Det är en smula intensivt, dessa sista dagar före jul. Same procudure as last year, liksom. Same procedure as every year!! Det märks i mitt eget arbete på båda fronter, och det märks dessutom med all önskvärd tydlighet i min omgivning. Telefonförsäljarna hör av sig som på ett pärlband – jag ligger tydligen alltid på deras ”inte-hunnit-ringa-under-året-lista” som måste betas av i november och december. På jobbet råder viss slutrapporteringsfeber, för det finns en ambition att få in så mycket av årets verksamhet som över huvud taget är möjligt. Vi har en deadline i januari, och det som inte är inne i systemet då, är förlorat för året.

I går präglades min dag av att i egenskap av chef på ABF göra lite avstämningar i Gustav (studieförbundens verksamhetssystem) tillsammans med Lotta, och på eftermiddagen bytte jag skepnad och blev ordförande i Socialnämnden då jag tillsammans med förvaltningsdirektör Marica kvitterade ut 2017 års budget hos regionledningen. Då diskuterar vi kring hur vi ska arbeta för att hålla den budget vi blir tilldelade och vilka utmaningar vi ser framför oss. Jag var rätt tydlig med att jag oroar mig över nästa år också, även om vi fått tillskott. Den verksamhet vi bedriver är svårkontrollerad, i hög grad lagstyrd, och vi har åtaganden i dag som vi inte har full finansiering för. Jag är rädd för att vi går ännu ett tufft år till mötes, även om förutsättningarna delvis är bättre än 2016.

Och så fick jag en jättehäftig julgåva av Marica, en kruka med tre hyacinter som ska bli aprikosfärgade! Jag visste inte ens att det fanns, och känns så där kul udda på något sätt. Ska bli spännande att se dom när de slår ut, och känna om de doftar!

Dagen avslutade jag med att grotta ner mig ett par timmar i släktforskningens fängslande värld.

Det var en glimt av min vardag just nu. Hur ser dina dagar ut så här inför julledigheten?