En kall nos och ett varmt hjärta

Så har hon åkt hem till sitt, lånehunden Greta. Över en vecka har hon bott hos oss medan husse och matte varit på semester. En stor varm dalmatinerkropp, med sammetslena öron, oändligt tålamod och massor av skutt i benen när det var promenaddags. En riktig vakthund, som inte tillåter NÅGON – vare sig människa eller djur – passera synfältet utan att hon signalerar högljutt. Tidningsbudets ankomst har annonserats varje tidig morgon…

Varje morgon har vi gått 3-4 km över stock och sten, i upp- och nedförsbackar. Jag har fått komma ut och njuta av hösten när den är som vackrast, något jag inte hade gjort utan Greta. På eftermiddagen har det varit lekstund, då har vi gått iväg ett stycke till en öppen plats, där vi har lekt, busat, kastat boll och pinnar.

På kvällen har hon och jag hängt tillsammans i tvåsitssoffan. Jag har fått en halv sits, och Greta har haft 1,5…

Det har varit en trevlig vecka. Jag saknar våra hundar då och då, men var sak har sin tid. Att låna en hund då och då är perfekt, då får jag min dos av hundpussar, lena pälsar, bedjande blickar, viftande svansar, frisk luft och promenader.

Hej då Greta, tack för nu!

 

 

2015-10-25 15.52.11

2015-10-25 14.19.39

2015-10-24 19.23.06