I helgen var det dags igen – vi som hade möjlighet samlades hos lillasyster och svåger på Själagott i Fardhem för att umgås, äta och – inte minst! – fajtas i en femkamp! Varje år sedan de blev gotlänningar har vi tillsammans med övrig familj och vänner varit inbjudna till denna viktiga händelse. Den som vinner kampen blir Fardhemsmästare, och föräras en klädedräkt (nåja, en målad jutesäck) och svärdet med inbrända initialer som vandringspris.
Men huvudsaken är egentligen samvaron, en hel eftermiddag och kväll i avslappnat och kravlöst sällskap. Samtalsämnena tryter sällan, och den här gången var släktforskning och att vi i rakt nedstigande led är släkt med Gustav Vasa ett omfattande samtalsämne!
I år stannade mästartiteln hos Simon, som alltså vann även förra året. Själv kom jag på en hedervärd delad andraplats, minsann. Det KAN bero på att vi inte var så många deltagare den här gången, konkurrensen var begränsad…
Fardhemskampen är en kul tradition, en energipåfyllnad är det att få träffa nära och kära.
