Jag hade bestämt mig för att mitt blogginlägg i dag skulle handla om att slumpen inte finns utan att det som händer en och som man kan beteckna som slump oftast är sånt som är meningen. Ibland märker man det inte, men när man märker det kan man ibland se det som en konstig tillfällighet.
Jag tror inte på tillfälligheter, utan att det som sker har en mening. Lite provocerande för somliga ibland.
Just som jag hade bestämt det, läste jag min vän Pias senaste blogginlägg som handlade om just detta. En tillfällighet? Inte alls. Det råkade bara vara så att jag märkte det.
Jag snubblade för någon vecka sedan över företaget Holy Lama, som säljer ekologisk, naturnära hudvård. Jag blev nyfiken och var in på deras hemsida för att titta. Det blev också en beställning av lite hudrengöring m.m.. Dagen efter, eller om det rent av var samma kväll, får jag ett mycket personligt och trevligt mejl från Monica som driver företaget, där hon tackade för beställningen och påminde om att det var nyårshelg och att det därför kunde dröja någon dag extra för mig att få paketet.
Eftersom jag gillar sånt, personliga hälsningar och den nära kontakten, svarade jag och tackade för att hon tagit sig tid till just det. Vi fick omedelbart en god kontakt, jag liksom gillade henne skarpt på avstånd.
I går kom paketet, med ett ljuvligt innehåll. Hon hade dessutom packat ner en liten extrapresent som jag inte beställt. Återigen skrev jag ett mejl för att tacka. Då råkade hon nämna att hon förutom att göra detta, också har en resebyrå, Monica Travel. Det visade sig att hennes specialitet är skräddarsydda resor, och särskilt sydostasien, bl.a. Malaysia.
Jag har just läst ut ”bärböckerna” av Eva Swedenmark och Annica Wennström, där en av huvudpersonerna startar en resebyrå med specialitet skräddarsydda resor. Mitt och käre makens favoritresmål är Malaysia, vi reser dit för tredje gången om en dryg vecka. Vi har också diskuterat om det inte måste bli sista gången, för det börjar bli så dyrt och krångligt. Vi har försökt att leta på nätet efter billigt boende för att kunna resa dit reguljärt, men det är jättesvårt när man inte har lokalkännedomen och kunskapen.
Nu har jag hittat en person som är specialist, så nu kanske det inte måste bli sista gången vi åker just dit.
Slumpen? Tillfälligheter? Nix. Jag var bara redo, eller hur dom brukar säga!
19 mars, 2010 kl. 08:50
lart mycket
8 januari, 2010 kl. 21:48
Hej!Ja det ena ger det andra och det gäller att ta sig tid och ibland undrar jag om det inte lite har med mognad och att göra…att vi värdesätter och förstår mera …….?
Vill önska dej härliga dagar i värmen jag har själv varit i Malaysia,var i Singapor i 14 dagar och då hyrde vi en hyrde taxi"man" som körde oss runt och bla besökte vi Kukup(Ja det hette så….).Det är ett minne som inte försvinner.Där åt jag den godaste fisk jag nånsin ätit!Och att vandra på bygatan med husen pålade i vattnet.Och se in i de välstädade,fernissade och rena hemmen var oförglömligt.Vi fick en rundtur bland fiskodlingarna också!Besökte också en familj ute på landet och fick se hur dom försörjde sig.Förstår att ni återvänder dit!
Och lycka till med katten!
Om vi inte hörs så koppla av och njut ordentligt!
Kramar Kajsa
7 januari, 2010 kl. 20:30
Maria jag kan bara hålla med, jag tror att man är redo är en förutsättning för det mesta, för att alls kunna vara tillgänglig och mottaglig.
Men slumpen tror jag ändå inte på, jag tror det som sker har en anledning och att vi själva är med och påverkar ganska starkt.
Precis som vi själva säger i andra sammanhang " …det ena ger det andra"…
7 januari, 2010 kl. 19:29
Ja, man ska nog vara till hands. Dock är en förutsättning för det att man är redo, annars är man heller inte tillgänglig.
Välkommen hit Carina, kul att se dig här!
7 januari, 2010 kl. 19:19
Hej Maria, jag hittade dig och din blogg hos Annika. Visst är det så! Allt slängs inte framför ögonen på oss, men om vi ser efter själva, om vi vågar själva, så har allt en mening, det finns av en anledning, något som är den lilla pusselbit som tar oss vidare, som ger en förklaring eller insikt.
Men jag tror inte att man kan vara passiv och vänta, man måste – precis som när det gäller allt annat – vara med, finnas till hands.
6 januari, 2010 kl. 18:52
Om alla vore så öppna för det här resonemanget som ni är, så vore världen en ännu bättre plats!
6 januari, 2010 kl. 18:29
Härligt, och jag tror att det handlar om att vi är öppna och vågar…Kram och så härligt det låter med en resa.
6 januari, 2010 kl. 18:06
Ja, jag är av den fasta tron att det finns en mening med allt, och precis som Du säger så kommer det till en när man är redo.
Det ena leder till det andra och till slut så är allt bara så solklart!
6 januari, 2010 kl. 18:03
Gäller kanske bara att våga lita på att livet styr en i rätt riktning.
Kul att du vill följa min blogg!
Kram
6 januari, 2010 kl. 16:58
Börjar man nysta i en tråd kan det komma fram spännande saker. Men jag tror framför allt att det är som du säger – allt finns redan där, det gäller bara att se det, att vara redo.