Förra helgen var jag iväg på steg 5 i min 200-timmars lärarutbildning i yinyoga. Det är ett underbart inslag i min tillvaro, något som förändrar både mig och inriktningen på mitt liv tror jag.
Yogafilosofi
Utbildningen är omfattande, och den här gången ägnade vi oss uteslutande åt yogans filosofi baserad på Patañjalis Yoga sutras. En samling urgamla texter som förklarar yogan. Förutom vår egen lärare hade vi förmånen att få två halvdagar med Mr. Govind Radhakrishnan, en indisk man numera boende i Danmark. I det närmaste självlysande satt han framför oss i flera timmar och berättade om olika filosofiska system. På det mest självklara sätt hade han svar på alla våra frågor, och vände våra fyrkantiga och västerländska resonemang till något som på ett vidunderligt sätt föll på plats i det yogiska tankesättet. En sån person skulle jag vilja ha med mig dagligen, för att påminna mig om vad som är viktigt, och hur enkelt somligt ter sig om en har rätt förhållningssätt.
Yoga är ju så mycket mer än rörelser på mattan. Däremot är dessa rörelser en inkörsport till resten av yogan för många, och så var det för mig. Det väcker per automatik en nyfikenhet på resten.
Förnöjsamhet
En uppgift vi fick under den här delen av kursen var att hitta något område inom den yogiska åttafaldiga vägen som vi önskar att själva fokusera på. Jag hittade tre:
Ickevåld (ahimsa) – jag vill inte längre göra våld på mig själv.
Sanning (satya) – jag vill vara så sann mot mig själv och omvärlden jag bara kan.
Förnöjsamhet (santosa) – jag strävar efter en förnöjsamhet i det som är.
Det där med förnöjsamhet är intressant. Ur min utmattning föddes en stark längtan efter just förnöjsamhet. Lugn. Det behöver inte betyda att vara nöjd och slå sig till ro. Det handlar om vila och tacksamhet i det som är.
Smaka på ordet: FÖRNÖJSAMHET. Visst smakar det bra?
Lämna ett svar