Gå till innehåll

Och plötsligt kom livet emellan

Jag är inte ledamot i fullmäktige, men brukar ändå alltid närvara då de har möte eftersom det är bra för mig att höra diskussionerna, och dessutom händer det att jag då och då har en interpellation att besvara. Dagens fullmäktige har jag dock fått följa på distans, via webbsändning.

En kan väl säga att jag har fått en liten propå om att jag ska försöka tagga ner en smula. Sånt där ni vet som en gärna säger åt andra att tänka på, men som det kanske inte är riktigt lika lätt att leva efter själv. Jag har aldrig kunnat ta det lugnt, aldrig kunnat släppa ansvar, helst tagit på mig mer ansvar än någon har begärt (för säkerhets skull), därför är det här en högst egendomlig situation för mig. Men kanske inte särskilt egendomligt att den uppstår.

Det var inte mycket att välja på, mina planer fick ge vika för livet som gjorde sig påmint. Har nu skuffat undan näst intill allt den här veckan som krävde min uppmärksamhet, och jag ska vara hemma och vila. Några små arbetsuppgifter behöver utföras, men det är inget betungande och jag gör det när jag själv vill. Sen till veckoslutet har käre maken lovat att jag ska få sitta i en stol på altanen på landet hela helgen, och han ska passa upp på mig.

Får väl tycka att det är rätt bra ändå då, trots allt. Gilla läget, liksom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.