Vallmon är en av mina favoritblommor. Innan vi flyttade till Gotland hade jag knappt sett en vallmo ”live”, så när vi första gången semestrade i Skåne, i Trelleborgstrakten, fascinerades jag av vallmofälten. Jag gjorde misstaget att plocka en bukett för att sätta i vas, för att riktigt kunna njuta av prakten även inomhus. Buketten hade skrumpnat ihop till ett ingenting, innan jag ens kommit hem till huset. Vallmo ska njutas i frihet.
Här på Gotland är vi också bortskämda med vallmo, och allra vackrast tycker jag den är i den situation den av bönderna kallas ogräs, nämligen som uppstickare i sädesåkrar. Först ser man den inte, sen får man kanske syn på en eller ett par, och när man tittar efter riktigt noga ser man att det vimlar av den lysande vackra blomman. Hänförande!
Men i år verkar den inte vilja sig riktigt. Den är ytterst sparsam, och det kanske är för att man verkligen ska ta sig tid för att få syn på den. Det är nog någon mening med det också!
Lämna ett svar