Hela helgen har tillbringats hos gamla mormor där Kerstin och jag har
sorterat och klistrat in foton. Vi har vandrat genom släkten från
slutet av 1800-talet till nu. Arbetssamt och kul!
Hela helgen har tillbringats hos gamla mormor där Kerstin och jag har
sorterat och klistrat in foton. Vi har vandrat genom släkten från
slutet av 1800-talet till nu. Arbetssamt och kul!
© 2023 Maria Björkman — Drivs med WordPress
Tema av Anders Noren — Upp ↑
4 januari, 2010 kl. 10:23
Kul att vårt arbete har inspirerat! Det är meningsfullt, och jag tycker vi har en skyldighet mot våra barn att berätta historien om deras rötter och bakgrund. Det här är ett sätt.
3 januari, 2010 kl. 20:58
Å vad roligt! Jag har en hel pärm med gamla fotografier från början av 1800-talet som jag fått av min pappa, där han skrivit vem det är, födelsedag och dödsdag. Många oerhört vackra fotografier.
Tog fram dem när jag sett "Maria Larssons eviga ögonblick".
Kram min vän!
3 januari, 2010 kl. 20:22
Så underbart när sånt blir gjort.Min mamma är död sen några år och hon hade sån ordning på sina kort och visade dom ofta och berättade.
Det känns skönt att ha det så.Tänker på mina kort,där de flesta ligger i datorn och vill bli skickade till framkallning.Har en specialmapp med favoritkort…ATT FRAMKALLA!Men när!
Och sen i album……!Önskar dej en härlig fortsättning på året och tack för dina kommentarer.
Kramar Kajsa
3 januari, 2010 kl. 18:16
Jag säger precis som Ingrid. Jag har gamla fina fotoalbum, foton tagna på ateljé, men inget finns skrivet och jag vet inte vem det är. Mormor och mor hade dålig kontakt och jag fick ta hand om en kartong med album och kort när mor dog. Mor hade aldrig visat dem för mig. Nu finns det ingen att fråga.
Mormor kom från en så kallad fin släkt och gifte sig med smeden på slottet. Alla dessa fina kort kommer inte från den miljön där jag var som liten hos mormor. Det hade varit roligt att veta.
Nu önskar jag dig ett bra 2010.
Kram Viola
3 januari, 2010 kl. 18:06
Jag måste fråga min mamma vad som hände med alla bilderna som fanns i en stor träbytta i hennes barndomshem… Som små älskade mina syskon och jag att titta på dem.
3 januari, 2010 kl. 16:57
Så klokt att ta vara på gamla mormors kunskap om fotona, ofta är det försent att få hjälp med dem är man sitter där och försöker sortera.
Hur många gånger har man inte ångrat att man inte frågade medan det fanns någon att fråga.
Kram Ingrid
3 januari, 2010 kl. 16:52
Det är så kul med gamla foton, och tänk så mycket som finns där i vår historia…Kram