På sommaren 1998 spelade vi vår första trevande canastamatch, käre maken och jag tillsammans med goda vännerna E och L. De besökte oss på grisgården (!) i Trelleborg där vi hyrde hus en vecka på semestern. På den vägen är det – vi träffas fortfarande efter nästan 15 år några gånger per år för att spela canasta, och spelet har tagit oss över världen!

Det par som förlorar ett spel, lägger pengar – ett visst antal kronor per poäng – i en pott. Vi spelar inte bara familjevis, utan skiftar partner hela tiden, och faktum är att under årens lopp har summan av förlusterna varit förbluffande jämn, kanske just tack vare det.

Vi började ha ett mål med pengarna – vi skulle åka till Köpenhamn och dricka Canasta Cream. Men hur det nu blev, så svängde vi av och hamnade i Prag i stället, detta var 2005. Där mötte vi våren, bodde i en lägenhet mitt i stan, åkte båt och drack öl på flerhundraåriga anrika ölhallar.

Jag poserar tillsammans med musikerna på båtturen på Moldau

Resan gav mersmak, och vi fortsatte ”spara” (=spela och förlora pengar). Två år senare firade vi återigen valborg och Första maj utomlands, nämligen i Budapest. Även nu bodde vi i en bra lägenhet mycket centralt. Vi blev ständigt påminda om den här huvudstadens i många delar dramatiska historia, bland annat genom väl synliga skotthål i fasaden mitt emot vårt hus. En mycket fascinerande stad tycker jag, dit käre maken tog mig tillbaka förra året.

Här bodde vi i Budapest, på andra våningen

Nu spände vi bågen. Redan vid spelbordet i budapestlägenheten bestämde vi oss för att nästa resmål måste bli Malaysia.

Knappt tre år senare hade vi spelat ihop tillräckligt mycket pengar för att vi alla fyra kunde tillbringa två veckor på ett riktigt fint hotell vid havet på Langkawi. Jodå, vi tog en tripp till Kuala Lumpur också. Handen på hjärtat var det väl inte bara spelförluster som finansierade resan, utan även rejält tilltagna insatser…

Lunchrestaurang på Langkawi. Här har de god Cordon Bleu!

 

Fantastiskt lyxiga frukostar på hotellet

Så i fjol var det dags för resa nummer 4, och nu stod Cornwall på tur. Fantastisk resa, vi bilade i 10 dagar i detta sagolika landskap. Hälsade på Kung Arthur på Tintagel och bodde i små gulliga hus i Penzance och annorstädes. Mycket minnesvärt, Cornwall kan rekommenderas!

Vid Dunster Castle

 

På en pub stötte vi på miss Marple vid sitt stambord!

Förra helgen var våra spelkompisar hos oss på besök, och vi spelade ihop lite till. Vi bokade också nästa resa, som äger rum första veckan i september. Den här gången ska vi till Kroatien.

Köpenhamn? Nä, dit har vi inte kommit än.