Vemod, vemod, men också förväntan.

Jag har haft en underbar sommar, som också har känts lång. Bra väder, mycket ledigt, skön kvalitetstid med nära och kära. Det är med ytterst blandade känslor jag nu betraktar den av höstlöv lite skräpiga förstubron, de nerdimpna päronen och äpplena på gräsmattan och den lite ledsamt övergivna altanen. Där sitter vi visserligen fortfarande ibland, men stunderna blir allt färre och allt kortare.

Å ena sidan vet jag hur långt det är till nästa sommar, å andra sidan går det rätt fort!

Och nu stundar hösten. Den börjar i dag, faktiskt! Den står för lugn, dofter, klara dagar och kärlek i min värld. Hösten är min och Bosses tid, det var september då vi var nyförälskade! Känslor sitter i… precis som dofter.

Jag har mina höstritualer. Exempelvis har jag tagit fram mina älskade ljuslyktor i form av höstlöv och ställt på köksbordet. I helgen kommer gardinerna med höstfärger upp i köket, och i morse tog jag av mig min fotlänk i guld som är ett sommarattribut.

Har du några höstritualer?