Hurtigruten del II

Nu är vi hemma sedan ett par dagar, maj har ändat och sommarmånaderna har börjat. För några dagar sedan skrev jag om första delen av resan med Hurtigruten, och här kommer bilderna från den sista delen.

Det fantastiska vädret, som gjorde att vi kunde se varenda skiftning i naturen på nära håll och uppleva midnattssol, gjorde resan magisk. Det var först sista dygnet som det blev dimma och så småningom regn, blåst och bara fem grader varmt. Men då var vi allra högst uppe vid Nordkap och så småningom Kirkenes. Och fortfarande ingen sjögång!

Här kommer några bilder från de sista dagarna. Hurtigrutenresan var ett minne för livet, och jag är så tacksam att ha fått göra den!

Jodå, det blev ett och annat canastaspel också, men inte så många. Vi hade jämnt sjå att titta på utsikten!

Mååånga bilder blev det, vi såg ständigt människor som fotade. Trots rena fönster så blev de bästa bilderna ändå från däck, utan glasfilter.

Det var visst en fotbollsmatch en av kvällarna…

Alltså – midnattssolen! Den här och följande två bilder är tagna strax före midnatt. Det är så att en glömmer att gå och lägga sig!

Tromsø

I Tromsø fanns en väldigt trevlig och välsorterad garnaffär. Det blev en härva norskt ullgarn.

Honningsvåg

Till slut kom vi till ön där Nordkap ligger. Det var nu vädret bestämde sig för att sluta skämma bort oss. Duggregn, snålblåst och kallt. Men ändå!

Slutligen anlöpte vi Kirkenes, varifrån vi tog buss till flygplatsen för förd till Oslo och så småningom Arlanda.

Tack för nu, Hurtigruten!

Hurtigruten del I

Är just nu ute på en fantastisk resa, tillsammans med käre maken och goda vänner. Att få åka Hurtigruten, hela vägen från Bergen i söder till Kirkenes i norr, är en ynnest.

Det norska landskapet

Jag har mött och upplevt Norges natur och landskap förr, Bosse och jag har bilat åtskilliga gånger i olika delar av landet. Och att få se det storslagna och mångskiftande från sjösidan är lika magiskt det. Fartyget vi färdas med, MS Trollfjord, glider överraskande tyst mellan bergsmassiv och klippor. Ibland undrar en verkligen om kaptenen vet vad han gör när han styr rätt emot ett gatt till synes för trångt för att passera. Det är vid dessa tillfällen den annars så lugna passagerarskaran får något vilt i blicken och börjar yra omkring på de olika däcken med kameror och mobiltelefoner, i jakten på den perfekta fotovinkeln.

Lugna gatan

Annars är det ganska lugnt på fartyget, även om antalet passagerare har ökat under resans gång. Medelåldern är tämligen hög, och en åker inte heller Hurtigruten för att festa. Det finns en uppsjö av sittplatser för att kunna njuta av naturen från alla tänkbara vinklar. En skön känsla att inte tvingas slåss om de bästa platserna; dessa finns överallt.

Inte bara ett kryssningsfartyg

MS Trollfjord är ett av elva fartyg som trafikerar Hurtigruten, som är så mycket mer än en kryssningssträcka. Fartygen fraktar gods och varor till de många hamnarna där vi lägger till, och det är åtskilliga passagerare som använder Hurtigruten som ett sätt att pendla och till exempel ta sig mellan bostad och arbete.

Personalen ombord är trevlig och serviceminded. Det finns en huvudmatsal, en á la carte-restaurang, en liten butik med kafeteria och smårätter och flera barer. Det finns ett bibliotek med böcker på flera språk och ett par spelbord, det finns även varma små pooler på soldäck samt bastu och träningslokal. Ska jag ge ett lite sämre betyg åt något (om det nu ska behövas) skulle det vara att informationen kanske inte är den allra tydligaste. Det krävs att en får leta och ta reda på mycket själv, men personalen är som sagt väldigt behjälplig och trevlig.

Utflykter och upplevelser

Det anordnas organiserade utflykter på flera ställen utmed rutten. Bosse och jag har valt att inte delta i någon av dessa, i stället tar vi egna promenader på de stopp vi gör. Hittills har vi promenerat i Ålesund, Trondheim och Bodø. Dessemellan sitter vi gärna i någon skön fåtölj någonstans på fartyget och ser landskapet tyst glida förbi. Det skiftar hela tiden, och upphör aldrig att fascinera. Kombinationen av det tystgående fartyget, avsaknad av en massa ljudbilder (spelas nästan ingen musik alls), avsaknaden av stress över att hitta någonstans att sitta och gott om tid, gör att det här är de vilsammaste dagar jag har upplevt på mycket länge.

Jag är väldigt, väldigt tacksam att få göra den här resan. Det är verkligen once in a lifetime.

HurtigrutenVi lämnar Bergen, vår utgångspunkt för resan.

Ålesund

I Ålesund la vi till mitt i stan, kändes det som. Ett fantastiskt väder för promenad och en god (och dyr!) öl på uteservering.

Trondheim

Trondheim var en trevlig bekantskap, vi besökte bland annat 1100-talskatedralen Nidarosdomen.

Polcirkeln

Så här ser det ut när en passerar polcirkeln till sjöss!

Bodø

När vi klev iland i Bodø kunde vi konstatera att allt var stängt och det var tämligen dött. En trevlig hamn och snygg graffiti var väl det som går att skriva hem om.

Nu är vi drygt halvvägs, jag återkommer med bilder från andra halvan av resan när vi kommit hem!

Besök i Old town

I går tog vi en tur till Old town för andra gången under vistelsen. Skälen var ett par stycken; dels hotades med mulet och regn hela dagen (dock kom inget regn förrän till kvällen), dels behövde vi lite omväxling och dessutom har Old town rätt kul shopping. Bland annat var vi på jakt efter en del frangipaniprodukter, och det kan jag väl säga att vi hittade…

På väg tillbaka hem stannade vi vid View point, åt lunch och njöt av utsikten.

Nu har både Sara och jag så vi klarar oss ett tag…

Nej, jag behövde ingen klänning. Men den här hängde där och ropade på mig, helt enkelt.

Jag tycker det är ett skönt och opretentiöst stök överallt här på Lanta.

Kokosoljans mångsidighet

Det finns något jag förknippar extra starkt med Thailand, och det är kokosolja. Jag älskar (den äkta) kokosdoften, och den är så himla bra för huden. När jag går på massage, får de väldigt gärna massera med kokosolja, och jag smörjer mig själv med det också nu när solbrännan djupnat lite och den första känsligheten är över.

Det känns fint att ge huden något naturligt utan tillsatser, gud vet vad det är i alla solkrämer en behöver använda innan huden vant sig vid solen. Oljan går bra in i huden och kladdar inte efter en stund. Den ger en svag doft av härlig kokos, inte en sån där stark, artificiell som en del solskydd har. Den gör huden nöjd, solbrännan jämn och har faktiskt också ett visst solskydd har det visat sig. Jag var lite skeptisk till det tidigare, men det kan jag numera skriva under på. Jag använder den även i håret som skydd för solen då och då.

Det finns egentligen bara en nackdel – den stelnar om det blir kallare än 24-25 grader, och funkar då följaktligen inte jättebra i pumpflaska… Det blev jag varse härom dagen, när jag behöll flaskan inomhus över natten. Vi har vår air condition programmerad på 21 grader för att få bra sömn, nämligen. Hädanefter får flaskan stå kvar ute på natten så den går att använda på morgonen.

Den är ju också ätbar, på den här flaskan står kaloriantal och den rekommenderas för bland annat detox.

Sa jag att jag gillar kokosolja?

Rapport efter halvtid

Dagarna tuffar på här i Paradisland. Vi har våra rutiner, och blir liksom en del av allt. Vi hasar runt i flipflops som värsta hippies, vandrar på stranden, läser böcker i skuggan, tar en och annan massage, äter fantastiskt gott, badar ljuvliga havsbad… ungefär så. Vi har inga stora behov av äventyr, vi söker lugnet och vilan. Uppskattar den här öns bakåtlutade inställning till det mesta. Enkelheten. Vänligheten.

Det största som har hänt sedan sist är att vi flyttat två gånger. Helt planenligt har vi bytt hotell, men sen har vi fått byta bungalow inom hotellet också. Jag trodde jag hade bokat något jag inte bokat, och när jag visade min besvikelse gjorde de vad de kunde, visade sin goda vilja och erbjöd oss den bättre bungalowen när den var ledig under åtta dagar av vår 19 dagar långa vistelse, till samma pris.

Att aktivt sola funkar inte, till det tycker vi båda det är för varmt. Jag fascineras över en och annan här som ligger platt på stranden och steker sig hela dagar. Det är ändå i runda slängar 30 grader i skuggan, och solen är väldigt stark under klara dagar. Nej, det enda vi vistas i direkt sol är vid våra strandpromenader och kanske för att torka lite efter bad. I övrigt gäller skugga, antingen under ett parasoll, en palm, på någon servering eller på hemmaaltanen.

Jo, en sak till har hänt, som var superhäftigt – i lördags bjöd en av våra thaivänner med oss på ett slags barnens dags-firande. Tusentals barn och vuxna som stimmade, lekte, sjöng, dansade åt och umgicks. Något utöver det vanliga, en verklig ynnest att få uppleva!

Barnens dag på Koh Lanta – en färgstark upplevelse.

Utomhusdusch på nya stället – me like!

Massagehyddan, öppen 09:00-21:00 veckan runt.

Sandborsten vi köpte på Phuket för fem år sen får arbeta för sig!

Bosses stående packning till Thailand.

Nästan som hemma. Same same, but different.

Vilan fortsätter

Det är lätt att tro att de här veckorna av total lättja skulle ge mig allt jag behöver för att bli frisk. Att jag kommer att vara näst intill återställd när jag kommer hem efter sex veckor, efter sol, bad, härligt klimat, kravlöshet, bokläsning… Det är nästan så prestationsdjävulen sätter sina klor i mig och får mig att tro det själv mellan varven. Jag måste påminna mig om att det inte går så lätt, att det här visserligen är en riktigt bra knuff i rätt riktning men bara just det. Jag behöver också påminna mig ibland om att inte ha dåligt samvete för att jag har det så bra samtidigt som jag är sjukskriven. Jag får ha det bra.

Nu har våra reskamrater Sara och Alfred begett sig hem till sin vardag, medan vi har några veckor kvar. Just i dag när jag skriver det här är det en mulen dag, men jätteskönt. Vi hänger på vår altan med var sin bok, och jag har varit ett stycke upp på bygatan och fått mig en indisk huvudmassage. Så nu sitter jag här med hela håret inkletat i kokosolja!

Bjuder på några blandade bilder från de senaste dagarna, och jag låter dom tala för sig själva.

.

En enda önskan

Vi firade en härlig nyårsafton på stranden. Nedanför vårt hotell låg stranden förföriskt lugn, upplyst av en måne som nästan var full. Sittande på några dynor drack vi bubbel och önskade varandra gott nytt år, omgivna av såväl praktfulla (men även fjuttiga!) fyrverkerier som hundratals majestätiska och lugna khom loy-lyktor som svävade ut över havet.

Dessförinnan hade vi blivit spontaninbjudna till hotellpersonalens eget party på stranden, en skön och generös upplevelse. När de fick syn på oss viftade de in oss i gemenskapen, vi fick slå oss ner runt deras bord, fick smaka på deras mat (trots att vi kom från en rejäl middag, men smaka kan en ju alltid) och vips hade vi också var sin stor flaska Chang i våra händer. Nu var vi inte hotellgäster, nu var vi vänner. En ynnest.

Det kryllar av årskrönikor, tillbakablickar och nyårslöften just nu. Jag struntar i att göra något storvulet, utan konstaterar att 2017 är rätt skönt att lägga bakom oss eftersom det var året då sjukdomen tvingade mig ner på knä. Jag har bara en önskan och ett mål för 2018 som överskuggar allt annat. Jag vill bli frisk.

Gott nytt år till dig, bästa läsare. Jag är så glad att du finns här och följer mig i stort och smått!

Under dagen före nyårsfirandet besökte vi riktig regnskog. Sara och Alfred klättrade i en grotta medan Bosse och jag softade på en servering under tiden. Ett grottäventyr som det skulle gå att berätta mycket om, men det får de göra själva…

Nota från kvällens middag. Fördrinkar, förrätt, varmrätt, öl till maten och drinkar efter maten – knappt 800 kr för fyra personer. Dyraste och lyxigaste middagen sen vi kom hit.

Skön stämning runt bordet vid personalens egen nyårsfest på stranden, dit vi blev generöst och spontant inbjudna.

Nu är vi här!

Dagen före julafton var vi äntligen här, tillbaka i ett av paradisen på jorden. Den här resan till Koh Lanta har vi planerat och sparat till länge, för det speciella med den är att vi har bjudit med Sara och Alfred (dotter och hennes man). Vi har velat visa dom hur vi har det när vi är här, men de har inte haft någon möjlighet till långresa förrän nu eftersom de pluggat i omgångar under flera år. Men nu! Nu är det äntligen dags!

Vi anlände på kvällskvisten strax före solnedgången. Det hade precis regnat, och var väldigt fuktigt. Alltid samma härliga känsla att kliva ur taxin och gå ner till havet för att första gången känna sanden och det ljumma vattnet!

Nu väntar flera veckors vila, på djupet. Jag har “läxa” med mig från min sjukgymnast, och jag har obegränsat med tanketid. Jag ska också fördjupa yogapraktiken under dessa veckor. Inte minst ska jag njuta av avslappnad samvaro med käre maken!

Hemma på vår altan. Vi bor i ett parhus, så våra uteplatser hänger ihop. Här tillbringar vi många sköna timmar. Vi börjar dagen med att hänga här och läsa ikapp nyheter, sociala medier, blogga etc, medan vi sippar morgonfika. Vi avslutar ofta dagen här efter middagen, och det kan också bli en stund på eftermiddagen.

Det första vi gjorde var att gå ner till havet för att känna på vattnet. Ljummet och sammetslent. Det bar lågvatten, så vi fick gå ut en bra bit.

Restaurangen på vårt hotell, med riklig meny och smakfull mat. Här sitter vi också och spelar kort på kvällarna när andan faller på.

Så här kan till exempel en krämig tomatsoppa serveras!

Ovanför restaurangen på terrassen njuter vi av solnedgångarna.

Att dricka kokosnöt är gott och nyttigt i värmen!

Vi brydde oss inte om att det var julhelg, men på juldagens morgon satt det en liten omsorgsfullt hopknåpad hälsning på vår dörr.

Poolområdet är fräscht och mycket lugnt. Här hänger vi en del på förmiddagarna, innan det blir för hett.

Vi trivs och tar dagen som den kommer. Poolhäng, havsdopp, strandpromenader, snorkeltur, vila i ac under de hetaste timmarna, god mat och dryck, samvaro… tack, livet!

Norrköping

Vi besöker Norrköping några dagar, käre maken och jag. Det är hans gamla trakter, här är han född och uppvuxen. Skälet till resan är att han ska på fotboll – IFK Norrköping möter Djurgården, gubevars. Stadskärnan kryllar av poliser som bevakar Djurgårdsfansen som kom en dag i förväg och som stärker sig på pubarna ikring vårt hotell. I skrivande stund skanderar de på gatan här utanför så det står härliga till.

Idag har vi promenerat och besökt Arbetets museum bland annat, Norrköping är en trevlig stad med massor av historia.


Här bor vi, på sjunde våningen (de små fyrkantiga fönstren, där ett är öppet). Här var en uteterrass förr, vilket går att se på gamla fotografier…


…som här! Observera tornet till vänster om terrassen…


…vars pelare finns kvar i vårt rum! Riktigt häftigt att de bevarar såna detaljer, tycker jag.


Motala ström rinner genom Norrköping.


Alltid när jag bokar hotellrum, anger jag boende högt upp samt badkar som önskemål. Inte alltid det hörsammas, men den här gången blev det full pott. Jag älskar att bada i badkar, ännu hellre under vintertid. Men självklart nyttjar jag möjligheten nu när den finns!


Ett fint litet hörnfönster i badrummet, in mot rummet. Snygg detalj.


Skaplig kvällsutsikt från hotellfönstret över strömmen.


Frukostbuffén på hotellet är värd ett par ord. Här var det riktig äggröra minsann, inte äggstanning på pulver som fått stå och stelna i ugnen. Såna detaljer kan jag uppskatta stort. Plus det faktum att det fanns en hel liten hörna med glutenfritt och en liten kyl med havre- och sojaprodukter som alternativ till mejeriprodukter. Hade det dessutom visat sig mer ekologiska produkter på buffén (det kanske fanns, men det framgick inte) hade den varit PERFEKT!


Gerillavirkning.


På Arbetets museum var flera superintressanta utställningar, bland annat "Framtidsland" där en skulle få tänka efter lite kring hållbarhet. Bosse och jag svarade på 10 frågor om vad som är bäst att göra i olika situationer, sen fick vi ut vårt eget "facit" vad som var vårt eget ansvar baserat på våra svar. Inte så mycket konstigt eller svårt i det här, jag kan nog tänka mig att nästan leva efter det här. Möjligtvis kan bilpoolen vara ett problem för oss, men annars så. Och EN punkt på den här listan känns liiite besvärande…

Nöjda med vår dag så här långt. I morgon besöker vi Kolmårdens djurpark.

Västervik-Visby

Det är fredag kväll höll jag på att skriva, men det är ju bara torsdag även om helgen börjar i morgon. Vi sitter på landet och summerar dagen, som varit innehållsrik.

När klockan var 12:30 hade vi hunnit åka till Västervik en sväng och tillbaka. Till och med att vi stannade en stund och minglade medan käre maken höll ett kort tal under en ceremoni.

Det var Destination Gotland som premiäråkte sin nya rutt mellan Västervik och Visby, och som vi var inbjudna till. Jättetrevligt!

Resan tar bara 2,5 timme, vilket är perfekt. Skärgården vid Västerviks inlopp är jättefin, just skärgård är något jag och Bosse kan sakna sedan vi flyttade till Gotland. Sen är det väl inte världens roligaste hamn, men vem har sagt att en hamn ska vara rolig?

På returresan hem fick vi göra besök på bryggan och träffa intendenten och kaptenen bland andra. Väldigt intressant!

Turlistan är så fiffigt uttänkt, att Västerviksborna har möjlighet att åka över till Visby över dagen utan att ens behöva gå upp i svinottan. Vid lunchtid är en i Visby, och sen går båten tillbaka kl 21:00. Fatta så smart under till exempel Almedalsveckan – du kan bo i Västervik om det kniper med sovplatser i Visby!

När vi kom tillbaka till Ön åkte vi hem och duschade, handlade och så vidare ut till landet. Skööönt!

En del intresserade Västerviksbor stod på kajen när vi anlöpte.

Västerviks kommunstyrelseordförande Tomas Kronståhl och Destination Gotlands VD Christer Bruzelius klipper högtidligen bandet!