Äntligen är adventshelgen här. Lika efterlängtad varje år, eftersom jag i slutet av november är mer död än levande mest på grund av det kompakta och mördande mörkret. Fram med ljusslingor, ljusstakar, stjärnor, bjällerklang, glögg, granris och dörrkransar. Det jagar inte bort mörkret, men gör det mer uthärdligt.
Missförstå mig inte – jag gillar mörker. När jag ska sova. Men när jag förväntas vara vaken, behöver jag dagsljus.
Redan i fredags lättstädade käre maken och jag, och adventspyntade. I dag njuter vi första advent med glögg och ledighet, och tindrar ikapp med vår belysning. Välkommen på ett titt hemma hos oss!
Lämna ett svar