Gästbloggare: Jan Karlsson!

Jan skickade en text till mig och undrade om jag tyckte den platsar på min blogg. Svaret är att alla texter platsar på min blogg, så länge de inte är kränkande eller uttrycker åsikter som går stick i stäv med min syn på mänskligheten och min värdegrund (och här handlar det inte så mycket om mänsklighet, utan snarare hundlighet…). Hur som helst blev jag glad över att bli kontaktad och att få hans text. Så här presenterar sig Jan:

Metallarbetare i Olofström och Socialdemokratisk ombudsman på Gotland, detta tog nästan 40 fina år av mitt liv. Sedan 20 år är min främsta hobby att dansa swing. Lena och jag dansar på dansläger över hela Europa. Tidvis har Lena tagit tjänstledigt från arbetet så att vi inte behövt åka hem mellan evenemangen. Som pensionärer fortsätter vi samma resande.

”Lena” som omnämns ovan, har redan gästbloggat här hos mig, hennes inlägg kan du läsa här. Känn dig välkommen till min blogg, Jan!


”Vår käre ledare”, så brukade kommunistländerna benämna sina presidenter.

Vår ledare heter Axel, han är både ansvarstagande, kärleksfull och krävande – en god ledare helt enkelt. När vi reser med husbilen vill Axel – kräver är mera riktigt – att sitta i passagerarstolen fram. Han vill ha stolen själv men Lena kan få tillstånd att sitta där om hon håller sin högerarm så att han får stöd och kan se ut då han så behöver, halvliggande på armstödet

Vi är på väg upp till Grossglockner, när vi kommer över tvåtusen meters höjd är det dåligt med syre i luften, fel temperatur, fel lufttryck och fel luftfuktighet, motorn tappar kraft och det är svårt att hålla varvet uppe på turbon. Jag suckar och jobbar med växellådan – Axel ser förebrående på mig. Men så kommer vi då i alla fall ända upp på nästan 3000 meters höjd. När vi stannar under längre resor så är rutinen sådan att Axel kommer till förarplatsen, vi skall stiga ur bilen där och han skall kontrollera platsen. För undvikande av skada så ber jag honom vänta tills jag har hunnit ut, inget farligt i sikte så kommer han och inspekterar, så gör vi även här uppe på berget.

Vi har en spiraltrappa upp till en  platå för utsikt, vi skall upp där alla tre, det är inte mycket folk och Axel går därför lös, han tar täten. När Axel springer i trappor så travar han, en fot, ett trappsteg, en underbar teknik han rinner snabbt uppför såväl som nerför. Halvvägs upp säger Lena ”det är för kallt, jag går tillbaka” tio sekunder senare ser Axel sig tillbaka, han stelnar till ”helvete det saknas en”. Han ser på mig, han vänder sig uppåt och neråt igen men Lena är borta.

Nu fattar han ett blixtsnabbt beslut och vänder. Han formligen rusar nerför.  Samma snabba och eleganta stil på nervägen och nu fortare än någonsin, Lena har precis hunnit in i bilen när Axel tar sista trappsteget och kan se sig omkring. Nu har han bekymmer, blåsten gör att han inte kan spåra henne. Han rusar ut på parkeringsplatsen, snurrar runt, kollar, ser henne inte. Han svär igen, jo jag ser alldeles tydligt hur kraftuttrycken forsar fram i hans hjärna, han är irriterad på gränsen till förtvivlad, flocken har inte begripit att man sluter upp bakom sin ledare och nu har en försvunnit! Han tvekar lite men fortsätter mot infarten till parkeringen. Kommer han utanför parkeringsplatsen så kan det bli farligt, vägen är mycket brant och ”diket” minst 50 meter djupt, jag har naturligtvis ropat på honom men det gäller att hitta den bortkomna Lena. Det kommer bilar, folk försöker att fånga honom vilket är lönlöst. Vid mitt andra rop ”Axel” ser han mig och vänder ”vi går hem” ropar jag och han springer snabbt mot förardörren. Jag öppnar och där är Lena. Han har samlat sin grupp igen.

Idag behövs den gode ledaren mer än någonsin i politiken. Den goda politiska ledaren förmår att lyssna till bekymrade människors åsikter, väva samman oro och idéer och lägga förslag som både de där nere (i Hoola Bandoolas ”Keops Pyramid”) och de där uppe kan arbeta för.

Jan


Vill du veta mer om flockledaren Axel? Jag kan avslöja att han så småningom kommer med sitt eget inlägga här på bloggen!

Lämna en kommentar