Gå till innehåll

Det här är vårt gästrum. Oftast tjänstgör det som mitt yogarum, fast just nu har jag lite svårt att finna ro och harmoni där eftersom jag delar rummet med en växande samling kläder och saker.

Koh Samui - Thailand

Om några dagar bär det av på lång skön semester i ljuset och värmen. Jag är galet lyckligt lottad som får åka dit nu igen! Ska bli så skönt. Packar ganska lätt - ett gäng pocketböcker, ett par bikinis, flipflops och ett par klänningar. Allt som behövs!

Och jodå - det kommer både bilder och rapporter.

Jag känner stolthet över att min morfars farmor var en Belfrage. Ätten har även ett eget tartanmönster i dag, även om det har tillkommit på senare tid! 

Sara och jag har varit fem dagar på tågluff genom Skottland. Ja, kanske inte riktigt hela Skottland, men en stor del har vi fått se genom tågfönstret.

Skottland är vårt ursprung

Ett av skälen till att vi valde Skottland när vi reste tillsammans den här gången, var att vi har en del av våra rötter där. I början av 1600-talet kom en förfader och hans mor till Sverige från Kirkcaldy i Skottland, och han var den som lade grunden till släkten Belfrage i Sverige. Han blev så småningom adlad, och nu är Belfrage en jättestor släkt med många förgreningar. Jag känner stolthet över att min morfars farmor var en Belfrage. Ätten har även ett eget tartanmönster i dag, även om det har tillkommit på senare tid!

belfrage tartan

Så vi var lite nyfikna på just Kirkcaldy, och där såg vi till att stanna några timmar för att hinna se lite av staden. Där finns bland annat Beveridge Park, Beveridge är en av varianterna på det som i Sverige blev Belfrage. Och vid den förfallna kyrkogården vid Ravenscraig Castle stötte vi på en annan - troligtvis - släkting Beverigde. Så himla roligt!

Resrutt

Vi flög till Edinburgh, där vi övernattade. Reste sen med tåg via Glasgow till Mallaig för natt nummer två. Därifrån tog vi oss med färja till fots över till Isle of Skye där vi lyckades hoppa på en buss, byta buss och sedan komma över till fastlandet igen för tågresa till Inverness där vi tillbringade vår tredje natt.

Slutligen från Inverness ner till Kirkcaldy, och så småningom tillbaka till Edinburgh för den sista natten.

En fantastisk resa som jag är oändligt tacksam över att ha fått göra med min dotter!

Skottland
Hotellet i Edinburgh var så fint, med lugn atmosfär.

Skottland

Skottland

Skottland

Skottland

SkottlandSkottland

Skottland
Det märktes att det var lågsäsong, om en säger så. Vi var i stort sett ensamma i alla frukostmatsalar och hotellrestauranger.

Skottland

Skottland
Jag gick all in, och beställde "Full scottish breakfast" på de ställen det gick. Förutom ägg och bacon, fick jag då black pudding (blodpudding), korv, potatiskaka och haggis. En frukost en stod sig länge på!

Skottland

Skottland
Mallaig.
Skottland
Isle of Skye bjöd på minst sagt växlande väder.

Skottland

Skottland
Inverness.

Skottland

Skottland

Skottland

Skottland
Ravenscraig Castle med sin kyrkogård, där skyltar varnade för vältande gravstenar...
Skottland
En släkting Beveridge hittade vi här.
Skottland
Beveridge Park

Skottland

Skottland

Så har jag inte levt förr, för ett par år sen skulle mitt huvud ha varit på alla ställen plus några till, samtidigt.

En kort uppdatering då - jag är ju liksom ute på vift...

Att vara på vift både hit och dit

För rätt längesen så bestämde min dotter Sara och jag oss för att resa nånstans den här hösten. Vi gör så ibland hon och jag, för att få gemensamma upplevelser och umgås. Vi spånade lite, och valet föll på Skottland. Tidpunkten var rätt given, eftersom hon är lärare så blev det höstlovet. Fem dagar i Skottland, tjoho!

Så småningom stod det klart för mig att del 3 i min yogalärarutbildning var förlagd till helgen innan höstlovet. Oj då. Nåja, praktiskt på ett sätt eftersom jag sparar in en resa, men samtidigt ytterligare dagar hemifrån utan de rutiner som jag under min reparationsfas i livet är så beroende av.

Ännu lite senare bestämdes en jobbkonferens dagarna innan yogahelgen, i Älmhult! Passade väldigt bra i tid så jag sparade in en resa till, men alltså...! För att vi skulle komma i tid till konferensen behövde vi resa med båt och bil kvällen innan.

Inalles blev det tio dygn hemifrån, vilket är en liten prövning för mig. Tio dygn med vitt skilda upplevelser. Jätteroliga allihop, men lite överväldigande när de kommer i klump, så att säga. För att inte tala om att få ihop packningen...

En sak i taget

Tricken för att fixa detta har blivit att leva en sak i taget och sova ordentligt. På jobbkonferensen var jag bara där i Älmhult, nu i helgen har jag helhjärtat varit på yogakurs och umgåtts med Sara och Alfred på kvällarna, och strax stundar Skottland då vi ska uppleva resan dag för dag. Så har jag inte levt förr, för ett par år sen skulle mitt huvud ha varit på alla ställen plus några till, samtidigt.

Och så sömnen. Så universalt superviktig för att orka. Är jag bara utsövd, så kan jag hantera dagarna. Under yogakursen har vi långa luncher, vilket gör att det går att ta en kort tupplur på yogamattan efter lunch också!

Och visst - det kommer rapport från Skottland!

2

Andra delen av Hurtigrutenresan bjöd på midnattssol, garnköp och dimma. Och mycket, mycket mer!

Nu är vi hemma sedan ett par dagar, maj har ändat och sommarmånaderna har börjat. För några dagar sedan skrev jag om första delen av resan med Hurtigruten, och här kommer bilderna från den sista delen.

Det fantastiska vädret, som gjorde att vi kunde se varenda skiftning i naturen på nära håll och uppleva midnattssol, gjorde resan magisk. Det var först sista dygnet som det blev dimma och så småningom regn, blåst och bara fem grader varmt. Men då var vi allra högst uppe vid Nordkap och så småningom Kirkenes. Och fortfarande ingen sjögång!

Här kommer några bilder från de sista dagarna. Hurtigrutenresan var ett minne för livet, och jag är så tacksam att ha fått göra den!

Jodå, det blev ett och annat canastaspel också, men inte så många. Vi hade jämnt sjå att titta på utsikten!

Mååånga bilder blev det, vi såg ständigt människor som fotade. Trots rena fönster så blev de bästa bilderna ändå från däck, utan glasfilter.

Det var visst en fotbollsmatch en av kvällarna...

Alltså - midnattssolen! Den här och följande två bilder är tagna strax före midnatt. Det är så att en glömmer att gå och lägga sig!

Tromsø

I Tromsø fanns en väldigt trevlig och välsorterad garnaffär. Det blev en härva norskt ullgarn.

Honningsvåg

Till slut kom vi till ön där Nordkap ligger. Det var nu vädret bestämde sig för att sluta skämma bort oss. Duggregn, snålblåst och kallt. Men ändå!

Slutligen anlöpte vi Kirkenes, varifrån vi tog buss till flygplatsen för förd till Oslo och så småningom Arlanda.

Tack för nu, Hurtigruten!

Är just nu ute på en fantastisk resa, tillsammans med käre maken och goda vänner. Att få åka Hurtigruten, hela vägen från Bergen i söder till Kirkenes i norr, är en ynnest.

Är just nu ute på en fantastisk resa, tillsammans med käre maken och goda vänner. Att få åka Hurtigruten, hela vägen från Bergen i söder till Kirkenes i norr, är en ynnest.

Det norska landskapet

Jag har mött och upplevt Norges natur och landskap förr, Bosse och jag har bilat åtskilliga gånger i olika delar av landet. Och att få se det storslagna och mångskiftande från sjösidan är lika magiskt det. Fartyget vi färdas med, MS Trollfjord, glider överraskande tyst mellan bergsmassiv och klippor. Ibland undrar en verkligen om kaptenen vet vad han gör när han styr rätt emot ett gatt till synes för trångt för att passera. Det är vid dessa tillfällen den annars så lugna passagerarskaran får något vilt i blicken och börjar yra omkring på de olika däcken med kameror och mobiltelefoner, i jakten på den perfekta fotovinkeln.

Lugna gatan

Annars är det ganska lugnt på fartyget, även om antalet passagerare har ökat under resans gång. Medelåldern är tämligen hög, och en åker inte heller Hurtigruten för att festa. Det finns en uppsjö av sittplatser för att kunna njuta av naturen från alla tänkbara vinklar. En skön känsla att inte tvingas slåss om de bästa platserna; dessa finns överallt.

Inte bara ett kryssningsfartyg

MS Trollfjord är ett av elva fartyg som trafikerar Hurtigruten, som är så mycket mer än en kryssningssträcka. Fartygen fraktar gods och varor till de många hamnarna där vi lägger till, och det är åtskilliga passagerare som använder Hurtigruten som ett sätt att pendla och till exempel ta sig mellan bostad och arbete.

Personalen ombord är trevlig och serviceminded. Det finns en huvudmatsal, en á la carte-restaurang, en liten butik med kafeteria och smårätter och flera barer. Det finns ett bibliotek med böcker på flera språk och ett par spelbord, det finns även varma små pooler på soldäck samt bastu och träningslokal. Ska jag ge ett lite sämre betyg åt något (om det nu ska behövas) skulle det vara att informationen kanske inte är den allra tydligaste. Det krävs att en får leta och ta reda på mycket själv, men personalen är som sagt väldigt behjälplig och trevlig.

Utflykter och upplevelser

Det anordnas organiserade utflykter på flera ställen utmed rutten. Bosse och jag har valt att inte delta i någon av dessa, i stället tar vi egna promenader på de stopp vi gör. Hittills har vi promenerat i Ålesund, Trondheim och Bodø. Dessemellan sitter vi gärna i någon skön fåtölj någonstans på fartyget och ser landskapet tyst glida förbi. Det skiftar hela tiden, och upphör aldrig att fascinera. Kombinationen av det tystgående fartyget, avsaknad av en massa ljudbilder (spelas nästan ingen musik alls), avsaknaden av stress över att hitta någonstans att sitta och gott om tid, gör att det här är de vilsammaste dagar jag har upplevt på mycket länge.

Jag är väldigt, väldigt tacksam att få göra den här resan. Det är verkligen once in a lifetime.

HurtigrutenVi lämnar Bergen, vår utgångspunkt för resan.

Ålesund

I Ålesund la vi till mitt i stan, kändes det som. Ett fantastiskt väder för promenad och en god (och dyr!) öl på uteservering.

Trondheim

Trondheim var en trevlig bekantskap, vi besökte bland annat 1100-talskatedralen Nidarosdomen.

Polcirkeln

Så här ser det ut när en passerar polcirkeln till sjöss!

Bodø

När vi klev iland i Bodø kunde vi konstatera att allt var stängt och det var tämligen dött. En trevlig hamn och snygg graffiti var väl det som går att skriva hem om.

Nu är vi drygt halvvägs, jag återkommer med bilder från andra halvan av resan när vi kommit hem!

4

I går tog vi en tur till Old town för andra gången under vistelsen. Skälen var ett par stycken; dels hotades med mulet och regn hela dagen (dock kom inget regn förrän till kvällen), dels behövde vi lite omväxling och dessutom har Old town rätt kul shopping. Bland annat var vi på jakt efter en del frangipaniprodukter, och det kan jag väl säga att vi hittade...

På väg tillbaka hem stannade vi vid View point, åt lunch och njöt av utsikten.

Nu har både Sara och jag så vi klarar oss ett tag...

Nej, jag behövde ingen klänning. Men den här hängde där och ropade på mig, helt enkelt.

Jag tycker det är ett skönt och opretentiöst stök överallt här på Lanta.

Det finns något jag förknippar extra starkt med Thailand, och det är kokosolja. Jag älskar (den äkta) kokosdoften, och den är så himla bra för huden. När jag går på massage, får de väldigt gärna massera med kokosolja, och jag smörjer mig själv med det också nu när solbrännan djupnat lite och den första känsligheten är över.

Det känns fint att ge huden något naturligt utan tillsatser, gud vet vad det är i alla solkrämer en behöver använda innan huden vant sig vid solen. Oljan går bra in i huden och kladdar inte efter en stund. Den ger en svag doft av härlig kokos, inte en sån där stark, artificiell som en del solskydd har. Den gör huden nöjd, solbrännan jämn och har faktiskt också ett visst solskydd har det visat sig. Jag var lite skeptisk till det tidigare, men det kan jag numera skriva under på. Jag använder den även i håret som skydd för solen då och då.

Det finns egentligen bara en nackdel - den stelnar om det blir kallare än 24-25 grader, och funkar då följaktligen inte jättebra i pumpflaska... Det blev jag varse härom dagen, när jag behöll flaskan inomhus över natten. Vi har vår air condition programmerad på 21 grader för att få bra sömn, nämligen. Hädanefter får flaskan stå kvar ute på natten så den går att använda på morgonen.

Den är ju också ätbar, på den här flaskan står kaloriantal och den rekommenderas för bland annat detox.

Sa jag att jag gillar kokosolja?

2

Dagarna tuffar på här i Paradisland. Vi har våra rutiner, och blir liksom en del av allt. Vi hasar runt i flipflops som värsta hippies, vandrar på stranden, läser böcker i skuggan, tar en och annan massage, äter fantastiskt gott, badar ljuvliga havsbad... ungefär så. Vi har inga stora behov av äventyr, vi söker lugnet och vilan. Uppskattar den här öns bakåtlutade inställning till det mesta. Enkelheten. Vänligheten.

Det största som har hänt sedan sist är att vi flyttat två gånger. Helt planenligt har vi bytt hotell, men sen har vi fått byta bungalow inom hotellet också. Jag trodde jag hade bokat något jag inte bokat, och när jag visade min besvikelse gjorde de vad de kunde, visade sin goda vilja och erbjöd oss den bättre bungalowen när den var ledig under åtta dagar av vår 19 dagar långa vistelse, till samma pris.

Att aktivt sola funkar inte, till det tycker vi båda det är för varmt. Jag fascineras över en och annan här som ligger platt på stranden och steker sig hela dagar. Det är ändå i runda slängar 30 grader i skuggan, och solen är väldigt stark under klara dagar. Nej, det enda vi vistas i direkt sol är vid våra strandpromenader och kanske för att torka lite efter bad. I övrigt gäller skugga, antingen under ett parasoll, en palm, på någon servering eller på hemmaaltanen.

Jo, en sak till har hänt, som var superhäftigt - i lördags bjöd en av våra thaivänner med oss på ett slags barnens dags-firande. Tusentals barn och vuxna som stimmade, lekte, sjöng, dansade åt och umgicks. Något utöver det vanliga, en verklig ynnest att få uppleva!

Barnens dag på Koh Lanta - en färgstark upplevelse.

Utomhusdusch på nya stället - me like!

Massagehyddan, öppen 09:00-21:00 veckan runt.

Sandborsten vi köpte på Phuket för fem år sen får arbeta för sig!

Bosses stående packning till Thailand.

Nästan som hemma. Same same, but different.

2

Det är lätt att tro att de här veckorna av total lättja skulle ge mig allt jag behöver för att bli frisk. Att jag kommer att vara näst intill återställd när jag kommer hem efter sex veckor, efter sol, bad, härligt klimat, kravlöshet, bokläsning... Det är nästan så prestationsdjävulen sätter sina klor i mig och får mig att tro det själv mellan varven. Jag måste påminna mig om att det inte går så lätt, att det här visserligen är en riktigt bra knuff i rätt riktning men bara just det. Jag behöver också påminna mig ibland om att inte ha dåligt samvete för att jag har det så bra samtidigt som jag är sjukskriven. Jag får ha det bra.

Nu har våra reskamrater Sara och Alfred begett sig hem till sin vardag, medan vi har några veckor kvar. Just i dag när jag skriver det här är det en mulen dag, men jätteskönt. Vi hänger på vår altan med var sin bok, och jag har varit ett stycke upp på bygatan och fått mig en indisk huvudmassage. Så nu sitter jag här med hela håret inkletat i kokosolja!

Bjuder på några blandade bilder från de senaste dagarna, och jag låter dom tala för sig själva.

.

4

Jag har bara en önskan och ett mål för 2018 som överskuggar allt annat. Jag vill bli frisk.

Vi firade en härlig nyårsafton på stranden. Nedanför vårt hotell låg stranden förföriskt lugn, upplyst av en måne som nästan var full. Sittande på några dynor drack vi bubbel och önskade varandra gott nytt år, omgivna av såväl praktfulla (men även fjuttiga!) fyrverkerier som hundratals majestätiska och lugna khom loy-lyktor som svävade ut över havet.

Dessförinnan hade vi blivit spontaninbjudna till hotellpersonalens eget party på stranden, en skön och generös upplevelse. När de fick syn på oss viftade de in oss i gemenskapen, vi fick slå oss ner runt deras bord, fick smaka på deras mat (trots att vi kom från en rejäl middag, men smaka kan en ju alltid) och vips hade vi också var sin stor flaska Chang i våra händer. Nu var vi inte hotellgäster, nu var vi vänner. En ynnest.

Det kryllar av årskrönikor, tillbakablickar och nyårslöften just nu. Jag struntar i att göra något storvulet, utan konstaterar att 2017 är rätt skönt att lägga bakom oss eftersom det var året då sjukdomen tvingade mig ner på knä. Jag har bara en önskan och ett mål för 2018 som överskuggar allt annat. Jag vill bli frisk.

Gott nytt år till dig, bästa läsare. Jag är så glad att du finns här och följer mig i stort och smått!

Under dagen före nyårsfirandet besökte vi riktig regnskog. Sara och Alfred klättrade i en grotta medan Bosse och jag softade på en servering under tiden. Ett grottäventyr som det skulle gå att berätta mycket om, men det får de göra själva...

Nota från kvällens middag. Fördrinkar, förrätt, varmrätt, öl till maten och drinkar efter maten - knappt 800 kr för fyra personer. Dyraste och lyxigaste middagen sen vi kom hit.

Skön stämning runt bordet vid personalens egen nyårsfest på stranden, dit vi blev generöst och spontant inbjudna.