När jag var liten drömde jag om att bli lärare. Jag beundrade min lågstadielärare alldeles väldigt, tyckte hon var det fräckaste som fanns. Tänk att kunna så mycket, och därmed kunna hjälpa andra med att skaffa sig kunskaper! Jag visste att jag var gjord för det. Jag testade mina talanger på Anette, min bästa kompis. När vi lekte skola vill jag minnas att jag alltid skulle vara lärare, och hon min stackars hårt prövade elev. Jag kommer faktiskt ihåg att jag gjorde små egna läroplaner. Herregud.
Sen vet jag inte riktigt vad som hände, för någon lärare blev jag ju aldrig. Men jag kan med gott samvete säga att jag har en pedagogisk ådra, och tycker det är roligt med pedagogiska situationer. Det är kanske inte för inte jag i dag arbetar med folkbildning och organisationsutveckling, vad vet jag?
Vad ville du bli när du blev stor?
😀
Vad härligt att läsa om ditt drömyrke!
Själv har jag aldrig velat bli lärare, men fått instruera, lära upp och numera undervisa andra på nästan samtliga mina arbetsplatser.
Jag har alltid fått höra: ”Du är så pedagogisk. Du borde bli lärare!”
På det har jag alltid svarat: ”Nä! Jag har ingen lust att ställa mig framför en grupp ointresserade barn/ungdomar som inte vill vara där. Ska jag bli lärare får det bli någon slags ”internutbildning” på något företag eller något. Dit folk kommer för att de vill ha av den kunskapen jag besitter.
Och den chansen fick jag! Av ABF! 🙂 När jag fick bli en av era cirkelledare. Och det var jättekul, det i sin tur förde mig dit jag är idag. Spanska (svenska- och engelskalärare också, faktiskt) på Solbergaskolan.
Dock är detta inte mitt ”kall”, men det har varit otroligt lärorikt, spännande och utvecklande!
Du är ju så bra på det du gör hos oss på ABF, synd bara att intresset för att lära sig just nu är så lågt. Men det vänder!