Nu har det gått en knapp vecka, och vi har kommit in ordentligt i något slags vaneliv. Vi vaknar ungefär när solen går upp (sisådär 06:30-tiden) plus/minus nån halvtimme. Ibland gör jag också lite yinyoga på (den hårda) sängen som är perfekt för det. Tar morgonhutten för magen och ett glas vätskeersättning, innan vi sätter oss på altanen med var sin mugg kaffe som käre maken har fixat, med våra iPads för att kolla vad som hänt hemma medan vi sovit. Wifi funkar för det mesta på hotellområdet, och när det inte gör det är det också OK. Då får en vänta, helt enkelt!

När kaffet är urdrucket och vi känner oss färdiga med omvärldsspaningen, är det morgonpromenad på stranden. Vi tror att vi går 3-4 km i vattenbrynet varje morgon, rätt bra motion. Därefter ett pooldopp för att simma några längder innan frukost. Käre maken gör sina armhävningar på poolkanten.
Förmiddagarna hänger vi i var sin solstol vid poolen, under palmer och parasoller. Fast den här gången har vi inte behövt skydda oss så mycket från solen som från regnet, det har varit mestadels mulet och faktiskt regnat en hel del sen vi kom. Mycket egendomligt, så ska det inte vara här, den här årstiden. Ur led är Moder Jord. Men det är varmt och skönt ändå, och det är en bra start för våra svenska vinterhudar! Oss gör det ingenting att inte solen gassar.
Vad resten av dagen bjuder på, beror på vad vi känner för. Vi känner inte att vi behöver prestera och upptäcka en massa, vi är här för att vila, njuta av klimatet och vara tillsammans. Alltsammans en bristvara i vår vardag annars. Vi läser, spelar vändåtta och tärning, löser korsord, pratar och ibland också bara sitter tysta. Jag drabbas stundtals av den stora tröttheten, men då räcker det med några minuters slummer så är jag på banan igen. Jag har mycket att ta igen, den saken är klar.
Böckerna står på rad på rummet och ser lockande ut. Jag läste ut en i går, som var… märklig. Väldigt bra författarskap, Amanda Hellberg är en lysande berättare som fängslar mig. Bara tack vare det läste jag ut ”Styggelsen”, för storyn var minst sagt egendomlig och när jag slog ihop boken liksom undrade jag över syftet att berätta en sån spretig och märkligt sammansatt historia. Det kändes ungefär som att hon hade en massa olika scenarior i huvudet som hon krystat ihop till en enda. Synd på så bra berättarskap, tycker jag.
Härom dagen fick vi besök, minsann (när jag var barn sa en att en fick ”främmande” när det kom besök. Märkligt, eftersom de som kom väl aldrig var främlingar!). Förra året bodde vi grannar med några trevliga svenskar från bl a Avesta, och två av dem är tillbaka på Lanta även i år. De bor på en annan strand än vi, men via Facebook hade vi koll på varandra. Vi hade en trevlig kväll tillsammans med prat, irish coffee och middag på Otto’s. Nästa gång vi ses är i dag på julafton, då vi är bjudna på glögg, pepparkakor och matjessill hos dem!
Massagehyddorna och -lokalerna står som spön i backen här, och vi går förstås då och då. Det är billigt, och kvaliteten på massagen av varierad art. Igår när käre maken tog massage, passade jag på att få lite pedikyr, lyxigt värre för ca 50 kr.
Vi lever ett gott liv!