Släktträff

Mor Kerstin, undertecknad och morfars kusin Berit!

Som ni vet så släktforskar jag. Och i kölvattnet av det arbetet så händer det ibland roliga saker!

Släktträff

Att släktforska är inte enbart att umgås med dom som levt tidigare, det händer också att en utvecklar relationer med levande släktingar. Just detta hände i fredags, då jag fick träffa min morfars kusin Berit! Eftersom jag är lyckligt lottad och har växt upp med äldre släktingar som har berättat mycket, har jag som barn hört talas mycket om Berit, som är ungefär jämngammal med min mor och umgick mycket med henne som barn. Jag har även sett åtskilligt foton på henne som flicka. Vi lär ha träffats när jag var bebis…

Men så är det ju det här med sociala medier, som gör att en kan återuppta och vårda relationer på ett sätt som skulle varit svårare annars. Berit och jag följer varandra på både Facebook och Instagram, och så har vi börjat prata med varandra. Nu visade det sig att hon med delar av sin familj skulle besöka Gotland en vecka, och då fanns ju helt enkelt inga alternativ. Vi måste ses!

Sagt och gjort – i fredags kom Berit och hennes man Roger till Fardhem där mor bor. Med sig hade hon fotoalbum och minnen, och eftermiddagen bara flög iväg! Vi bytte fotografier med varandra, och Berit berättade mycket minnen. det blev några garv mellan henne och Kerstin när gamla barndomsminnen och ungdomssynder kom upp…

Ett råd till dig om du är det minsta intresserad av din släkt – underskatta inte det dina släktingar har att berätta, deras minnen! Ta vara på dom, minns dom, skriv gärna ner dom. Det du kan tycka är banalt, är ändå en pusselbit och ett pyttelitet stycke historia om din släkt. I dag är jag så glad för alla berättelser jag har fått, som kan sammanfogas till en bild. Jag drömmer om att någon gång kunna trycka en bok med bilder, släktträd, berättelser och  minnen.

Så tacksam för den här eftermiddagen, som gav energi och kraft. Suget efter att fortsätta granska bilder, skanna in dom och foga dom till släktforskningsprogrammet samt pränta ner minnen kom tillbaka. Nu har vi en inbjudan till Umeå, vi får väl se om vi kan förverkliga det också någon gång framöver.