Av olika skäl råkade Bosse och jag ha tillgång till en s.k. ”bondestuga” den här helgen. Jag går inte in på varför, det är ointressant. Vad en bondestuga är går jag inte heller in på, men det är helt enkelt ett hus man kan hyra.

Bondestugan ligger vid Husken, Puttersjaus på norra Gotland. Mitt i barrskogen! Åtta bäddar (!), braskamin, altan med grill, diskmaskin, alla bekvämligheter.

Vi avreste från Visby fredag eftermiddag, och började vistelsen med lite kaffe och korsord på altanen. Därefter långpromenad ut på Husken, sagolikt vackert. I dag har vi varit till Smöjen, en udde med vindkraftverk och gamla kalkbrott och kalkfabrik. Vilket ställe, vilken strand, vilken natur! Kargt och rikt på en gång, svårt att förklara. Om man ska bli religiös, blir man nog det på en sån plats, inbillar jag mig. Det som hände med mig när jag var där, var att jag drabbades av en otrolig lycka över att bo på en sån här plats på jorden!

Den som händelsevis har läst Håkan Östlundhs deckare vet att ”Dykaren” utspelar sig delvis här. Ruggig sak, kan jag avslöja. Den som inte har läst hans deckare, har faktiskt en upplevelse kvar. Anna Jansson och Mari Jungstedt är dom som brukar nämnas när det gäller gotlandsdeckare, men Håkan Östlundh är lite orättvist bortglömd. Läs honom, han finns på bibblan!

Senare på eftermiddagen bevistade vi en konsert med Gotlandsmusiken, i dagarna högaktuell (se mitt blogginlägg i går). En härlig konsert i en liten lokal, med totalupplevelse. Extra krydda för mig personligen blev att mitt debattinlägg i går var så otroligt uppskattat av grabbarna. Tänk att en så liten sak betydde så mycket! Jag förärades till och med en blomma efter konserten av en av boysen, som tack. Jag är djupt berörd av allt detta.

Nu är vi tillbaka i stugan. Bosse lagar mat, och har tänt i braskaminen. Jag har en GT inom räckhåll. Om någon timme bjuder Oldsberg på en ny gäst i ”Här är ditt liv”.

Jisses, så gott livet är att leva!