Påskhelg = mycket ledighet = tagit mig i läskragen lite grann. Jag gnölar ofta över att jag ”aldrig” hinner läsa böcker, som är mitt största intresse och min bästa avkoppling. Tycker synd om mig samtidigt som jag omöjliggör för mig själv genom att ständigt fylla på med andra göror och måstor som ska vara färdiga först, innan jag kan slå mig ner med en bok. Så otroligt dumt offertänkande!

Nåväl, nu har jag lånat en bok av en medarbetare, ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” av Jonas Jonasson. Jag kan inte sluta läsa, det är en av de mest annorlunda, roliga och – faktiskt! – lärorika böcker jag läst. Den är skriven med ett underfundigt språk med humorn som ständigt underliggande faktor, den är lättläst och utgör en helt galen och osannolik berättelse. Boken är skriven med två parallella handlingar, i den del som handlar om huvudpersonens liv får man lära sig lite smått och gott om världshistorien de senaste hundra åren.

Jag skulle vilja säga att berättelsen är en smula besläktad med ”Forrest Gump”, där han – helt ovetande – påverkade historiens gång. Lite så är det även för den förtjusande farbrorn Allan Karlsson.

En episod i påsktider: Allan minns tillbaka hur hans far på 1910-talet från Ryssland underlät att skicka hem pengar till den fattiga familjen, i stället skickade han bara ett pråligt påskägg som någon som hette Fabbe hade gjort. Och hur kunde Fabbe heta Carl i förnamn, det lät ju inte särskilt ryskt. Ägget såldes senare till en lokal grosshandlare som nog insåg dess värde, och gjorde ett rejält kap.

Jag har kommit lite mer än halvvägs i boken, och kommer att läsa ut den i påsk. Sen ska jag sätta den i händerna på käre maken, som MÅSTE läsa den. Och jag vill faktiskt rekommendera den å det varmaste även till mina läsare här… God läsning!