Erkänner – även jag spelar Pokémon Go. Eller försöker, åtminstone. Fattar inte allt, har liksom inte klickat på alla knappar och funktioner ännu, men har ändå lyckats masa mig upp till level 3 och fångat några små otäckingar. Samt jagat Pokémon Stops för att ladda bollar. Käre maken jagar han också, tro inget annat.
Nu vädrar jag emellertid morgonluft, för nu har bonusbarnbarn anlänt för en veckas vistelse, och jag har redan lärt mig nya knep. Femtonåringen har dessutom lyckats locka hit flera stycken, till vår balkong!
Jag tror nästan vi måste ordna en Pokémon Go-cirkel i ABF i höst…
När jag stod på Södertorg och väntade på käre maken och barnbarnen som varit i hamnen och fröjdat på Glassmagasinet, dök den här flaxande upp vid bilen. Men den kom undan!
1 augusti, 2016 kl. 13:56
Jag spelar inte haha, tänkt göra det men inte blivit av än 😮
2 augusti, 2016 kl. 15:03
Du kommer inte att ångra dig, Sara!
31 juli, 2016 kl. 23:22
Jag kallar det kort och gott, know your enemy
1 augusti, 2016 kl. 07:23
Det faktum att jag spelar Polémon Go väcker tydligen känslor, och skapar många reaktioner. Din är en av de mer förstående.. 😉
31 juli, 2016 kl. 22:30
Även du, min Brutus! ?
1 augusti, 2016 kl. 07:20
Jepp!