Efter visst funderande, har både käre maken och jag konstaterat att vi avstår flunsavaccinet. Det enda som har fått oss att tveka är vår malaysiaresa i januari – det vore fasansfullt tråkigt att bli sjuk just då. Men varför skulle vi bli det, just dom två veckorna?
Jag gillar när naturen får ha sin gång. Vi är båda friska och starka såvitt vi vet, och klarar en influensa. Får vi den är det trist, men då får vi i gengäld ett skydd som räcker i flera år framöver. Kroppens eget, naturliga skydd vilket slår alla vaccinationer i världen. Det är inget manipulerande över det, utan det är äkta. Genom god hygien, yoga och ett positivt förhållningssätt inbillar jag mig dessutom att jag kanske rent av klarar mig utan att bli smittad!
Dom som tillhör riskgrupperna ska givetvis se till att skydda sig med vaccin, det säger jag inget om. Däremot är jag ytterst skeptisk till solidaritetsresonemanget. Det håller ju bara om alla är med. Och en sån här grej, kan man aldrig få alla med på (se bara på envisa mig!). Då är det bästa väl om de som inte bör få influensan vaccinerar sig, och vi andra riskerar att få den. Därmed får naturen ha sin gång.
Namaste!
Lämna ett svar