Käre maken vaknade en natt och tyckte han hörde någon spela. ”Inbillning!” slog jag fast och somnade om.
Men i natt hörde jag det också – en försiktig pianoton från vardagsrummet! Och så en till. Efter en stund någon kvint, eller så, högre. Det var så mjukt anslag, att vi insåg att det inte var någon som spelade på tangenterna. Nej – det var någon INUTI pianot!
Käre maken såg efter idag. Det är ett BO där. Trevligt ombonat med hjälp av dämpmaterialet från klubborna bland annat, och i de små gästernas skafferi – under luddet – återfanns en hög jordnötter.
När familjen Mus kommer hem till sitt pianohus ikväll kommer de att bli mycket förvånade. Bädden är borta, skafferiet likaså. Om de ens kommer så långt, husets herre har gillrat en fälla på golvet.
Jag kan inte låta bli att undra vad de har ansett om de spelstunder vid pianot som både käre maken och dottern brukar ha…
Sa jag att vi bor på tredje våningen i ett nybyggt stenhus?
23 november, 2014 kl. 12:30
Hahaha, så full i skratt jag blir!
Minns när jag och förre maken bodde i vårt första hus på "landet" och vi hade en råtta som försökte boa in sig i en av kökslådorna som normalt innehöll bordstabletter, plastpåsar och lite av varje.
Skulle lägga upp tabletterna på bordet till middagen en dag och upptäckte att de var lite naggade i kanten men trodde att någon av barnen varit i farten med saxen och blev lite sur. Dagen efter var rullen med plastpåsar helt söndergnagd och det låg köttbullar och makaroner i lådan (föregående dags middag). Käre exmaken lade en musfälla under diskbänken som tyvärr var alldeles för liten för den minst 30 cm stora råtta som sprattlade vilt i fällan dagen efter, men vi blev i alla fall av med den ovälkomna gästen! Hua! Det lustigaste var i alla fall köttbullarna och makaronerna i lådan.