Käre maken vaknade en natt och tyckte han hörde någon spela. ”Inbillning!” slog jag fast och somnade om.
 
Men i natt hörde jag det också – en försiktig pianoton från vardagsrummet! Och så en till. Efter en stund någon kvint, eller så, högre. Det var så mjukt anslag, att vi insåg att det inte var någon som spelade på tangenterna. Nej – det var någon INUTI pianot!
 
Käre maken såg efter idag. Det är ett BO där. Trevligt ombonat med hjälp av dämpmaterialet från klubborna bland annat, och i de små gästernas skafferi – under luddet – återfanns en hög jordnötter.
 
När familjen Mus kommer hem till sitt pianohus ikväll kommer de att bli mycket förvånade. Bädden är borta, skafferiet likaså. Om de ens kommer så långt, husets herre har gillrat en fälla på golvet.
 
Jag kan inte låta bli att undra vad de har ansett om de spelstunder vid pianot som både käre maken och dottern brukar ha… 
 
Sa jag att vi bor på tredje våningen i ett nybyggt stenhus?