Jag är lite extra stolt över mig själv sedan i går, när jag faktiskt lämnade blod första gången. Det är en hög tröskel jag har passerat, för det här är något jag har tänkt på i säkert 25-30 år. De senaste kanske 10 åren har min dotter – kanske inte tjatat, men – diskuterat med mig att jag borde göra det. Hon gör det så klart!

Min blodgrupp hör till de ovanligare, varför det är en ännu större anledning.

Nu är tröskeln passerad, och jag känner mig duktig och stolt. Jag – en blodgivare!