I några dagar nu har vi haft en extra gäst här hemma, en pälsklädd dam. Zoya har bott hos oss medan husse och matte varit på minisemester. Såna här gånger märker jag hur jag saknar djur i huset. Klickandet på golvet, den viftande svansen, de blöta pussarna, de förväntansfulla ögonen, promenadskutten… Men var sak har sin tid, och det är mysigt att åtminstone få låna en jycke ibland.
