Det är intressant det där med avtryck du gör som medmänniska… För ett par veckor sedan blev jag ju intervjuad av Clara Löfvenhamn på Bossbloggen. En av de saker vi pratade om – det blev mycket på den där knappa timmen, be sure! – var just detta med att göra avtryck. Jag tycker det är varje människas skyldighet att komma ihåg att omgivningen tar intryck av ens närvaro.

Sändare och mottagare

Allt du gör och säger uppfattas av din omgivning. HUR det uppfattas beror på både sändaren (du) och mottagaren (omgivningen). Du kan aldrig ansvara för mottagaren, hur ditt budskap tas emot beror på dess förväntningar, förutsättningar, erfarenheter och mycket mer. Det du däremot kan ta ansvar för är vad du sänder ut. Vad du gör och hur du agerar kan få människor på andra tankar. Kanske vill de bli som du, kanske vill de göra som du. Då är det viktigt att du gör bra saker!

Och det du säger är viktigare än du tror. Det du kan uppfatta som något du bara kastar ur dig, några förflugna ord, kan förändra livet för en människa. Tänk då, så viktigt det är vad som kommer ur din mun, vilket avtryck du lämnar!

Till och med ditt utseende gör avtryck. Går du omkring och ser bister ut gör du avtryck. Har du ett litet leende på läpparna, gör du också avtryck. Vilket av dessa vill du förknippas med?

En som gjorde avtryck hos mig

Själv har jag tagit intryck av många människor genom åren som gjort avtryck i mitt liv. Jag ger gärna ett exempel;

Någon gång i början av 1990-talet var jag på en utbildning med mitt dåvarande jobb. Kursledaren tog mig åt sidan efter ett grupparbete. Hon la handen på min axel, såg mig djupt i ögonen och sa mycket övertygande: ”Du är väldigt konstruktiv, Maria. Fortsätt vara så där konstruktiv!”.

Efter det har jag alltid trott att jag är en konstruktiv person. Jag har levt och agerat som om jag vore det. Hennes ord la sig i mig som en positiv tyngd och blev en sanning. Jag ÄR konstruktiv, och även om jag inte var det innan hon sa det till mig, så blev jag det av bara farten efter hennes ord eftersom jag trodde på dom. I någon mening förändrade hon mitt liv, åtminstone påverkade hon det starkt eftersom jag har efterlevt hennes ord. Sannolikt vore jag en lite annorlunda person om hon inte tagit mig åt sidan den där dagen för sisådär 25 år sen.

Jag försöker verkligen själv att tänka på det här, men ibland glömmer jag. Ibland går jag omkring med en sur och bister min. Ibland kastar jag ur mig saker jag inte borde säga. Ibland avstår jag från att säga det där positiva till den där personen. Men jag försöker verkligen, och jag tänker på det ofta. Jag är verkligen en viktig del av mina medmänniskors omgivning.

Och vet du vad? Det är du också!