I dagarna fyra har jag varit på fastlandet på konferens med jobbet, på Runö kursgård närmare bestämt. Vädret har väl varit sådär, men varje morgon har jag i alla fall tagit en promenad före frukost.
Alldeles i närheten av kursgården finns en fantastisk hage där det går betande djur. Den utgörs av en udde som går ut i sjön, och så här års är det bedövande vackert. I torsdags morse styrde jag kosan dit, och hamnade mitt i en dröm, en idyll, en scen så vacker att ingen människohand kunnat skapa något liknande.
Det doftade, solen värmde, vattnet glittrade. Grönskan gjorde nästan ont i ögonen, näktergalen knattrade och sirrade, och koltrasten flöjtade. Bara för mig. Och mitt på promenaden mötte jag dessa små kamrater, som slog följe med mig en bit. En av lammungarna var extra sällskaplig; buffade, knuffade och bräkte. Kanske förväxlade han mig med sin mamma…
I alla fall så njöt jag i fulla drag. Jag njöt av ensamheten, av att befinna mig mitt i ett paradis och av den lilla buffande lammungen som var så gosig. Vilken fantastisk start på dagen!
