Resultatet är det viktiga, inte vägen dit

Det finns mycket Jante i världen. Jantelagen ni vet, som handlar om att en inte ska tro att en är något, och som nog i själva verket bygger på ren och grön avundsjuka. Jag har förstått att Jante spökar lite runt min person också, och att det finns en del synpunkter här och där på vad jag gör och hur jag gör det. Det handlar ofta om att jag inte är på plats där jag “borde” vara, ett fenomen som inte är särskilt konstigt för en som har flera olika arbeten och uppdrag och flera platser att utföra dem på. Det spelar ingen roll om jag far som en skottspole och jobbar arslet av mig när jag jobbar och att jag presterar goda resultat, nej synpunkterna finns där ändå. Jag är ju nästan aldrig på kontoret! 

Sanningen är snarare att jag kanske inte är där alltid när alla andra är där. Sanningen är också att mycket av mitt arbete inte kräver att jag utför det precis på DET kontoret. En annan sanning är att jag finns för medarbetarna på ett för dom relevant sätt, och att jag de facto har ett halvtidsarbete och ett politiskt uppdrag som kräver nästan heltid för att göra det bra. Dessutom försöker jag leva ett liv, samtidigt. Jag presterar bäst om jag får arbeta när jag vill, på den plats jag just då befinner mig. Det kan till exempel betyda att jag sitter i sängen i flera timmar på morgonen med dator och padda och läser in mig, skriver, åtgärdar mejl, konsumerar nödvändiga nyheter etc. Jag kan ibland få mer gjort ett par timmar där, än under en hel dag på kontoret. Det kan också betyda att jag arbetar under semestern, bara för att jag får lust och kommer på något bra. I gengäld kan jag gå till frissan eller resa bort under det som andra kallar arbetstid. 

Min arbetstid är ytterst flytande.

Jag är i grund och botten en fri själ, och har svårt att stänga in mig i ramar, normer och måsten som jag inte själv satt upp. Kräver struktur, men det behöver vara min egen. Andras strukturer är sällan jag passar in i, det är nog därför jag alltid omprövar, ifrågasätter och undrar vad meningen är när jag gör saker andra bestämt. Jag behöver verkligen göra på mitt sätt, efter mitt huvud! Det är också först på senare år jag kommit på det, eller rättare sagt kunnat formulera att det är så. Det ligger inte för mig att gräma mig, men om jag skulle göra det för något så är det att jag inte kunnat formulera det mycket tidigare, för typ 20 år sen eller så. Å andra sidan är jag glad för min egen skull att jag kan göra det nu, medan jag i bästa fall har en massa liv kvar att leva!

I mitt ledarskap har jag alltid resonerat som så, att bara var och en gör det hen är ålagd så gott hen kan så räcker det och jag är nöjd. Jag bryr mig om resultatet, inte vägen dit, och jag lägger mig sällan i HUR eller VAR saker blir gjorda eller NÄR, bara det sker i tid. Alla människor klarar inte att bli ledda på det viset utan behöver ett ledarskap som berättar tydligt på vilket sätt arbetsuppgifter ska utföras. Såna personer och jag passar inte riktigt ihop, den typen av ledarskap är jag dålig på och det gäller även när jag leder mig själv. Jag är en jävel på att utföra det som krävs, men jag måste få göra det när jag vill, var jag vill, där jag vill och på mitt sätt. Annars blir det faktiskt inte bra.

Jag tänker fortsätta skapa resultat på mitt eget sätt. Så – nu var det sagt.

One thought on “Resultatet är det viktiga, inte vägen dit

  1. Så orättvist att “döma” någon som inte alltid fysiskt är på plats. Som om alla som jobbar 9-5 och dessutom PÅ kontoret, ALLTID presterar och levererar då?
    Skulle inte tro det…!
    Nä, ni som gnäller; fundera på hur det skulle kännas att unna och beundra istället!

  2. Jag fungerar precis som Du Maria, och har man dessutom en dygnsklocka i kroppen som inte väcker en ordentligt förrän efter lunch så är det lite knepigt. Önskar att jag hade ett “friare” jobb.
    Jag hade gärna haft Dig som chef ?
    Stor påskkram ?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.