Besök i Old town

I går tog vi en tur till Old town för andra gången under vistelsen. Skälen var ett par stycken; dels hotades med mulet och regn hela dagen (dock kom inget regn förrän till kvällen), dels behövde vi lite omväxling och dessutom har Old town rätt kul shopping. Bland annat var vi på jakt efter en del frangipaniprodukter, och det kan jag väl säga att vi hittade…

På väg tillbaka hem stannade vi vid View point, åt lunch och njöt av utsikten.

Nu har både Sara och jag så vi klarar oss ett tag…

Nej, jag behövde ingen klänning. Men den här hängde där och ropade på mig, helt enkelt.

Jag tycker det är ett skönt och opretentiöst stök överallt här på Lanta.

Kokosoljans mångsidighet

Det finns något jag förknippar extra starkt med Thailand, och det är kokosolja. Jag älskar (den äkta) kokosdoften, och den är så himla bra för huden. När jag går på massage, får de väldigt gärna massera med kokosolja, och jag smörjer mig själv med det också nu när solbrännan djupnat lite och den första känsligheten är över.

Det känns fint att ge huden något naturligt utan tillsatser, gud vet vad det är i alla solkrämer en behöver använda innan huden vant sig vid solen. Oljan går bra in i huden och kladdar inte efter en stund. Den ger en svag doft av härlig kokos, inte en sån där stark, artificiell som en del solskydd har. Den gör huden nöjd, solbrännan jämn och har faktiskt också ett visst solskydd har det visat sig. Jag var lite skeptisk till det tidigare, men det kan jag numera skriva under på. Jag använder den även i håret som skydd för solen då och då.

Det finns egentligen bara en nackdel – den stelnar om det blir kallare än 24-25 grader, och funkar då följaktligen inte jättebra i pumpflaska… Det blev jag varse härom dagen, när jag behöll flaskan inomhus över natten. Vi har vår air condition programmerad på 21 grader för att få bra sömn, nämligen. Hädanefter får flaskan stå kvar ute på natten så den går att använda på morgonen.

Den är ju också ätbar, på den här flaskan står kaloriantal och den rekommenderas för bland annat detox.

Sa jag att jag gillar kokosolja?

Rapport efter halvtid

Dagarna tuffar på här i Paradisland. Vi har våra rutiner, och blir liksom en del av allt. Vi hasar runt i flipflops som värsta hippies, vandrar på stranden, läser böcker i skuggan, tar en och annan massage, äter fantastiskt gott, badar ljuvliga havsbad… ungefär så. Vi har inga stora behov av äventyr, vi söker lugnet och vilan. Uppskattar den här öns bakåtlutade inställning till det mesta. Enkelheten. Vänligheten.

Det största som har hänt sedan sist är att vi flyttat två gånger. Helt planenligt har vi bytt hotell, men sen har vi fått byta bungalow inom hotellet också. Jag trodde jag hade bokat något jag inte bokat, och när jag visade min besvikelse gjorde de vad de kunde, visade sin goda vilja och erbjöd oss den bättre bungalowen när den var ledig under åtta dagar av vår 19 dagar långa vistelse, till samma pris.

Att aktivt sola funkar inte, till det tycker vi båda det är för varmt. Jag fascineras över en och annan här som ligger platt på stranden och steker sig hela dagar. Det är ändå i runda slängar 30 grader i skuggan, och solen är väldigt stark under klara dagar. Nej, det enda vi vistas i direkt sol är vid våra strandpromenader och kanske för att torka lite efter bad. I övrigt gäller skugga, antingen under ett parasoll, en palm, på någon servering eller på hemmaaltanen.

Jo, en sak till har hänt, som var superhäftigt – i lördags bjöd en av våra thaivänner med oss på ett slags barnens dags-firande. Tusentals barn och vuxna som stimmade, lekte, sjöng, dansade åt och umgicks. Något utöver det vanliga, en verklig ynnest att få uppleva!

Barnens dag på Koh Lanta – en färgstark upplevelse.

Utomhusdusch på nya stället – me like!

Massagehyddan, öppen 09:00-21:00 veckan runt.

Sandborsten vi köpte på Phuket för fem år sen får arbeta för sig!

Bosses stående packning till Thailand.

Nästan som hemma. Same same, but different.

Vilan fortsätter

Det är lätt att tro att de här veckorna av total lättja skulle ge mig allt jag behöver för att bli frisk. Att jag kommer att vara näst intill återställd när jag kommer hem efter sex veckor, efter sol, bad, härligt klimat, kravlöshet, bokläsning… Det är nästan så prestationsdjävulen sätter sina klor i mig och får mig att tro det själv mellan varven. Jag måste påminna mig om att det inte går så lätt, att det här visserligen är en riktigt bra knuff i rätt riktning men bara just det. Jag behöver också påminna mig ibland om att inte ha dåligt samvete för att jag har det så bra samtidigt som jag är sjukskriven. Jag får ha det bra.

Nu har våra reskamrater Sara och Alfred begett sig hem till sin vardag, medan vi har några veckor kvar. Just i dag när jag skriver det här är det en mulen dag, men jätteskönt. Vi hänger på vår altan med var sin bok, och jag har varit ett stycke upp på bygatan och fått mig en indisk huvudmassage. Så nu sitter jag här med hela håret inkletat i kokosolja!

Bjuder på några blandade bilder från de senaste dagarna, och jag låter dom tala för sig själva.

.

En enda önskan

Vi firade en härlig nyårsafton på stranden. Nedanför vårt hotell låg stranden förföriskt lugn, upplyst av en måne som nästan var full. Sittande på några dynor drack vi bubbel och önskade varandra gott nytt år, omgivna av såväl praktfulla (men även fjuttiga!) fyrverkerier som hundratals majestätiska och lugna khom loy-lyktor som svävade ut över havet.

Dessförinnan hade vi blivit spontaninbjudna till hotellpersonalens eget party på stranden, en skön och generös upplevelse. När de fick syn på oss viftade de in oss i gemenskapen, vi fick slå oss ner runt deras bord, fick smaka på deras mat (trots att vi kom från en rejäl middag, men smaka kan en ju alltid) och vips hade vi också var sin stor flaska Chang i våra händer. Nu var vi inte hotellgäster, nu var vi vänner. En ynnest.

Det kryllar av årskrönikor, tillbakablickar och nyårslöften just nu. Jag struntar i att göra något storvulet, utan konstaterar att 2017 är rätt skönt att lägga bakom oss eftersom det var året då sjukdomen tvingade mig ner på knä. Jag har bara en önskan och ett mål för 2018 som överskuggar allt annat. Jag vill bli frisk.

Gott nytt år till dig, bästa läsare. Jag är så glad att du finns här och följer mig i stort och smått!

Under dagen före nyårsfirandet besökte vi riktig regnskog. Sara och Alfred klättrade i en grotta medan Bosse och jag softade på en servering under tiden. Ett grottäventyr som det skulle gå att berätta mycket om, men det får de göra själva…

Nota från kvällens middag. Fördrinkar, förrätt, varmrätt, öl till maten och drinkar efter maten – knappt 800 kr för fyra personer. Dyraste och lyxigaste middagen sen vi kom hit.

Skön stämning runt bordet vid personalens egen nyårsfest på stranden, dit vi blev generöst och spontant inbjudna.

Nu är vi här!

Dagen före julafton var vi äntligen här, tillbaka i ett av paradisen på jorden. Den här resan till Koh Lanta har vi planerat och sparat till länge, för det speciella med den är att vi har bjudit med Sara och Alfred (dotter och hennes man). Vi har velat visa dom hur vi har det när vi är här, men de har inte haft någon möjlighet till långresa förrän nu eftersom de pluggat i omgångar under flera år. Men nu! Nu är det äntligen dags!

Vi anlände på kvällskvisten strax före solnedgången. Det hade precis regnat, och var väldigt fuktigt. Alltid samma härliga känsla att kliva ur taxin och gå ner till havet för att första gången känna sanden och det ljumma vattnet!

Nu väntar flera veckors vila, på djupet. Jag har “läxa” med mig från min sjukgymnast, och jag har obegränsat med tanketid. Jag ska också fördjupa yogapraktiken under dessa veckor. Inte minst ska jag njuta av avslappnad samvaro med käre maken!

Hemma på vår altan. Vi bor i ett parhus, så våra uteplatser hänger ihop. Här tillbringar vi många sköna timmar. Vi börjar dagen med att hänga här och läsa ikapp nyheter, sociala medier, blogga etc, medan vi sippar morgonfika. Vi avslutar ofta dagen här efter middagen, och det kan också bli en stund på eftermiddagen.

Det första vi gjorde var att gå ner till havet för att känna på vattnet. Ljummet och sammetslent. Det bar lågvatten, så vi fick gå ut en bra bit.

Restaurangen på vårt hotell, med riklig meny och smakfull mat. Här sitter vi också och spelar kort på kvällarna när andan faller på.

Så här kan till exempel en krämig tomatsoppa serveras!

Ovanför restaurangen på terrassen njuter vi av solnedgångarna.

Att dricka kokosnöt är gott och nyttigt i värmen!

Vi brydde oss inte om att det var julhelg, men på juldagens morgon satt det en liten omsorgsfullt hopknåpad hälsning på vår dörr.

Poolområdet är fräscht och mycket lugnt. Här hänger vi en del på förmiddagarna, innan det blir för hett.

Vi trivs och tar dagen som den kommer. Poolhäng, havsdopp, strandpromenader, snorkeltur, vila i ac under de hetaste timmarna, god mat och dryck, samvaro… tack, livet!

Nu är vi nästan på väg, ju!

Inte riktigt förstås, men känslan ligger nära. I går bokade jag resan Stockholm-Bangkok den 22 december, bara elva månader bort, tjoho! Jaja, det är lite långt bort, kanske. Men tiden går fort, och jag tycker det är så himla skönt att ha det att se fram emot. 

Och det här ingen resa vilken som helst – vi åker inte själva den här gången utan får med det käraste av sällskap. Extra mycket att se fram emot, alltså. Vi kommer att flyga med Thai Air, och kostar på oss lite lyx genom att flyga i Premiumklass. Hemresan väntar vi med att boka – vi vet inte riktigt när det blir än.

Nu plockar jag fram bilderna från i fjol och drömmer mig bort lite. Yay!

Hemma igen

Dagarna nu handlar om att försöka komma ikapp. Ikapp med sömnen och få ordning på dygnet, ikapp med ett par sevärda serier på TV, ikapp med görorna på jobbet, ikapp med vad som hänt i politiken inom mitt område medan vi varit borta… Dt första är nästan svårast, det brukar ta någon vecka för mig att sluta vakna kl 01:00 på natten och vara pigg som en mört bara för att vara ett vrak på dagarna och knappt kunna hålla mig vaken till klockan 18:00.

Packa upp är bland det tristaste jag vet, så det förhalade jag ett par dagar. Nu handlar helgsysslorna om en del hemmaadministration, arbetsplanering, kalenderplanering och sånt. Men det går sakta, jag är kvar i något slags thaitempo!

Något som gick extremt sakta också, var vår hemresa. Jag har nu skrivit ett brev med anspråk på ersättning för de kraftiga förseningar som Norwegian orsakade, både dit och hem. Vi har rest rätt mycket och nästan alltid varit förskonade från förseningar och trassel, men den här gången fick vi extra allt av sånt, med en massa extra kostnader som följd. Det var definitivt sista gången vi bokade en långflygning med Norwegian, den saken är klar. Det var ingen engångsföreteelse, har vi förstått. Vi mötte människor som upplevt detta tidigare med Norwegian, vilket ju inte är så smickrande för dom. Nej, det är värt att betala mer för att resa tryggt och i tid, om en har möjlighet till det.

Så. Enkelt. Att. Leva.

Det är så här jag är skapt för att leva. I ett klimat där du knappt behöver några kläder, jag har i fyra veckor levt i bikini, sarong och tunna klänningar. Inga dresskoder, inga bekymmer om att ha för lite på dig. Doppa dig i havets 27-gradiga vatten, duscha av dig i sötvatten om du vill eller låt torka på kroppen om du vill. Det torkar fort.

Paradiset måste ha legat i sydostasien.

Dagarna på Koh Samui tuffar på

Det tog två veckor för mig den här gången att landa ordentligt på semestern. Jag brukar få påminna mig själv varje gång att ge mig åtminstone en vecka att vänja mig vid att vara ledig, vid värmen och det nya tempot, vid de hårda sängarna (som jag så småningom älskar). Men efter en vecka här var jag fortfarande trött och lite håglös. Dock när det härom dagen hade gått två veckor börjar jag känna mig hyggligt på banan. En sån oerhörd ynnest då att faktiskt ha fem veckor här, tänk om det vore en tvåveckorssemester som de flesta har!

Vi gör inte så mycket, och det är ju själva grejen med att vara här. Jag behöver så väl det här mellanrummet som uppstår när jag kommer långt hemifrån och vet att jag är ledig från såväl arbete som uppdrag. Ledig i tanken är jag inte helt, men ledig från yttre och inre förväntningar. Det är gott nog. Och detta mellanrum gör att det skapas nya tankar och föds nya idéer. Nya projekt startas och lusten kommer tillbaka. Men för det krävs mellanrummet. Dagarna är så varma, solen så het och luftfuktigheten väldigt hög, att en inte orkar aktivera sig förrän framåt kvällen. Att ligga och sola är inte att tänka på, däremot bor vi på en strand som är fantastisk att promenera på i strandbrynet då det oftast svalkar lite. Och blir det för varmt är det bara att doppa sig!

En vanlig vardag i vårt liv just nu kan se ut så här:

Vi vaknar vid 6-tiden, då är det fortfarande mörkt. Vi hör bakom gardinerna och glasdörrarna att tuppen gal och fåglarna börjar tjattra i buskagen. Vi drar ifrån gardinerna och öppnar dörrarna och ligger kvar i sängen och ser dagen vakna.

Sen tar vi en god stund på vår altan med att läsa nyheter och vad som hänt hemma medan vi sovit. När vi vaknar är det ju midnatt hemma. Vår omvärldsspaning ackompanjeras av tre tillbehör; magmedicin (en hutt av något slag), en kopp kaffe och ett glas vätskeersättning. Därefter tar vi morgonpromenaden på stranden, alltid lika spännande att se hur högt vattnet är. Tidvattnet gör stor skillnad på strandens karaktär, och det ändras mycket under dygnet. Promenaden avslutas med ett havsdopp. Vi går de 30 m tillbaka till vårt hus för att duscha av oss saltvattnet och äta frukost.

Förmiddagarna tillbringar vi gärna i palmskugga på stranden, med bok och korsord. Någon promenad i vattenbrynet kan det också bli som sagt, och ett och annat dopp. En lätt lunch tar vi oftast hemma, och sen stannar vi där några timmar. Är det en riktigt varm dag svalkar vi oss gärna inomhus där vi har den rätt nödvändiga ac:n. Kanske går vi och tar en massage nånstans, på stranden eller uppe på gatan. Det kostar 75-100 kr för en timmes helkropps. I sanningens namn ska sägas att kvaliteten varierar, men en lär sig efter ett tag till vem det är värt att gå. Men bara att ligga där under tak på stranden och bli ompysslad medan en lyssnar på havet! Behöver inte vara perfekt massage då.

Framåt kvällen tar vi dagens soppåse och går upp och ställer den på trottoaren, den blir hämtad under kvällen. Källsortering är bara att glömma, allt kastas tillsammans. Sen knallar vi ner på stranden och går till någon av restaurangerna för att äta middag tillsammans med en Chang eller ett glas (kallt) rödvin. Det är ingen partystrand det här, och det passar oss utmärkt. Vi är rätt kvällströtta när vi är här, och kommer i regel i säng vid 22-snåret efter att ha hängt en stund på altanen med levande ljus och kanske ett parti vändåtta eller läsning. Kortleken har vi med oss lite överallt, det kan hända att vi får för oss att ta en match även när vi sitter på en restaurang.

Ibland bryts den här rutinen av något annat, härom dagen hyrde vi en bil och åkte runt, t ex. Förra helgen tog vi två nätter på en av grannöarna. Någon kväll tar vi taxi till en annan strand eller till staden, Nathon, för att äta och se något annat. Men mest är vi hemma och njuter. Av klimatet, av att vara lediga och av varandras sällskap.

Jag behöver det här SÅ mycket, och är oändligt tacksam.