Mysig påsk

I påskhelgen har vi haft Sara och Alfred hos oss, alltid lika mysigt. Det är så himla roligt när de tar sig tid – och råd! – att ta båten över till ön för några dagars samvaro. För fy sjutton, vad dyrt det är för dom som inte är skrivna på Gotland att åka! Pinsamt och dumt.

Vi har ätit påskbuffé och lamm, druckit vin och whisky, spelat kort och frågespel, promenerat och kollat på Netflix, handlat ost och te. Vi hann också med att hälsa på familjen på Själagott; såväl två- som fyrbenta. Jag har varit invirad i värme, omgiven av de käraste jag har. Så gott.

I går reste de hem, och vi avrundar påskhelgen på tu man hand. Det är fint det också!

Våreld

I söndags styrde vi kosan söderut, till Själagott i Fardhem. Där bor syster, svåger och numera också min mor. Det är en fantastisk lyx att ha fått dom så nära, tänk att de flyttat till Gotland!

Vi skulle bistå vid uppeldningen av en massa ris som legat och väntat hela vintern, och det blev ju en perfekt dag för det. Solen sken från en knallblå himmel, det blåste endast en lätt vind och det smakade jättegott med kaffe och ostmacka utomhus. Säsongspremiär!

Som kronan på verket innan vi for tillbaka hem morsade vi också på familjens nytillskott, 4,5 veckor gamla. Så söta att en fullkomligt smälter.

En härlig dag med massor av frisk luft, så skönt.

Lyxfredag

Som vanligt ett par timmars arbete på förmiddagen, denna marsfredag med aprilväder. Med mina nya mått mätt intensiva timmar, då jag brottades länge och mödosamt med sånt som jag förr raskade av rutinmässigt på några minuter. Svårt att förklara hur några papper så totalt kan förvirra mig, jag har svårt att få ordning på dom och förstå vad jag ska göra med dom. För att inte tala om att förstå vad det står på dom! Allt tar mångdubbelt så lång tid som förr.

Och detta mödosamma tar på krafterna, även det är lite svårt att både förstå och förklara. Men det känns efteråt.

Eftermiddagen bjöd på nagelfix, Lotta och jag hade slagit ihop våra tider och åkte ut till Monica för att bli vårfina. En härlig, skrattig och pratig eftermiddag med extra guldkant.

När jag kom hem var jag milt sagt helt slut. Hur roligt och trevligt det än var, så hade intrycken haglat i åtskilliga timmar, och min hjärna sa stopp. Så hur kunde jag tro att jag skulle kunna gå på Coop Gotlands rockfest Döskallen också på kvällen? Jodå, vi hade köpt biljetter.

Jag vill för mycket, och glömmer att jag inte kan.

Det blev soffan i stället, och tidig sänggång trots att det var fredagkväll. Men med ett nöjt leende på läpparna efter eftermiddagens påfyllning av girlpower.

Vinterlandskap och kattungar

Lördagen bjöd på en liten bilutflykt i vintern. Vi ville åka och titta till landet, och fylla på mat till fåglarna, och samtidigt passade vi på att hälsa på Själagott i Fardhem för att säga hej till de senaste familjemedlemmarna.

Vi matade fåglarna och sopade av verandan det mesta snön. Sen stod vi en lång stund i den öronbedövande tystnaden som skogen och snön åstadkommer, och lyssnade till snöflingornas fall. Helt magiskt.

Lilla fina Elsie med sina 11 dagar gamla “kattvalpar”. Se, så olika de är. Naturens under! Den röda har i skrivande stund inget nytt hem tingat, kan ju vara bra att veta… Hör av dig till mig om intresse finns!

Födelsedag

Så var det dags att fylla år igen. Blir oftare och oftare, på något märkligt vis. Men jag gillar det, det har alltid varit ett skimmer över den 7 februari för mig. Har inget emot att bli äldre heller, och det är ju inte åldrandet en firar, det är livet. Att en fått ett år till, liksom!

Kaffe på sängen är inget födelsedagsfenomen för mig, jag får kaffe på sängen varje morgon året om. (Jag vet, bortskämd!) Men att få det tillsammans med present är ju så kul! Och den här gången fick jag ett stort, fyrkantigt tungt och perfekt paket i mitt knä. Det var boxen med Ulf Lundells samtliga utgivningar och även annat dittills icke utgivet. Samtliga album, samtliga singlar, demoinspelningar… totalt 68 cd-skivor! En vacker presentbox med snyggt foto och fulländad design. Cd-konvoluten var exakta kopior av de gamla LP-konvoluten. Med följde en bok med information om varje album, varje låt, samt betraktelser av Lundell själv med härliga foton. Nästan fulländad, men typiskt mig så saknade jag något; en lista i bokstavsordning på alla låtarna och på vilket/vilka album de finns. Lyxproblem, in deed!

Hur som haver, det var en underbar present att få. En sån sak som jag aldrig skulle köpa till mig själv men som är otroligt roligt att ha och kunna botanisera i. Jag hade nämnt den i förbifarten för Bosse när vi var i Thailand, varpå han beställde den direkt så den låg och väntade på honom när vi kom hem.

Överraskningsbesök av mor, omtänksamma gåvor av kamrater, sms-hälsningar, tulpaner och vin. Och tusen miljoner grattisar i sociala medier, jag älskar att få dom! Alla människor, mer eller mindre nära, från förr och nu, som bemödar sig och tar lite av sin tid för att uppmärksamma mig och göra mig glad. För glad, det blir jag. Jätteglad!

56 år. En rätt sjyst siffra, om du frågar mig.

Present med posten

Härom dagen låg det ett tjockt, vadderat kuvert i postfacket. Till mig!

Jag väntade inget, hade inte beställt något. Så vad kunde det vara? En snabb blick på avsändaren och lite klämmande på kuvertet avslöjade svaret. Min sajberkompis Karin hade skickat en bok! En av sina egna böcker dessutom, och jag blev så jublande glad!

Jag älskar presenter och överraskningar, och att få saker som givaren har gjort själv är något alldeles extra. Den här gåvan kändes personlig och given med värme. Det är Karins debutroman, och den har nu fått knuffa ner övriga böcker som väntar på att få läsas. Nu ligger den överst i min läshög, att tas om hand direkt efter den jag nu läser.

Att få nya vänner i sajberspejs genom bloggandet är häftigt och kul. Karins och mina vägar har korsats genom våra bloggar, annars hade vi sannolikt aldrig stött på varann. Hon är, förutom författare till flera böcker, präst i svenska kyrkan och jobbar också med musik. Hon bor i Duved, och levererar ofta vackra bilder över Åreskutan med omgivningar på sin blogg varvat med vardagsbetraktelser.

Är du nyfiken på Karin Härjegårds blogg hittar du den här.

Fotonostalgi – året är 1990

Bilden föreställer mig och dotter Sara som vid tillfället är 5 år. Vi är festklädda, och är troligen – med tanke på andra foton i samma mapp – på väg till ett studentfirande av Saras kusin Ewa.

Jag undrar vad jag försöker övertyga Sara om. Hon ser lätt skeptiskt på fotografen (som troligen är Bosse), och jag noterar att hon kanske har ont i fötterna av skorna. Anar ett plåster på hennes häl. Noterar att hela jag andas 80-tal så det skriker om det, med något som liknar hockeyfrilla och solglasögon i vit plast. Jag minns den där tvådelade klänningen väldigt väl, gillade den. Den använde jag vid många festliga tillfällen under 1980-talet, den hängde med länge. Och faktum är att jag inte har kunnat släppa den genom åren, jag har den kvar i en plastpåse i klädkammaren!

Oplanerad bloggpaus – long time no see!

Long time no see

Det var alldeles VÄLDIGT längesen jag var här märker jag, long time no see brukar en ju säga när det var länge sen vi sågs! Livet har varit på något sätt alldeles fullt, och bloggen har fallit undan i nästan två veckor. Jag minns inte när det senast var så långt mellan mina skrivarstunder, faktiskt!

Trots att jag inte åstadkommit någon ny text på länge märker jag att jag har läsare inne på bloggen varje dag, det gör mig verkligen glad. Jag har min trogna läsarskara, det är som en vänkrets och det känns tryggt och skönt att veta. Är så glad att du läser, ska du veta!

Long time no see

Vad har livet då bestått av under den här tiden? Ditt och datt. Arbete och politik. Egenvård, som jag försöker ge mer tid än förr. Samvaro med släkt och vänner. Tänkte bjuda på några bilder i det här inlägget, i all enkelhet. Det är lätt att berätta med bilder!

luktärter
Vi tog med en liten del av landet hem till stan, förra helgen. Luktärter doftar verkligen helt ljuvligt!

 

strandpromenaden hälsans stig

S:t Göran
Hälsans stig här i Visby är något utöver det vanliga. Jag har turen att bo alldeles i anslutning till den, och promenerar den gärna i alla årstider. S:t Görans kyrkoruin och strandpromenaden är två delar av den.

 

Jag har också varit till min sköna gröna frisör, och bättrat på färgen en smula!

 

Vi hade goda vänner tillika släktingar på besök, och fick några sköna kvällar på balkongen.

 

Vi gjorde utflykter, och hälsade bland annat på alpackorna på Själagott i Fardhem. Det här är Jonathan (tror jag).

 

En annan utflykt gick norrut, till Fårö. En mulen, men varm och skön dag.

 

Min sköna stad, en kväll i sena augusti. Vilken fantastisk ö jag bor på!

Jobbade en sväng på Pressbyrån i Visby

Pressbyrån i Visby

Nej, jag har inte skaffat ett jobb till, det är verkligen det sista jag behöver! Men däremot har jag varit lite hantlangare, några timmar.

Min syster öppnade Pressbyrån i Visby på Östercentrum veckan efter midsommar i år. Efter att i flera år ha drivit Pressbyråbutiker på olika ställen i Stockholm, har hon strävat efter att också öppna en här i Visby efter att ha flyttat till Gotland för ett par år sedan. Och i sommar blev det alltså blivit av!

Pressbyrån i Visby – med uteservering i vardande!

Nu hade det levererats materiel till en uteservering, och vi var där i söndags och hjälpte till att mecka ihop det. Dock visade det sig att hälften var restnoterat, så vi kunde bara bygga en halv uteservering… Men det är absolut bättre än ingenting, och nu finns det alltså gott om plats att slå sig ner efter att ha köpt en kaffe, glass eller lunch inne på Pressbyrån.

Det är verkligen en jättefin butik (ja, jag är partisk! Men det hade jag nog tyckt ändå, den ÄR fräsch!) så är du i Visby kan jag rekommendera dig att titta in och säga hej till min syster Tua som är där nästan jämt. Och så tycker jag förstås du ska följa Pressbyrån i Visby på Instagram!

Pressbyrån i Visby
Så här snyggt blev det, trots att det bara blev en halv uteplats!

Tidsresa i släktens fotspår

Efter att mormor lämnade det här jordelivet i våras har min mor och morbror ägnat en del tid åt rensning av hennes saker. All gammal dokumentation la de i en låda till mig, eftersom det är jag som är den i familjen som släktforskar, dokumenterar och försöker bevara det gamla för eftervärlden.

En vag ambition jag har är att någon gång göra en sorts släktkrönika, ett dokument som är gripbart och lättläst även för den som kanske inte är så intresserad att hen vill fördjupa sig på egen hand i dammiga papper och foton. Vi får väl se, men jag har både en önskan och en skyldighet att behålla det jag vet, kan och minns i efterkommandes medvetande. Så länge vi pratar om personer lever de, hur länge de än varit borta från det vi kallar livet! Som Emil Jensen formulerat det så fint (ungefär, jag har plockat det ur minnet): “De vill inte bara somna, de vill finnas. Därför måste vi minnas”.

Denna söndag ägnar jag åt att sortera allt i den här magiska lådan jag fick. Mormor har verkligen sparat det mesta i alla år, och prydligt förvarat det i askar och plastfickor. Allt ska varsamt läsas och gås igenom, varenda papper – från sköraste tidningsurklipp till bröllopstelegrammen från 1944. De ska sorteras på person, för att sen utgöra viktiga pusselbitar i personernas levnadsmönster. Allt kommer att digitaliseras, om jag får vara med tillräckligt länge.

Vilken skatt, vilken resa, vilken upptäcktsfärd!



Morfars inskrivningsbok från andra världskriget.


Luftskyddsknappen fungerar fortfarande, den lyser i mörkret efter mer än 70 år!


Gammelfarmors och gammelfarfars nödmynt och ransoneringskort.


Morfars fackföreningsböcker.


Räkning från morfars 50-årsfest 1969. Jag minns den väl (har till och med bloggat om den här). Jag borde väl egentligen inte vara förvånad över att det här finns kvar, men ändå… En helkväll för 38 personer, 2.300 kronor!


Och se här då – morfar var tydligen livräddare också! Notis ur Norrtelje Tidning.