skottland

Skottland

SkottlandSkottland

Skottland
Det märktes att det var lågsäsong, om en säger så. Vi var i stort sett ensamma i alla frukostmatsalar och hotellrestauranger.

Skottland

Skottland
Jag gick all in, och beställde "Full scottish breakfast" på de ställen det gick. Förutom ägg och bacon, fick jag då black pudding (blodpudding), korv, potatiskaka och haggis. En frukost en stod sig länge på!

Skottland

Skottland
Mallaig.
Skottland
Isle of Skye bjöd på minst sagt växlande väder.

Skottland

Skottland
Inverness.

Skottland

Skottland

Skottland

Skottland
Ravenscraig Castle med sin kyrkogård, där skyltar varnade för vältande gravstenar...
Skottland
En släkting Beveridge hittade vi här.
Skottland
Beveridge Park

Skottland

Skottland

Så har jag inte levt förr, för ett par år sen skulle mitt huvud ha varit på alla ställen plus några till, samtidigt.

En kort uppdatering då - jag är ju liksom ute på vift...

Att vara på vift både hit och dit

För rätt längesen så bestämde min dotter Sara och jag oss för att resa nånstans den här hösten. Vi gör så ibland hon och jag, för att få gemensamma upplevelser och umgås. Vi spånade lite, och valet föll på Skottland. Tidpunkten var rätt given, eftersom hon är lärare så blev det höstlovet. Fem dagar i Skottland, tjoho!

Så småningom stod det klart för mig att del 3 i min yogalärarutbildning var förlagd till helgen innan höstlovet. Oj då. Nåja, praktiskt på ett sätt eftersom jag sparar in en resa, men samtidigt ytterligare dagar hemifrån utan de rutiner som jag under min reparationsfas i livet är så beroende av.

Ännu lite senare bestämdes en jobbkonferens dagarna innan yogahelgen, i Älmhult! Passade väldigt bra i tid så jag sparade in en resa till, men alltså...! För att vi skulle komma i tid till konferensen behövde vi resa med båt och bil kvällen innan.

Inalles blev det tio dygn hemifrån, vilket är en liten prövning för mig. Tio dygn med vitt skilda upplevelser. Jätteroliga allihop, men lite överväldigande när de kommer i klump, så att säga. För att inte tala om att få ihop packningen...

En sak i taget

Tricken för att fixa detta har blivit att leva en sak i taget och sova ordentligt. På jobbkonferensen var jag bara där i Älmhult, nu i helgen har jag helhjärtat varit på yogakurs och umgåtts med Sara och Alfred på kvällarna, och strax stundar Skottland då vi ska uppleva resan dag för dag. Så har jag inte levt förr, för ett par år sen skulle mitt huvud ha varit på alla ställen plus några till, samtidigt.

Och så sömnen. Så universalt superviktig för att orka. Är jag bara utsövd, så kan jag hantera dagarna. Under yogakursen har vi långa luncher, vilket gör att det går att ta en kort tupplur på yogamattan efter lunch också!

Och visst - det kommer rapport från Skottland!

2

Jag går en 200-timmars utbildning till lärare i yinyoga med ayurvedainriktning. Den sträcker sig under hösten 2018 och våren 2019, och innehåller massor av spännande för mig nya kunskaper. Nästa kurstillfälle till exempel, står anatomi på menyn. Tänk vad jag lär mig!

En läxa just nu är att skapa och hålla ett pass. Härom dagen gjorde jag således premiär som yinyogainstruktör!

yinyoga

Försökskanin var Lotta. Eftersom passet skulle vara inriktat på någon av doshorna som ayurvedan talar om, och Lotta är en typisk vata, skapade jag förstås ett skräddarsytt pass för en vatapersonlighet. Det betyder mycket grundande och värmande, lugnande. En utmaning för en vata!

yinyoga

Jag hade förberett mig väl, och som alltid när det görs så blir det stort utrymme för improvisation. Själv blev jag nästan förvånad över att jag så enkelt talade och instruerade fritt, men det kändes förbaskat bra. Lotta gav mig feedback med goda råd utifrån sin upplevelse efteråt, något som ju också är meningen förstås. Allt som gör att jag blir bättre är välkommet!

yinyoga
Hunden Zoya ville också vara med.

Utbildningen går jag i första hand för mitt eget höga nöjes skull, för att kunna fördjupa min egen praktik och lära mig mer. Kan det sedan generera att jag också får möjligheten att ledsaga andra in i denna fantastiska värld, är det enbart bonus.

Ayurvedan är ett extra intressant område. Det är en flertusenårig indisk "vetskap", brukar jag kalla det. Ayurveda betyder läran om livet och är oändligt spännande. Vill du veta mer rekommenderar jag gärna Tia Jumbes blogg Ayurvediskt.