När vitsippstiden tar fart som bäst drar hon sitt sista andetag, mormor. Vitsippor i grönska var det finaste hon visste tror jag, därför känns det så rätt att det är just nu hon ska lämna jordelivet.
Mormor
Om bara någon vecka skulle hon ha fyllt 97 år, både hon och hennes kropp var trötta och hon somnade fridfullt in hemma i sin egen säng helt utan smärta eller ångest. Jag känner en så stor tacksamhet för allt det, för det gör det så väldigt mycket lättare för oss som är kvar här. Vi vet att hon var trött, inte var så intresserad av att vara kvar längre, och att hon bara längtade efter att få sova. Hon var trygg, omgiven av fantastiska människor från både sjukvård och hemtjänst som gjorde hennes sista tid bra.
Mormor var mer än min mormor, hon var också en mammagestalt eftersom hon tillsammans med min fina morfar fostrade mig och det var hos dom jag växte upp. Dom har en stor del i att jag är den jag är. Att som 55-åring få ha kvar sin mormor i livet är fantastiskt och kanske inte helt vanligt. Jag känner stor tacksamhet att få ha haft mina morföräldrar så länge, jag har goda gener att brås på!
Pragmatisk
Mormor var en fasligt pragmatisk och praktiskt lagd människa, hon hade gärna logiska förklaringar till det mesta. Ett bra och riktigt kul exempel på det är det här: För ganska precis nio år sedan gick morfar bort. En kort tid efter hans bortgång, utspelade sig följande dialog via telefon mellan mormor och min mor Kerstin (återgivet i ungefärliga ordalag):
Mormor: ”Jag drömde så konstigt i natt” (till saken hör att mormor aldrig mindes sina drömmar). ”Jag drömde att pappa satt på kökssoffan och väntade på mig, och att jag stod och packade en ryggsäck.”
Mamma (som naturligtvis genast såg symboliken, och väntade sig en reaktion på just den): ”Oj då, ja det var ju lite märkligt”.
Mormor: ”Ja verkligen. Jag har väl aldrig haft någon ryggsäck”!
Tack mormor, för allt du har gjort för mig. Nu får du sova gott, tillsammans med morfar!
Märta Linnéa Hydling (född Jansson). Född 4 maj 1920, död 17 april 2017.
Så fint du berättar.
Åh, tusen tack, Inger!
Kära Maria – Tänk att efter alla år – närmare bestämt 70 – Kerstin o jag förlorade våra Mammor inom bara litet över tre månader. Jag tänker ofta på vad dessa fantastiska kvinnor upplevt, från bilar till månfärder, datorer mm. Jag minns när Mamma hälsade på oss i USA ett år o Andreas ringde med nyheten från Kanarieöarna att hon blivit Mormorsmor igen. Efter 2 min skickade han oxå ett kort på lilla Kiara. Det talade Mamma ofta om, hur detta kunde vara möjligt. Vi saknar dem, men de var tack o lov friska i kropp o huvud hela livet ut, o fick bägge somna in lugnt o stilla utan plågor. Jag träffade Märta sista gången i maj för ca ett år sedan, tror jag. Jag skulle på konsert i Rodenkyrkan, hade tagit fel en timme på tiden, o bestämde mig för att gå till Norsgatan en stund för att hälsa på henne. Märta o Kerstin var oxå o hälsade på Mamma när jag var hemma under jul- o nyårshelgen 2015. Jag tänker på er, o skickar många kramar! Kicki
De blev nog båda så gamla för de hade så fantastiska döttrar, tror du inte? 😉 Mormor hängde med rätt bra, och var väldigt intresserad av ny teknik. När Kerstin och hon löste korsord så hade hon fullt ut accepterat att det inte längre behövdes hyllmeter av uppslagsböcker längre, utan bad ofta att Kerstin skulle ”kolla på nätet” när det var något hon inte kunde. Tack för att du läser, Kicki!
Så underbart skrivet, Maria. Ja jag minns både din mormor och din morfar, då du och jag har vuxit upp i samma område. Många kvällar blev det utanför pannrummet, där din morfar även hade sitt kontor.
Blir ledsen över din förlust av en mycket älskad mormor, men både hon och din morfar lever kvar i ditt hjärta för alltid.
Tack Annalena! Ja tänk, så många kvällar vi hängt på ”går’n”!
Vilket fint porträtt om din mormor. Hon verkar ha varit en fin person. Jag blir både glad och lite sorgsen när jag läser detta. Fint.
Tack Emma, för att du läste om mormor!
Min farmor dog för ett drygt år sedan, 2 veckor innan hon fyllde 98. Påminns om henne när jag läser om din fina mormor.
<3
Fantastiskt att få ett så långt liv, eller hur! Tack för att du läste, Helena.
Vilket långt liv och fint avslut din mormor fick. Underbar kommentar om ryggsäcken!
Visst är det dråpligt! Mormor var ofta kul utan att hon riktigt visste det själv.
Vilken fin mormor! Vila i frid! Morfar väntade nog nu när hon äntligen kom med den packade ryggsäcken!..
Jaa du, en vill gärna tro det! ❤️
Beklagar förlusten! Skönt att hon fick ett härligt liv och allt hon gett dig. En vacker hyllning du skrivit.
Tack ska du ha, Anna. Vi kanske ska hylla varandra så här medan vi är i livet istället, slår det mig…