Dagen före julafton var vi äntligen här, tillbaka i ett av paradisen på jorden. Den här resan till Koh Lanta har vi planerat och sparat till länge, för det speciella med den är att vi har bjudit med Sara och Alfred (dotter och hennes man). Vi har velat visa dom hur vi har det när vi är här, men de har inte haft någon möjlighet till långresa förrän nu eftersom de pluggat i omgångar under flera år. Men nu! Nu är det äntligen dags!
Vi anlände på kvällskvisten strax före solnedgången. Det hade precis regnat, och var väldigt fuktigt. Alltid samma härliga känsla att kliva ur taxin och gå ner till havet för att första gången känna sanden och det ljumma vattnet!
Nu väntar flera veckors vila, på djupet. Jag har ”läxa” med mig från min sjukgymnast, och jag har obegränsat med tanketid. Jag ska också fördjupa yogapraktiken under dessa veckor. Inte minst ska jag njuta av avslappnad samvaro med käre maken!
Hemma på vår altan. Vi bor i ett parhus, så våra uteplatser hänger ihop. Här tillbringar vi många sköna timmar. Vi börjar dagen med att hänga här och läsa ikapp nyheter, sociala medier, blogga etc, medan vi sippar morgonfika. Vi avslutar ofta dagen här efter middagen, och det kan också bli en stund på eftermiddagen.
Det första vi gjorde var att gå ner till havet för att känna på vattnet. Ljummet och sammetslent. Det bar lågvatten, så vi fick gå ut en bra bit.
Restaurangen på vårt hotell, med riklig meny och smakfull mat. Här sitter vi också och spelar kort på kvällarna när andan faller på.
Så här kan till exempel en krämig tomatsoppa serveras!
Ovanför restaurangen på terrassen njuter vi av solnedgångarna.
Att dricka kokosnöt är gott och nyttigt i värmen!
Vi brydde oss inte om att det var julhelg, men på juldagens morgon satt det en liten omsorgsfullt hopknåpad hälsning på vår dörr.
Poolområdet är fräscht och mycket lugnt. Här hänger vi en del på förmiddagarna, innan det blir för hett.
Vi trivs och tar dagen som den kommer. Poolhäng, havsdopp, strandpromenader, snorkeltur, vila i ac under de hetaste timmarna, god mat och dryck, samvaro… tack, livet!
Lämna ett svar