Jag är oerhört restriktiv med fysiska kontakter, och käre maken och jag har just inget socialt liv över huvud taget. Vi reser inte och umgås inte med några andra än varandra. Precis som de allra flesta andra just nu!

Men igår gjorde jag ett sällsynt avsteg. Tog en ledig dag och tog båten över dagen för att få krama om Caspian några timmar. Den lille skrutten, som blev 3 månader härom dagen. Som är det gladaste barn jag mött. Som sprattlar och jobbar med sin lilla kropp – han vill uppåt, framåt!

Det var väldigt glest med folk så det kändes tryggt att resa. Det var första gången jag använde munskydd, på uppresan enbart på pendeltåget, men hem även på båten då det var lite mer folk som tydligen ville till Gotland. De är ändå bra, Destination Gotland, med att ordna så en får sitta glest och de jobbar för att undvika trängsel vid av- och påstigning. Jag hade matsäck med mig så jag behövde inte röra mig alls.

Det var en riktigt fin dag med den finaste killen jag vet, och hans mamma. Jag blev påfylld av bebisgos och utevistelse i vårluft. Så tacksam!

I stort sett ensam i kollektivtrafiken, men munskydd på ändå förstås.
Vi hade en hel del att avhandla, eftersom vi inte setts på massor av veckor. Inte på halva Caspians liv, faktiskt!