Släktens gamla dagböcker

Jag har en del intressen vid sidan av jobb och uppdrag, som jag alltför sällan ger mig tid till. Fel – som jag tidigare alltför sällan gett mig tid till. Ska försöka råda bot på det. Till dessa intressen hör bland annat släktforskning, något jag har skrivit om tidigare i inläggen “Släkten är bäst” från förra året och “Släktforskning” från 2009.

En trevlig bieffekt av släktforskningen är gamla dagböcker, som jag har tagit mig an för att spara för eftervärlden. Min morfars far (född 1887) började skriva dagbok 1945, och höll på i 30 år tills att han blev alltför sjuk för att kunna fortsätta. Då tog hans fru – min morfars mor – över skrivandet, och höll på i tio år till, tills hon själv insjuknade och avled. Därefter tog min morfar vid, och han höll på till ett stycke in på 2000-talet (tror jag, inte helt 100 på det). Men i runda slängar 50-55 års dagligt skrivande finns bevarat, i såväl fina dagböcker som i spiralblock. De 30 åren som morfars far Kalle skrev, har jag skrivit in på disketter redan en gång, på 1990-talet. Men disketterna is no more! Borta!! Som tur är skrev jag ut alltsammans då det begav sig, så jag har det på papper. Härom året fick jag den briljanta idén att göra om det, och skriva dagböckerna i bloggform. Jag började, men fortsatte inte den gången.

Nu har jag planerat att ta upp det igen, och ska se om jag inte kan fylla på med mina gamla släktingars dagböcker här på min sida på något sätt. Jag återkommer om det. Ett par timmar i dag satt jag på altanen ditt jag släpat ut allt material, för att återbekanta mig med det och för att lägga upp en struktur och en plan för skrivandet. Tar tag i det när höststormarna börjar vina runt knuten i lägenheten, ska bli så kul!

FullSizeRender-3

Tre fullspäckade pärmar med renskrivna dagböcker. Disketterna däremot, är som sagt borta…

 

FullSizeRender-4

Så här fint plitade han, morfars far Kalle, i sina femårsdagböcker. Med blyerts, som sakta bleknar bort och suddas ut. Viktigt att bevara för eftervärlden.

 

FullSizeRender-5

Tillsammans med dagböckerna fanns också gamla ark med handskrivna dikter. Mest Kalles, men även morfars mor Elsa diktade. Överst här en dikt “Till lilla Maria”. Det är jag, det!

 

FullSizeRender-6

Mer som behöver digitaliseras. På dessa kassettband finns en intervju med Kalle från 1972, som etiketten förtäljer. Det var socknens kyrkoherde som åkte runt i stugorna och intervjuade gamlingar, och här berättar Kalle högt och lågt, från förr och nu. I bakgrunden hör man Elsa sufflera och slå i spisluckan. Köksklockans eviga tickande ackompanjerar. En skatt!

 

FullSizeRender-7

Morfars mor Elsa fortsatte dagboksskrivandet sedan Kalle blivit sjuk, men hon nöjde sig med kollegieblock och till och med ett så kallat telefonblock fick tjänstgöra, troligen i brist på annat.

 

FullSizeRender-8

Tror att jag har visat den här bilden tidigare, men för er som inte sett den… Jag är svårt förälskad i det här skinnet/skalet till min pc, som är ett foto av min morfar och familjens katt, någon gång i början av 1920-talet. Jag beställde det särskilt till den här datorn som jag mest använder då jag släktforskar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.