Det här är inte en bladparad vilken som helst. Det är fem sticklingar från krukväxter som stod hemma hos min mormor, som jag nöp när vi tömde lägenheten i maj.
Mormor älskade saintpaulior, och hade såna på fönsterbrädorna så långt tillbaka jag kan minnas. Egentligen var det morfar som hade gröna fingrar i familjen, men saintpauliorna var mormors egna skötebarn.
Jag hade själv välmående saintpaulior för många år sen, men med tiden och flertalet flyttar så blev de allt färre för att till slut försvinna helt. Men nu är det dags igen, hoppas jag. Kanske vill de här sticklingarna från mormors paulior ta sig och bo hemma hos mig, jag hoppas det. Samtidigt blir det som om en liten del av mormor lever kvar!
