Det är lätt att tro att de här veckorna av total lättja skulle ge mig allt jag behöver för att bli frisk. Att jag kommer att vara näst intill återställd när jag kommer hem efter sex veckor, efter sol, bad, härligt klimat, kravlöshet, bokläsning… Det är nästan så prestationsdjävulen sätter sina klor i mig och får mig att tro det själv mellan varven. Jag måste påminna mig om att det inte går så lätt, att det här visserligen är en riktigt bra knuff i rätt riktning men bara just det. Jag behöver också påminna mig ibland om att inte ha dåligt samvete för att jag har det så bra samtidigt som jag är sjukskriven. Jag får ha det bra.

Nu har våra reskamrater Sara och Alfred begett sig hem till sin vardag, medan vi har några veckor kvar. Just i dag när jag skriver det här är det en mulen dag, men jätteskönt. Vi hänger på vår altan med var sin bok, och jag har varit ett stycke upp på bygatan och fått mig en indisk huvudmassage. Så nu sitter jag här med hela håret inkletat i kokosolja!

Bjuder på några blandade bilder från de senaste dagarna, och jag låter dom tala för sig själva.

.