Så har man (jag) klarat av den första arbetsdagen efter en lång härlig semester. Gick bra. Trots allt var jag rätt förberedd, och jag har bestämt mig för att låta den här veckan bli som den blir. Eftersom medarbetarna varit igång både en och två veckor före mig, fanns det sånt som så att säga bara legat och väntat på att jag skulle komma tillbaka. Det ska respekteras och bemötas.
Dessutom är vi mitt uppe i en förändring då en medarbetare är på väg att sluta, och det kräver också sitt.
Tidningarna är just nu fulla av tips på hur man behåller semesterlugnet när man är tillbaka på jobbet. Semesterlugnet kan du aldrig behålla, det behöver vara förbehållet semestern. Vad ska man annars längta efter? Däremot kan du använda den känslan som semesterlugnet har gett dig, och försöka återskapa den så ofta som möjligt.
Det kan man göra genom att meditera. Genom att utöva yoga. Genom att vara generös med egen tid då man gör dom där sakerna som är bra för en. Låter för bra för att vara sant? Ånej, det går. Inte alltid, alla dagar, jämt. Men allra oftast, om du ger dig DEN på det!
Namaste!
18 augusti, 2009 kl. 18:58
Men Pia – du som är så ung kan väl inte hävda något med ålderns rätt!
Härligt Annika – jag unnar dig verkligen känslan. Försök behåll den för allt i världen, så länge som möjligt!
18 augusti, 2009 kl. 08:44
Jag känner mig lugn och samtidigt full av energi. Utvilad helt enkelt! Men det blir en tuff höst och även här ska det sparas…
17 augusti, 2009 kl. 21:01
Ju äldre man blir ju lättare blir det att bibehålla en skön känsla även när man återgår i vardagslivets lunk..
Inbillar mig att det är klokhet i kombination med att man lyssnar bättre på sin kropp och själ än tidigare.
Så visst går det!
Kram