Jag har skrivit om henne tidigare – i det här inlägget i november förra året – men gör det gärna igen. Min gammelfarmor Elsa lämnade jordelivet denna dagen för 31 år sedan, men hon lever i så hög grad hos mig fortfarande. Ja, inte bara hos mig vet jag, utan hos fler. Det kan rent av vara så att hon är en av mina skyddsänglar!
Hon var hjärtegod, farmor Elsa, och hon hade tid. När jag tänker på det känns det som om hon hade hur mycket tid som helst för mig när jag var barn!
Jag ville bara påminna om henne, och jag skulle vilja berätta för henne att hon fattas oss. Fortfarande. Jag är så tacksam att ha fått vara en liten del av hennes liv. Bilden är från någon gång runt 1910. Visst är hon fin!
Lämna ett svar