Det är inte alltid det går framåt

Jag virkar på ett yogamattefodral i mochilabag-teknik sen lååång tid tillbaka. Eftersom det är ett långtidsprojekt så har jag också gjort andra saker emellan.

Men så kom en period då jag ledsnade – ovanligt för mig faktiskt när det gäller virkning, där brukar lusten hålla i sig – och arbetet blev liggande. Och liggande, och liggande. Hade det varit vilket annat arbete som helst så hade jag valt att lägga ner det till slut, men det här är så speciellt och unikt, och nerlagt ett så oräkneligt antal timmar på att jag bara inte kan göra det. Jag skulle ångra mig.

Länge har jag gått och sagt mig själv att nu MÅSTE jag plocka upp arbetet igen. Jag har till och med förbjudit mig själv att påbörja något annat innan det här är klart (hör du min inre monolog?). Med påföljd att jag har haft paus i virkandet ett tag eftersom jag inte fått tummen ur!

Men nyligen hände det – jag tog fram den. Granskade – inte lång bit kvar alls på kroppen, och sen är det ”bara” en lång rem samt en snodd som ska förfärdigas. Jag tyckte den såg lite ojämn ut och att jag kanske virkat lite hårdare den sista decimetern, men la inte så stor vikt vid det, tänkte att det nog jämnar till sig. Och satte ny fart. Äntligen!

Men. Efter några kvällars virkande framför TVn, så tvingas jag konstatera att så HÄR kan den inte se ut! Om jag nu äntligen ska göra färdigt min unika och personliga skapelse som ska användas framöver kan den inte vara så här skev och ojämn längst upp, det skulle gräma mig i resten av mitt liv!

Jag fattade det ändå rätt svåra beslutet att riva upp ett par decimeter. Du som har virkat i den här tekniken vet nog – eller kan föreställa dig – att en mochilavirkning river man inte bara upp hur som helst. Garnerna riskerar trassla sig när de kommer tillbaka ut i frihet som krulliga nudlar, och man måste ta centimeter för centimeter och ha en bra strategi för hur man hanterar garnet vartefter. Alltså – vi pratar här om att repa upp i princip maska för maska, och rulla upp garnet vartefter på nya rullar! Och många maskor är det…

Det blir några varv varje kväll. Varv som jag mödosamt knåpat ihop under tidigare kvällar.

Och virkning som ska vara en avkoppling… Men attans, vad nöjd jag kommer att vara när den är klar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.