corona

Det är ju i någon mening helt oundvikligt att i några rader reflektera över den egendomliga vår vi har. Jag tänker att det är en milstolpe i allas våra liv, och när jag om några år läser bakåt i bloggen så vore det väldigt konstigt om det inte finns ett ord om detta som påverkar livet i så stor utsträckning.

 

Coronatider

Det är ju rätt vackert, det här viruset. Om en tittar på bilden. Men fy fabian, så mycket elände det ställer till, och så mycket tragedier inte minst.

Själv jobbar jag hemifrån sedan 31 mars, och är inne på sjätte veckan nu. Köksbordet är min arbetsplats, där dator, papper och pärmar samsas med käre makens pussel.

hemmakontor

Var vi sitter och äter? Ofta på balkongen, ibland framför TVn men jag tar också undan datorn efter varje arbetsdag så det finns plats bredvid pusslet med var sin tallrik!

Käre maken tillhör riskgrupp, vilket gör att jag är den som i första hand uträttar de ärenden som är oundvikliga. Försöker handla så sällan som möjligt, vilket har gjort att planeringsförmågan nått nya höjder. Men ibland måste en ju, och det finns ett och annat utöver livsmedelsinköp som också behöver fixas. Det är min roll just nu.

avstånd

En ny syn på golven i butikerna. Undrar just om det här är något som försvinner eller – må gud förbjude – det blir något som blir normalt?

 

Vi har inte tråkigt

Det är många som tycker det är tråkigt nu, som på riktigt lider av att inte kunna mötas fysiskt, kramas, umgås. Det sista håller jag med om – visst saknar jag umgänget med till exempel arbetskamraterna, släktingar och bästisen – men jag och vi har inte tråkigt. Jag är inte lagd för att ha tråkigt, för dels trivs jag ypperligt i mitt eget sällskap och dels har jag så mycket att syssla med vid sidan av jobbet att jag faktiskt aldrig får tråkigt. Det vi i dag sörjer är att det inte ser ut som om vi får träffa dotter och svärson i sommar, de bor i Stockholm och bör inte resa hit. Det är en gnutta sorg i det. Men den tiden kommer också.

Nej – vi har inte tråkigt alls. Och vi tröttnar inte på varandras sällskap heller, vi har det trivsamt tillsammans. Att arbeta hemifrån ger ett tidsutrymme som är rena lyxen, eftersom jag blir extremt effektiv i jobbuppgifterna så frigörs tid. Tid att tänka, skapa nytt, döda surdegar. Och det blir mera fritid, trots att jag gör mera på jobbet. Magiskt, verkligen!

Så jag läser böcker, virkar, praktiserar yoga, ser på serier, släktforskar, löser korsord, promenerar… allt det jag alltid gör, men i lite större skala eftersom det ges utrymme för det. Käre maken spelar golf och lägger pussel så in i norden.

Jag känner så mycket för alla människor som drabbas av tragedier av olika slag i spåren av corona. Att kanske bli av med jobbet. Att förlora sitt företag. Att kanske mista en närstående och inte få ta adjö. Att själv bli sjuk. Och jag sänder en tacksamhetens tanke till universum att jag själv och min familj hittills inte drabbats av något hårt slag, utan vår enda uppoffring är att inte få träffas och hålla oss undan. Det går verkligen att leva med.

pussel