Morgonstund

Jag hör inte till sorten som gillar att stiga upp så fort jag vaknar, utan jag mår bäst om jag får hänga i sängen ett tag. Hjärnan är visserligen snabbväckt och alert, men inte kroppen. Det här är en stund som är oerhört värdefull för mig och mitt välmående.
Käre maken vaknar alltid först (om jag inte har en sån där natt när hjärnan börjar jobba vid 4-tiden, förstås) och går upp. Han gör i ordning en mugg citronvatten åt mig att börja med, och när den är urdrucken serverar han en mugg kaffe. En sån lyx.

Till kaffet har jag paddan i sällskap. På den läser jag GT, DI, diverse blogginlägg, kollar Facebook, Twitter och Insta, och kanske lägger några ord på Wordfeud. Det är den här stunden jag får de bästa idéerna och tänker som klarast. Ofta blandas läsandet med skrivande eller annat jobbrelaterat, det ena ger det andra. 

Min klartänkthet och idérikedom ebbar ofta ut i takt med att jag kravlar mig upp och ger mig iväg till kontoret eller möten, det verkar som om jag behöver vara ensam för att kunna tänka. Jag skulle kunna sitta i sängen hela förmiddagen, och få mycket mer gjort och skapat än att tvingas upp och iväg! 

Har jag en tid att passa brukar käre maken försiktigt påminna mig om att det är dags att gå upp. Sen fixar han frukost åt mig och ser till att jag bara behöver sätta mig till bords.

Känner mig väldigt privilegierad som kan göra så här. Som har en livskamrat som går upp och låter mig vakna i min takt och arbeten och uppdrag som bara ibland tvingar mig upp till tidiga möten. Jag är inte skapt för att ha tider att passa på morgonen!

Hur ser dina morgonrutiner ut? Är du trött? Pigg? Snabb? Långsam? Ivrig att komma iväg?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.