Gå till innehåll

4

Jag är inte längre ledargås. Jag är nog mest lik den där gåsen allra längst bak, som har ett fasligt sjå att faktiskt hänga med.
Ledargås
Bild från Pixabay

Jag har varit ledare i en stor del av mitt yrkesverksamma liv, på ett eller annat sätt. En del i min ledarfilosofi har varit att en inte nödvändigtvis behöver vara den som leder i all evinnerlighet, även om en är satt att vara chef och ledare. (Förresten, du vet väl att chef och ledare inte heller behöver vara samma sak? Det får jag nog göra ett särskilt inlägg om.)

Att retirera, backa, kliva åt sidan - att helt enkelt säga upp sig från jobbet som ledargås

Ett arbetslag borde fungera som ett gåssträck, tycker jag. Där alternerar de om uppdraget som ledargås. När killen eller tjejen som flyger först och leder sträcket blir trött så kommunicerar de sinsemellan, någon längre bak i ledet flyger fram, tar över ledarpositionen och den som tjänstgjort som ledargås får vila lite genom att lägga sig längre bak. Så himla smart, och varför gör vi människor inte så? För oss är det som om vi klamrar oss fast om vi väl uppnått en ledarposition.

Jag har pratat om det här i mitt sommarprat i Radio Gotland för några år sen (klicka på länken för att lyssna) och jag har också utvecklat dessa funderingar - och andra ledarfilosofier - i en intervju som Bossbloggen gjorde med mig en gång (också på länk nedan).

Sommarprat i Radio Gotland 9 augusti 2011
Intervju på Bossbloggen 1 februari 2017

Lotta är nu ledargås

Och nu är det realitet för mig. Jag leder inte längre utan har klivit åt sidan och är efter 18 år som chef/ombudsman numera biträdande. Lotta som varit det tidigare har nu sträckt ut sina vackra vingar och tagit täten för arbetslaget på ABF Gotland. Om du ser på bilden ovan, är jag nog just nu snarast den där gåsen allra längst bak, som har ett fasligt sjå att faktiskt hänga med. Men så kan det bli när en varit utmattad. Det är mycket att ta igen på alla plan.

Jag är så tacksam för att jag fått möjligheten att backa ett steg. Att inte stå längst fram och alltid klara biffen. Jag har klarat så fruktansvärt många biffar genom åren att jag fått nog. För nu, och för alltid. Nu njuter jag av att vara en vanlig medarbetare, med en chef som jag kan gå till när jag behöver hjälp att prioritera, eller stöd i allmänhet. Det är inte plättlätt, det vore att ljuga att säga det. Så mycket sitter i ryggmärgen, och jag måste tänka mig för nästan hela tiden. Det är också mycket sorg förknippat med att kapa en så stor del av ens liv, ens identitet. Men det är bara positivt, i långa loppet. Jag är lyckligt lottad.

Nu önskar jag Lotta all lycka till med nya jobbet. Heja dig!

2

Hur kunde jag tro att jag skulle kunna gå på Döskallen också? Jag vill för mycket och glömmer att jag inte kan.

Som vanligt ett par timmars arbete på förmiddagen, denna marsfredag med aprilväder. Med mina nya mått mätt intensiva timmar, då jag brottades länge och mödosamt med sånt som jag förr raskade av rutinmässigt på några minuter. Svårt att förklara hur några papper så totalt kan förvirra mig, jag har svårt att få ordning på dom och förstå vad jag ska göra med dom. För att inte tala om att förstå vad det står på dom! Allt tar mångdubbelt så lång tid som förr.

Och detta mödosamma tar på krafterna, även det är lite svårt att både förstå och förklara. Men det känns efteråt.

Eftermiddagen bjöd på nagelfix, Lotta och jag hade slagit ihop våra tider och åkte ut till Monica för att bli vårfina. En härlig, skrattig och pratig eftermiddag med extra guldkant.

När jag kom hem var jag milt sagt helt slut. Hur roligt och trevligt det än var, så hade intrycken haglat i åtskilliga timmar, och min hjärna sa stopp. Så hur kunde jag tro att jag skulle kunna gå på Coop Gotlands rockfest Döskallen också på kvällen? Jodå, vi hade köpt biljetter.

Jag vill för mycket, och glömmer att jag inte kan.

Det blev soffan i stället, och tidig sänggång trots att det var fredagkväll. Men med ett nöjt leende på läpparna efter eftermiddagens påfyllning av girlpower.

2

Om du är nyfiken på att läsa mer om min resa mot balans, finns inläggen samlade här.


Så satt jag där igen idag, på arbetet vid mitt skrivbord på ABF. Min tid består inte längre enbart av sjukskrivning, utan den börjar lösas upp och ge plats för en stillsam återgång till arbete. Nu ska jag i några veckor arbeta 25 % för att känna mig för.

Arbetet börjar försiktigt

Jag var stressad inför jobbstarten. Trots att jag har norra halvklotets bästa kollegor och handledare, som behandlar mig med ömsom silkesvantar ömsom hårda nypor (det senare när jag inte förstår mitt eget bästa), jag får ta allt i min egen takt och det finns inga som helst krav på mig just nu. De har bäddat för att min återkomst inte ska vara så dramatisk och uppseendeväckande, något jag också uppskattar. Trots allt det, att jag har det löjligt bra förspänt, och trots att jag visste att jag egentligen bara behövde åka dit, dricka kaffe och sitta vid mitt skrivbord ett par timmar, var jag stressad.

Sannolikt beror stresspåslaget på att jag med huvudet redan är längre fram i tiden än i dag. Jag börjar redan fantisera om hur det ska bli när jag är tillbaka på heltid. Jag behöver sannerligen lära mig att vila i det jag har, och sluta planera så förbannat. Jag är på något sätt planeringsförstörd.

Två timmar om dagen ska jag nu åka till kontoret, umgås med arbetskamraterna och ägna mig åt arbetsuppgifter som inte har någon deadline. Vi har en del sånt som är sorgligt eftersatt och skulle behöva göras något åt, men som vi aldrig har hunnit med. Perfekt arbete för en förvirrad och hjärntrött Maria! Men allra först ska jag rensa mitt kontor på prylar, böcker och papper. Jag behöver luft omkring mig, jag behöver starta på ny kula. Den rensningen ska få ta den tid den tar, jag ska göra det utan stress och utan alltför höga förväntningar på mig själv.

Se, en sån fantastisk vårbukett som stod på mitt skrivbord i morse. Fina Synnöve och Lotta!

börjat på arbetet

 

Jag möter en och annan person som har uppfattat att jag inte längre finns på jobbet (ABF), och som därmed också dragit slutsatsen att jag slutat. Men se DET har jag inte! Däremot har jag tryckt in pausknappen ett tag eftersom jag är sjukskriven just nu för utmattningssyndrom (finns massor att läsa om det under Min resa mot balans om du är intresserad) och pausar därför lite från jobbet. Men det är tillfälligt, jag kommer tillbaka framöver. Jag har alltså bara tryckt in pausknappen ett tag.

Pausknappen kommer att göra gott för oss alla

Under tiden jag är borta håller mina fantastiska medarbetare ställningarna på ett alldeles förtjänstfullt sätt. Lotta har klivit fram och tagit en tillförordnad ledarroll och gör det med hjälp av omgivningen på ett sätt som inte kunde vara bättre. Jag har kommit på att ABF Gotland aldrig mer kommer att vara som förr. Och det är enbart till det positiva. Tack vare min sjukdom har vi alla tvingats tänka efter, ompröva och omvärdera arbetssätt och organisation. Vad vi ska arbeta med, och på vilket sätt. Medarbetarna skapar nu ett nytt förhållningssätt, och jag kommer att komma tillbaka med insikter och verktyg, och en stark vilja att agera väldigt annorlunda mot förr. Ska bli spännande, det!

Mina dagar tuffar på, och jag försöker ta dem som de kommer och också ta hänsyn till dagsformen. Otroligt lyxigt att ha den förmånen. Ägnar mig en del åt släktforskningen, äntligen har jag tid till att fördjupa den vilket jag verkligen haft en stark längtan efter. Ser en hel del på TV/Netflix, samtidigt som jag skapar det ena virkalstret efter det andra. Promenerar 5 km varje dag (om det inte regnar, och det har det knappast gjort på hela november hittills!) samtidigt som jag lyssnar på poddar, yogar och besöker företagshälsovården lite nu och då.

pausknappen
Ett av mina alster den senaste tiden. Inte för att jag behöver mera kläder, utan för att jag vill ha lättvirkat framför TVn!

Impulskontroll

Framför allt tänker jag väldigt mycket. Reflekterar. Jag gillar ju att tänka och filosofera, men tror faktiskt inte jag har gjort det så här mycket sen jag var barn. Utmaningen för mig ligger i att inte agera på alla mina tankar. Att inte tolka varenda tanke som en idé som måste utvecklas. Det är annars en väldigt stor del av mitt gamla jag, att göra så. Jag jobbar på min impulskontroll, skulle en kunna säga!

2

Lever i Almedalsbubblan den här veckan, och har knappt tid att titta ut från den. ABF har en välbesökt och bra placerad monterplats, där vi har samtal, seminarier och upplever goda möten. Det är intensiva dagar, och inget är skönare än att komma hem till landet på kvällen. Att sätta sig på altanen i tallskogen och tystnaden är som balsam.








Här på Ön har det regnat ordentligt i dag, hela eftermiddagen har det skvalat. Det hade varit finfint, vi behöver allt vatten vi kan få, om det inte vore för att vi behövde köra ner alla grejor till vår monter inför Almedalsveckan som börjar i morgon, och där ABF är en aktiv aktör. Tack vare att vi var många - Lotta och jag tog våra makar till hjälp och från ABF-förbundet kom tre av medarbetarna i dag - så gick själva lastandet och lossandet rätt bra. Men väl på plats vid montern, visade det sig att den inte var byggd enligt den offert som gäller, så det material som beställts till passade bara delvis. Golvet lutande inåt, så det var en liten sjö inne i montern också.

Det är sånt där som går att hantera, och det enda som gäller är att gilla läget. Men det är ju inget att sticka under stol med att det hade varit enklare och känts lättare om solen skinit eller om det åtminstone hade varit uppehåll.

blöt lördag

Vi var så många och alla fick inte riktigt plats under tak tillsammans med allt material, så jag och Bosse åkte därifrån med släpkärran när allt var lastat och klart. Vi åkte och handlade, och sen ut till landet för att tända en brasa och slå upp en god drink. Lägenheten lämnade vi nystädad och fin på förmiddagen, till de gäster som ska hyra den under Almedalsveckan. Så nu har vi flyttat ut hit på riktigt för några veckor.

 

19

Jag har i åtskilliga år haft roller som beslutsfattare i olika sammanhang. Som chef och ledare har jag att fatta beslut om högt och lågt, stort och smått. Ekonomi, medarbetare, verksamhet, men också vilket träslag de nya skrivborden ska ha eller vilken maträtt vi ska bjuda årsmötet på. Som politiker fattar jag också en massa beslut men i mer organiserad form, protokollförda vid ett visst tillfälle.

Att fatta beslut

Somliga beslut är enkla att fatta, andra svårare. En del beslut kan jag fatta snabbt utan längre betänketid medan en del beslut behöver processas, såväl i mitt huvud som bland medmänniskor. Stundom kan jag känna mig ohyggligt beslutstrött, och det uppstår ofta i vardagen. Om käre maken och jag går på restaurang till exempel, och han frågar var jag vill sitta. En sån sak orkar jag inte besluta. Eller vad vi ska äta till middag. Att besluta om sånt som inte är så viktigt för en är svårt, och det kanske är mycket av den varan i professionen och därför finns ingen energi kvar till det i privatlivet. Det är min hemsnickrade teori om varför det blir så.

Det svåraste beslutet

Det är inte så väldigt ofta de beslut jag fattar har bäring på mig själv som person och ger effekter på mitt liv. Men härom veckan fattade jag ett riktigt svårt beslut som blev allmänt känt i går. Beslutet föregicks av stor vånda och mina invändningar och dubier kretsade typiskt nog kring att jag försätter andra människor i klistret. Men efter att jag fattat beslutet, kändes det paradoxalt nog som ett av de enklaste jag gjort, i meningen det mest självklara!

Från den 1 oktober lämnar jag mina politiska uppdrag, och kommer inte längre att vara vare sig ordförande i Socialnämnden eller ledamot i Regionstyrelsen längre. Du som följt mig länge har också följt min resa hit (relaterade inlägg finns under fliken Om mig/Min resa mot balans här ovan), och vet att jag under ganska exakt ett års tid arbetat i någon sorts motlut. Kropp och knopp har sagt ifrån, mer och mer bestämt i ett allt strängare tonläge.

Det syns ju inte utanpå

Och nu är jag faktiskt helt slut, helt uttömd på energi, lust och glädje. Det mesta arbetsrelaterade har blivit en kamp, jättehöga trösklar att ta sig över, jättesvåra bollar att fånga. Det enklaste möte har kunnat te sig som näst intill oöverstigligt. Rädslan över att inte ha med mig mina tankar, har ibland förlamat mig, för så har det varit och är. Vissa dagar, vissa stunder är jag inte med, jag befinner mig på en helt annan frekvens än min omgivning. Känner mig som en utomjording som inte förstår ett ord av vad som sägs fast det handlar om sånt jag själv har sysslat med länge. Tankarna flyger runt som popcorn i huvudet och är omöjliga att fånga. Jag kan bara lyssna på en röst åt gången, pratar flera samtidigt hör jag ingenting eller pratar någon för fort hinner jag inte förstå vad som sägs. Så har jag det, vissa dagar. Andra dagar är jag fullt fungerande.

Och så syns det inte utanpå. Hur ska då omgivningen kunna förstå?

Därför har jag försökt vara rätt tydlig med att jag inte är helt OK, inte alltid fit for fight. Men det är så klart lätt att glömma, när det inte syns att jag är sjuk. Eller i obalans. Eller överansträngd. Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska kalla det här.

Det blev rubriker

Det finns ett allmänintresse i det här, dels är jag "en av öns ledande politiker" som det sades i en av P4 Gotlands nyhetssändningar i går, dels är min berättelse och orsaken till mitt avhopp uppenbarligen intressant för många att lyssna till.  (Nedan länkar jag till några media, för den som är intresserad.) Intresset tror jag beror på att väldigt många relaterar till det jag beskriver. Många känner likadant. Men varför pratar så få om det? Det är verkligen inget att skämmas för. Det är inte att visa svaghet, det är att visa styrka. Det har jag i alla fall kommit fram till under den här resan, att ju mer jag har berättat om hur jag känner, desto mer styrka och hjälp har jag fått från min omgivning. Berätta din berättelse, och du får intresserade lyssnare!

Nu stundar sommaren med en hel del ledighet, och i höst tar jag mig an förberedelserna för mina sista sammanträden i politiska sammanhang. Då ska jag också ta ställning till hur jag ska gå vidare under hösten, kanske behöver jag ta hjälp för att komma upp och ut i livet igen. Vi får se, helt enkelt.

gotland.se 28/6: "Maria Björkman lämnar Socialnämnden"

Radio Gotland 28/6: "Maria Björkman (S): Jag lämnar all politik"

Helagotland.se 28/6: "Hon lämnar sina politiska uppdrag"

Gotlands Allehanda 29/6: "Maria Björkman pratar ut om varför hon slutar"

Det skrevs även dagen efter det här inlägget:
Eva Bofrides ledare i Gotlands Tidningar/Gotlänningen 30/6: "Politiken drog kortaste strået"

12

Ni är många av mina läsare som gillar när jag gör inlägg med ett foto i timmen - att illustrera min dag med bilder. Därför kommer här en bildserie över hur min första sommardag - torsdag den 1 juni - tedde sig. Det här var en dag utan arbets- eller politikmöten, utan en dag jag planerade att ägna mig åt ABF-uppgifter på kontoret mellan lite andra ärenden som stod på agendan.

Håll till godo!

 

06:00

Att vakna till strålande sol är en av de ljuvligaste sakerna med den här årstiden. Visserligen händer det att jag vaknar ett par timmar tidigare än så här, till kvittrandet av en ensam koltrast, men även det är härligt. Särskilt om en lyckas somna om!

 

07:00

Jag hänger fortfarande i sängen, med en kopp kaffe inom räckhåll läser jag tidningar och arbetar. Får många idéer så dags på dygnet, och får faktiskt en hel del ur händer med hjälp av paddan och min nyvaknade hjärna.

 

08:00

Det byggs ett hus nedanför vårt, och ända sedan bygget började i höstas har jag nästan varje vardagsmorgon tagit ett foto. Tänker mig att sätta ihop det till ett bildspel kanske, när huset är klar.

 

09:00

Dags för det årliga besöket hos tandläkare/tandhygienist. Jag fick godkänt, inga problem som behövde åtgärdas mer än att jag blev av med lite tandsten. Och pengar...

 

10:00

Efter nästan en timmes tandhygienistbesök, strosade jag den (alltför) korta stumpen till bilen för att åka vidare till kontoret. En ljuvlig dag, och att få vandra inne i världsarvet Visby - min stad! - är härligt. Kunde dock inte dra ut på det hur länge som helst...

 

11:00

Här tillbringade jag en stor del av dagen, på mitt kontor på ABF. Försökte fokusera på just ABF-uppgifter när jag kom tillbaka, ett lite eftersatt område just för tillfället. Men i dag hade jag tänkt att lyckas! Även om en dag inte innehåller några möten, så brukar de flesta arbetsdagar ändå innehålla en mix av arbete och politik. Mejl och telefonsamtal härrör sig från båda dessa områden, och det kräver disciplin av mig för att kunna fokusera på och ägna mig åt ett område. Om jag inte gör det, blir det rörigt och faktiskt varken hackat eller malet vissa dagar. Dessutom lämnar det mig med en stark känsla av stress och otillräcklighet. Våra hjärnor fungerar inte optimalt om vi måste kasta oss mellan saker och skifta fokus ideligen, så mycket har jag lärt mig.

 

12:00

Lunch. Jag glömde naturligtvis fota den, men jag kan meddela att jag åt en medhavd - och av käre maken tillagad - vegetarisk tacopaj med glutenfri pajdeg och tillhörande grönsaker. Mums! Under tiden vaktade mitt alldeles eget storsjöodjur mitt skrivbord.

 

13:00

Efter lunch fortsatte fokuseringen vid skrivbordet en stund till, precis enligt plan. Det illustrerar jag med min samling Ballograf-pennor, i regnbågens alla färger. Världens bästa penna (med arkivbeständigt bläck dessutom) där jag kan välja den färg för dagen som jag känner för. En petitess som gör livet lite roligare!

 

14:00

I dag var dagen då det var dags att fixa naglarna hos Monica. Hennes nagelstudio är ett eldorado av burkar och färger, och jag kommer ofta därifrån med helt annat utseende på mina naglar än jag tänkt när jag klev in. Men jag är alltid jättenöjd, den här lyxen tror jag aldrig jag kommer sluta unna mig!

 

15:00

Det tar nästan två timmar att fixa mina naglar, så här stämmer kanske inte klockslaget precis... Men så här blev det i alla fall. "Tennisbollgrön", kallar Monica färgen. "Come summer", säger jag!

 

16:00

Tillbaka på kontoret för att fortsätta gräva mig ner till botten på det som bör bli klart innan jag tar några dagar ledigt. Nu jobbade jag med elektroniska nyhetsbrev som ska publiceras nästa vecka.

 

17:00

...och här sitter jag fortfarande. Det lilla småleendet signalerar tacksamhet över att jag verkar lyckas hinna göra det jag föresatt mig i dag, och lyckas behålla fokus på arbetet!

 

18:00

Sätter mig i bilen för att åka hem. Nöjd. (Bilden togs medan bilen stod still, bäst jag påpekar det).

 

19:00

Hemma vidtog lite privat administration. Ibland tycker jag det är så träligt - att arbeta med papper och dator en hel dag, och sen behöva fortsätta sortera papper (post och annat) och jobba med att administrera... Mja, inte jättepeppande. Men i kväll ville jag kolla av ekonomin, att alla räkningar blivit betalda som de skulle och samtidigt passa på att betala dagens faktura från tandläkaren. Allt i ordning!

 

20:00

Nu släppte jag allt och ägnade mig åt att bli soffpotatis en stund. Upp med fötterna, kollade lite på TV medan solen flödade in i rummet från havet och vår balkong.

 

21:00

Eller rättare sagt runt 21:15, ser det ut så här från balkongen. Ännu en dag till ända, och nästan alltid dessa fantastiska skådespel från första parkett. Obeskrivlig lyx.

 

22:00

Jag går och lägger mig tillsammans med boken och sovmasken. Masken är min bästa vän den här årstiden, jag behöver den för att kunna sova ordentligt. Ljuset är visserligen ljuvligt, men inte klockan 4 på morgonen. Vad jag läser för bok? "Analfabeten som kunde räkna" av Jonas Jonasson. Kul och underfundig, jag läser den med ett leende på läpparna. Snart utläst, men det går sakta eftersom det inte blir många sidor på kvällen...

6

Tillbaka hemma efter en omtumlande helg så tar min vardag vid, nästan som om ingenting hänt. Måndagen ägnade jag åt Regionfullmäktige; jag är inte ledamot men jag brukar ändå vilja hänga där och bevaka Socialnämndens intressen. Som dess ordförande är det bra - för att inte säga nästan nödvändigt - att lyssna till debatten i fullmäktige eftersom frågor berör vårt område. Och jag är dessutom ledamot i Regionstyrelsen, ännu ett viktigt skäl.

Resten av veckan ser synnerligen blandad ut;

Tisdag

Förmiddagen blir kontorstid på ABF då jag räknar med att arbeta en del med hemsidan, och sen har vi personalmöte över lunchen då vi ska diskutera vårt behov av IT- och teknikstöd. På eftermiddagen är jag kallad till Region Gotlands koncernmöte, där ett budgetförslag för 2018 ska presenteras.

Onsdag

Även denna förmiddag blir det kontorstid och ABF-arbete, hemsidan och Kulturbanken, och eftermiddagen bjuder på ett spännande kunskapsseminarium om samverkan mellan förvaltningar inom Region Gotland kring till exempel frågor som rör barn och ungdomar. 

Torsdag

Ännu en förmiddag på ABF (då jag bland annat räknar med att fördjupa mig i uppdatering av vårt videokonferenssystem, samt börja kika på lite broschyrproduktion), efter lunch kliver jag in i politikerrollen för att delta i ett möte om Region Gotlands och Polisens medborgarlöften. Sen tillbaka i ABF-skorna för att delta i studieutskottssammanträde med en av våra medlemsorganisationer, och till kvällen tar jag på mig politikerkappan igen! Då ska jag delta i en ledarskapsutbildning som Socialdemokraterna och ABF anordnar. Där är jag deltagare i egenskap av S-gruppledare.

Fredag

Fredagarna brukar jag hålla som de dagar då jag fångar upp frågor och arbetsuppgifter som inte hunnits med under veckan. Det handlar ofta om att gå till botten i mina olika mejlkorgar, ringa samtal och annat som eftersatts av olika skäl. Då har jag alla kappor och skor på mig, blandar mina roller och uppgifter hej vilt. Den här gången blir det bara förmiddagen, för på eftermiddagen deltar jag (som politiker) i ett möte inför sommaren i Visby som handlar om "God ordning på stan".

Helgen 

Vädret ser lovande ut till helgen, så jag tror bestämt det blir ett par dagar på landet!

Hur ser din vardag ut den här veckan? Det är jag lite nyfiken på.

Onsdag och torsdag den här veckan har varit fyllda av diverse, kan en väl lugnt säga. Möten och kunskapande är de ord som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på de två senaste dygnen.

Kunskapade om särskilt boende och välfärdsteknik

Under onsdagen deltog jag i en workshop som SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, anordnade med anledning av nya rekommendationer kring ökad kvalitet nattetid i särskilt boende för äldre. Jätteintressant, där jag fick mycket kunskap om hur personalen arbetar idag på våra särskilda boenden och hur de skulle vilja göra det ännu bättre. Också mycket teknikprat - välfärdsteknik är riktigt hett!

möten och  kunskapande
Mycket personal från våra säbo:n (särskilda boenden) tillsammans med andra tjänstepersoner från förvaltningen samt en och annan politiker på SKLs workshop.

När vi var klara för dagen, tog jag en promenad ner på stan. Att få ett par timmar över är en lyx jag knappt vet hur jag ska hantera, men jag kom på att jag kunde passa på att leta efter ett par skor till nästa veckas begravning och köpa ett mobilfodral. Typiskt sådana saker som är svårt att klämma in annars. Sprang genast på ett par passande och billiga skor, och hittade också ett bra fodral. Nöjd till tusen gick jag och satte mig på en uteservering med ett glas vin. Jodå.

ABF-kollegor från Region 2

Sen skiftade jag om till mitt arbetsjag, från politikjaget. Kvällen tillbringade jag tillsammans med ABF-kollegor från Jönköping, Blekinge, Kronoberg och Östra Småland/Öland, över en god bit mat på G:a Masters. De hade konfererat hela dagen, jag borde ha varit där också men det är svårt med kloning... Kollegan Lotta och ordförande Sonia roddade mötet så allt flöt så himla bra utan mig. Trevligt att få ansluta på kvällen!

möten och kunskapande
Tummen upp tyckte Johan, kanske både för maten och för dagen som gått.

 

möten och kunskapande
Dag 2 på regionkommittémötet. Här kluras på stadgar och annat.

I dag fortsatte sedan ABF-konferensen på förmiddagen, och jag kunde vara med. Väldigt bra och konstruktiva samtal. Vi rör oss framåt, kan jag säga. Heja Region 2 Sydöstra Götaland!

ABF Gästrikebygden

Tillbaka på jobbet på eftermiddagen anslöt jag till ett annat ABF-gäng som råkade vara på Gotland samtidigt, från Gästrikebygden! Väldigt roligt att de ville komma till Gotland, och det är alltid givande att möta kollegor från andra avdelningar för att utbyta erfarenheter och stjäla goda idéer av varandra.

möten och kunskapande
Ledningsgruppen på ABF Gästrikebygden. Ett härligt gäng som det var riktigt kul att få prata med ett tag.

Ikväll var det meningen att vi skulle haft ett nytt utbildningspass i Socialdemokraternas och ABFs pågående ledarutbildning, men den fick ställas in med kort varsel p.g.a. att vi skulle bli för få. Så plötsligt blev det en ledig kväll! Ska ägna den åt något trevligt Netflix-tittande, tror jag. Lagom hjärnsemester efter två dagar av intryck och goda samtal.