Härom dagen hade jag en lyxdag mitt i vardagen. Jag hade ett morgonmöte, och skulle sen börja min lunchyoga samma dag. Jag bestämde mig för att inte åka till kontoret över huvud taget, utan tog med mig lite arbete för att sätta mig på café Ringduvan och arbeta.
Vädret var fint, och jag passade på att uträtta några ärenden. Tänk vilken frihetskänsla som genast infinner sig, så fort man är på rymmen från kontoret!
Inför den här vyn, stannar jag alltid upp, och gjorde så även den här gången. Jag hade inte min kamera med mig, men använde mobilen och fick i alla fall en hjälplig bild. Inte återger den verkligheten på långa vägar, men jag tror att mina läsare har tillräckligt bra fantasi för att känna historiens vingslag. Inget på bilden avslöjar vilket århundrade vi befinner oss i. Man kan nästan höra hästhovar från marken i östergravar och skramlet från stadsbornas sysslor innanför muren, samt känna doften från havet och jorden.
Jag är hängiven detta världsarv, och tackar min lyckliga stjärna att jag får bo och leva här. Det är en ynnest, att få trampa på gotlandsjorden med sina anor; så mycket känsla, så mycket historia.
Lämna ett svar