Med förväntan vaknar jag och stiger upp. Med glädje tänker jag greppa dammsugaren och såpaflaskan, det som jag annars tycker är slöseri med tid. Men idag har det ett kärt syfte, för ikväll kommer Sara och Affe hem för att stanna en vecka, och det känns så roligt!
Det här är Sara som 9-åring. Det var nyss, och ändå så oändligt längesen…
18 juli, 2012 kl. 06:38
Ja visst går det svindlande fort, just därför gäller det att njuta av nuet och inte tro att det är sen man ska hitta tid. Tiden finns bara nu.