Två veckor kvar

Trots att det känns som vi varit här länge nu, har vi två lyxiga veckor kvar, helt fantastiskt. Jag är djupt tacksam. Jag märker också vilket behov av lång återhämtning jag har, plötsligt kommer det en ”mellandag” då jag är seg som sirap i både kropp och huvud. Men det får vara så. Allt är som det ska vara.

Försökte mig på att blogga igår, gick ju sådär. Lyckades schabbla bort ett långt inlägg med flera bilder inte bara en, utan två gånger. Nu försöker jag mig på ett inlägg med lite blandade dagboksanteckningar från de senaste dagarna.
Annandag jul knallade vi till marknaden som vandrar runt på ön olika veckodagar, och som den här dagen var på vår strand Klong Nin, bredvid skolan. Köpte inget, men det var fascinerande. Mest mat och mest muslimsk inhemsk befolkning som handlade. Tittade in på den myllrande skolgården med alla söta barn.
Första dagen efter jul var också första dagen utan en endaste droppe regn sen vi kom hit. Knappt så mycket som en molntuss, faktiskt. Med påföljd att det var MYCKET varmt på eftermiddagen, mer än jag riktigt orkade med, faktiskt. Det var också en äkta ”koh lanta-solnedgång” (inte helt olik solnedgångarna på Ravencliff Road om nån frågar mig). Under dagen hängde vi i solstolar under en palm, med pina colada! Underbart!! Men som sagt, jag var tvungen att gå hem till AC-svalkan på eftermiddagen. När solen gassar hela dagen behöver jag det.
Någon dag senare tog vi tuk-tuk till Old Town. Tredje gången jag var där. Kul och billig shopping och fruktansvärt varmt, det är mitt intryck alla tre gångerna. På hemväg stannade vi och lunchade på View Point, öns utsiktsplats, ungefär halvvägs. Tuk-tuk dit och sen biltaxi resten av vägen hem. 
Nyårsafton utan många rätt…
På nyårsafton var det första dan med BARA sol helt utan moln sen vi kom hit. Efter lunch hemma packade vi våra kappsäckar och tog en taxi till Saladan där käre maken bokat ett rum för två nätter.
Det visade sig att det fanns inget rum pga av ”toalettproblem”, men ägaren hade ett annat hotell där vi kunde få bo istället. Vi blev skjutsade… ut i djungeln utanför Saladan! Vi accepterade inte, utan krävde att bli körda tillbaka. Då fanns plötsligt ett rum, dock utan TV och safety box, som kunde bli klart inom en timme.
Vi gick och tog en bira, och när vi kom tillbaka var rummet vårt. Stort och fint, men verkade inte riktigt klart.
Goda vännerna som vi firade julafton med, K och W kom, och vi tog ett par drinkar på rummet innan vi gick till ”The Frog”, den svenskägda restaurangen nästan granne med hotellet. Där hade vi bokat tidigare ikväll och pratat med den svenska killen som basade. Vi beställde från menyn, men sen kom han och sa att endast den förbestämda nyårsmenyn gällde. Vi surnade till och gick därifrån. Tänkte att vad som helst är bättre. Så fel vi hade!
Vi hamnade i stället på en restaurang mot havet som erbjöd färsk fisk, varför käre maken beställde tiger prawns och de övriga barracuda (samt även förrätt). Själv beställde jag kyckling i ingefära. Före maten beställde vi in var sin drink.
Vi fick vänta i evigheter, men efter tillsägelse kom drinkarna. En och en, med säkert 10-15 minuters mellanrum. Mitt i drinkarna kom deras förrätter in, och alldeles strax därpå allas varmrätter. Däremot lyste både öl och vin som var beställt till maten med sin frånvaro. Väldigt länge. Ända till sinnet rann på käre maken som gick och sa till på skarpen, och så vips så stod det på bordet. Allt samtidigt. Men innan dess hade W druckit Margerita till räkbullarna och jag Lanta Cooler till kycklingen…
Käre makens tiger prawns var inte särskilt goda, och själv blev jag magsjuk av min mat skulle det visa sig.
Vi bestämde oss för att gå till ett annat ställe för att ta en irish coffee innan det var dags att gå hem till vårt rum med balkong för att dricka deras medhavda skumpa och se på fyrverkerierna.
Jo, tjena.
Krogarna höll på att stänga och det var nästan folktomt på gatorna! En och annan tuk-tuk for omkring, och när vi frågade visade det sig att nu åkte alla till stranden för att fira. Och inte närmaste stranden Klong Dao som vi hade utsikt över, utan Long Beach.
Sagt och gjort – även vi tog en tuk-tuk dit. Där blev det irish coffee, skumpa och fyrverkerier, för där var verkligen alla. Jättetrevligt, och storslaget med alla khom loy på himlen.
00:30 tog vi en tuk-tuk ”hem” till Saladan medan K och W promenerade stranden hem.
Jag konstaterade när jag kröp ner mellan lakanen att mycket mer kunde inte gått fel denna dag. Men det var småsaker att garva åt. Det som var rätt var att det var vi två ännu en nyårsafton. Vår 32:a.
Jo det var så sant – vi har blivit tre i familjen. Härom morgonen satt den här lille gynnaren utanför vår altan och tyckte vi verkade trevliga. Särskilt när det visade sig att vi hade mjölk i kylen… Han är en jättefin liten kattkille som verkar välskött och van vid människor, så han har nog en ordinarie husse och matte i närheten. Nu har han fått smak på sardiner i tomatsås också, så nu har han nog adopterat oss, tror jag.
Varje gång vi har lämnat vårt ”hem”, oavsett för hur lång tid, tycker vi det är lika skönt att komma hem igen. Vi stormtrivs med vårt boende, och vårt rum är verkligen vårt. När en väl har vant sig vid de hårda sängarna, är de supersköna. Vi får kanonfint städat varje dag, rena golv och handdukar, och påfyllt med vatten i kylen. Vi blir så bortskämda!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.