Eurovisionbubblan

Är sedan 1,5 vecka stationerad på volontärsuppdrag i Globen, inför Eurovision Song Contest. Jag hade väl nån ogrundad tanke att ligga lite lågt med den saken, men det är svårt… Inte minst för att det är en häftig och annorlunda upplevelse som jag gärna vill dela med mig av till min omgivning, och särskilt när en av lokaltidningarna uppmärksammar min närvaro här stort med bild och allt, på kultursidorna.


Jag sökte det här uppdraget därför att jag kunde. I tid råkade det mirakulöst nog sammanfalla med en NÄSTAN mötesfri period, och de möten som ändå fanns där kunde andra ta hand om. Medarbetarna på jobbet försäkrade mig om att de skulle hålla ställningarna, och – handen på hjärtat – tror jag inte skillnaden för dom är jättestor mot annars. Jag är inte särskilt närvarande ens när jag är hemma på ön, utan sköter mycket av jobbet på distans. Så även dessa veckor. Boendet kunde jag klara av utan särskilt stora kostnader tack vare släktingar i grannskapet, och käre maken uppmuntrade mig också, vilket helt avgjorde saken.

Jag är ingen Eurovision-nörd, som en del av dem jag träffar i den här bubblan. Jag har inte följt det slaviskt genom åren, och är ingen kalenderbitare. Men jag är intresserad, och tycker det är extremt bra underhållning. Den svenska mellon har egentligen fångat mig mer än Eurovision.

Främsta skälet till att jag sökte var att få vara en del av ett sånt här stort arrangemang och uppleva det från insidan. Arrangörskap i allmänhet är kul, och ett av såna här gigantiska mått får du inte uppleva om du inte själv ser till det. Jag såg det som “once in a lifetime”, och jag hade ångrat mig om jag inte försökt.

En sak kan jag lova. Jag ska aldrig mer förfasa mig över dåliga låtar, fula kläder och eventuell falsksång. Aldrig. Inte efter att ha sett vilket arbete som läggs ner på varje ton, varje steg, varje kameravinkel, varje söm. Vilken hängivenhet hos artister och deras crew, vilken tro de har på sitt eget bidrag, vilket evigt repeterande det är. Jag är djupt imponerad, och skäms i efterhand över den förmätna och nedlåtande inställning jag kan ha haft mot vissa låtar och artister genom åren. Jag ber så här efteråt och rakt ut i luften om ursäkt för det.

Tyck vad du vill om Eurovision. Men länderna med sina artister och delegationer förtjänar den största respekt, för att inte tala om arrangörerna med bl a Christer Björkman i spetsen. Syftena med tävlingen är bl a att på musikalisk väg ena Europa och samtidigt producera en förstklassig underhållning för dom som vill. Jag tycker de lyckas med båda delarna.

Semifinal 1 är klar, ikväll går semifinal 2. På lördag stora finalen. Titta, om du vill. Vem som vinner? Tja… Kanske Ryssland. Kanske Frankrike. Vi kan inte räkna ut Sverige heller, Frans låt sticker ut. Men min personliga favorit är en riktigt traditionell Eurovisionballad med ett tänkvärt budskap, framfört av en ung begåvad man som ser ut som Jesus och har en skön röst. Min röst går till Polen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.