På – om inte allmän så i alla fall Saras – begäran visar jag här upp min nygamla hårfärg. Bort råttfärg och mesighet, välkommen färg och glans!
Jag har nästan alltid i omgångar varit rödhårig, och anser att jag borde fötts så. Jag passar i det (enligt mitt eget förmenande), och därför ser jag inget fel i att hjälpa naturen på traven lite. Nu syns det inte riktigt på den här bilden, men såsom nygjort är det i onaturligaste och rödaste laget. Efter ett par tre tvättar brukar det liksom ”sätta sig”.
Kanske jag bör påpeka att bilden visar baksidan av mitt huvud…
29 maj, 2009 kl. 11:35
*Fnissar hysteriskt* – Jo, nu minns jag!!!! Du sov med papiljotter!! Vissa saker har man lagt lååångt bakom sig, den här erfarenheten var en sån grej. Att inte du har gjort det också!
27 maj, 2009 kl. 22:28
Men Maria, tänkt på att jag sov med papiljotter i skallen på den tiden för att få lite lockar… klart man är avundsjuk på dem som har det naturligt då… och Dina är så där lagom fint lockiga! Kram
26 maj, 2009 kl. 11:53
Pia – har du alltid varit avundsjuk på mina lockar?? Jag som avskydde dom som ung. I dag gillar jag dom dock!
Annika – jag VISSTE att du skulle leta efter mina anletsdrag i rufset, det var med tanke på dig jag gjorde förtydligandet 😉
Tack för snälla ord om färgen båda – det är nog för att jag trivs med den!
25 maj, 2009 kl. 20:57
Tack för förtydligandet – jag undrare just var dina ögon tagit vägen!
Jätte fin färg – reds have more fun…
25 maj, 2009 kl. 20:13
Du har alltid passat i rött hår… och detta är enligt min mening av bilden att döma en väldigt behaglig nyans av det röda. Och Dina lockar har jag alltid varit avundsjuk på! 😉