Kan ni tänka er, jag ska sommarprata i radio!
Ja, inte i riksradion förstås, utan i lokalradion. Sommarpratare i Radio Gotland. Men ändå!
Först tänkte jag: hurra! Sen tänkte jag: men hallå – jag??? Därefter tänkte jag: äntligen får jag visa vad jag kan, och breda ut mig! Efter det tänkte jag: hjälp!!! Slutligen tänkte jag: ha! Det här är väl ingen match!!
Jag fick ramarna – så många låtar, så många minuters prat. Nu började prestationsångesten sätta in. Åtta låtar. VAD SKA JAG VÄLJA?? Det går ju inte att bara plocka ut åtta låtar hur som helst. De måste betyda något, säga något. Om mig, om vem jag är. Sen en massa prat. Ingen konst alls, jag har som har så många ord.
Ha!
Konsten blev att hålla sig kort. Att hitta essensen. Att inte pladdra, utan prata. Då handlar det här ändå om bara en knapp timme, inklusive åtta låtar och två nyhetssändningar. Tänk de riktiga kändisarna som får sommarprata i P1, hur mycket de måste prestera!
Nåväl, i kväll har jag provpratat för käre maken, som satt med kritiska öron och tidtagarur. Jag har konstaterat att jag måste stryka en del. Men hellre det än att inte ha något att säga, är min enkla filosofi.
Lämna ett svar